äng

Idag var det stora trädgårdsdagen. Jag klippte hela resten av gården efter att ha tagit första delen i söndags, andra delen igår. Lejonparten tog jag idag, och klippte till slut häcken när jag ändå höll på. Nu är allt det stora nödvändiga grundarbetet gjort. Ängen är borta, ersatt med mjuk gräsmatta. Imorgon ska jag nog rensa trädgårdslandet.

Jag rensade runt rosor och lavendel redan idag. Både minirosen och peacerosen har knoppar, flera stycken. De har skjutit nya skott, breddar sig. Och lavendeln, lavendeln lever. Den har klarat den längsta och hårdaste vintern på mycket länge med bravur, står och sträcker sig mot värmen med sina doftande stänglar. Det gör mig så lycklig, just att lavendeln klarade sig. Lavendel är bland det bästa jag vet.

överlevare

Igår var jag på möte i Göteborg, bara kort över eftermiddagen och kvällen, och träffade de fina damerna som jag ska jobba med senare i år. Och vi pratade minnen, bilder, tankar, om skolan och att vara mittemellan. Jag blev påmind om utsattheten, den där som jag vet med all säkerhet att jag aldrig mer kommer att utsättas för. Det är klart att livet kan servera mig situationer som är svåra och hårda och otroligt sorgliga, men jag kommer aldrig mer att vara ett barn i dem. Det betyder att jag alltid är fri att gå. Och det i sig är en sådan lättnad.

Jag kan bli så avundsjuk ibland på dem som varit sorglösa barn som inget vet om skuggsidorna i livet. För det är ju så det ska vara, det är det som är meningen. Att man sakta ska få upptäcka och testa världen, utan att veta om att den kan vara så farlig som den är. Men den avunden räcker inte så länge. Jag tänkte på det när jag läste Maries kommentar på förra inlägget – jag har en annan sorts naivitet, en storögdhet som vuxen, en längtan efter enkelhet och lek och att gå barfota i gräs. Jag är glad för den. Alla har det inte så.

Nu vaknade katten. Hon tar några sträckande steg fram till hemtrevnaden och tar en tugga innan hon med ett litet jam hoppar ner på golvet från sängen. Jag ligger kvar, i hörnet, trött och urlakad med värkande muskler och brännässelbränn på armen, och tänker att det inte kan finnas någon annan växt som passar lika bra i just det här fönstret.

hemtrevnad