Det händer något märkligt med mitt språk. Jag märker det vid olika tillfällen. Som när jag spelar ordjakten på mobilen och blir jätteirriterad på att den inte godkänner norska ord. Eller inte accepterar ”u” som intro till ord som på svenska bör stavas med ”o”. Usannsynlig, till exempel. Hur irriterande som helst. Det finns så många bra norska ord som jag härmed hävdar att vi borde importera genast.

Och så har jag i flera veckor inte kunnat komma ihåg vad den här laminerade ytan på mitt köksbord heter på svenska. Det enda som har rungat i mitt huvud är respatex respatex respatex! varje gång jag har lagt pannan i funderarveck. Till slut fick jag googla på köksbord skiva 50-tal för att komma ihåg att det heter perstorpsskiva.

perstorp

Påsken i det Suziluziska hemmet är rafflande, med andra ord.