Uppriktigt talat: just nu är jag i en mycket stressad situation. Jag ska inte gå in djupare på det, bara konstatera att jag faktiskt inte klarar av att hantera den här stressen särskilt väl. Idag fick jag hjärtklappning och andnöd av att gå ut med soppåsen. Inte bra. Inte bra alls, faktiskt.

Nu är egentligen den stora frågan: borde jag sluta med den konstnärliga verksamheten? Söka mig till ett fast jobb med enklare livsvillkor, ge upp det som har varit mitt livs stora kärlek för att kanske hitta mitt livs stora trygghet? Skulle jag klara det? Eller skulle det bli en ännu mer svårhanterlig situation att leva med sorgen efter det?

Det enda jag vet säkert är att jag inte orkar med mycket mer ovänlighet eller att bli nedvärderad. Jag behöver vänlighet och stabilitet och förutsägbarhet, så är det bara. Och egentligen är väl inte det så väldigt mycket begärt?

Jag vill också ha en trygg värld för mig, med tydliga gränser mot det farliga.

den trygga världen