Den nya dragkroken blev invigd imorse, inte med släpkärra utan med cykelhållare. Jag proppade bilen full med kläder, blommor, böcker, färg, sågklinga och alla andra saker som hör landet och semester till, hängde upp cykeln på hållaren och drog åt med två spännband för säkerhets skull, sedan proppade jag till sist in katten och mig själv och så åkte vi.

Himlen var mörk, jag flämtade till när jag såg första blixten. Det var länge sedan jag såg det. Någonstans runt Gnesta-Trosa körde jag rakt in i ett skyfall som verkligen var värt namnet. Regnet slog mot rutan som nävar av småsten, hårt och vasst, katten jamade ängsligt i baksätet. Jag körde kanske i femtio kilometer i timmen på 110-väg, floder på asfalten, nästan obefintlig sikt.

Och ändå.

Mitt i allt det småläskiga kände jag jublet i bröstkorgen. Det är en markering, en gräns, ett hejdundrande avslut på den här våren som har känts så tung och hård. Det blixtrar och dånar och allting sopas rent av det hårdaste regn jag har sett på många år. Och jag skrattade, som en galen skrattade jag en stund, innan jag jamade tillbaka lite till katten och lugnade både henne och mig.

Så körde jag in i varmvädret, lugnet, axlarna sjönk på plats igen och andningen landade. När vi kom fram till huset flämtade jag till en andra gång. Trädgården har blivit en veritabel djungel under de här tre veckorna. Knähögt gräs som översvämmas av bellis och smörblommor. Jag släppte in katten innan jag började bära in sakerna, och hon for runt i huset som ett skott, svansen rakt upp i luften av lycka över att vara tillbaka. Hon känner sig hemma här, lika hemma som jag.

Jag klippte framsidesgräset innan jag började bära in något alls. Regntungt gräs som inte låter sig betvingas så lätt. Och jag kommer nog att få klippa det lite i taget några dagar i rad innan det börjar se ut som en gräsmatta igen, men det gör absolut ingenting alls. När jag började bli hungrig pumpade jag däcken och cyklade in till samhället för att handla lite, bara iklädd klänning och de gamla svarta träskorna som håller på att spricka över höger stortå. Jag behöver nog köpa något att smörja dem med. När jag kom tillbaka tömde jag brevlådan på reklam och skrattade gott åt vykortet som annannan skickat till mig.

Jag ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Utan att ställa någon klocka.

Det är sommar.

djungel

och cykeln är med

minnet av gulag

nöjd