Tillbaka på landet efter en midsommar med vännerna och en gäst som åkt hem till sitt. Jag vaknar sent och det första jag känner är att svanskotan inte gör ont längre. Hurra! Kiropraktorer är faktiskt en gudagåva till människan. Nu har jag fått veta varifrån smärtan kommer och hur jag ska göra för att den inte ska komma tillbaka, så att vakna med smärtfri rumpa och veta att den förblir smärtfri – det är inte fy skam.

Morgonen är fuktig, men snart smyger solen fram. Jag bestämmer mig för att plantera ut rosen och den blåklocksliknande blomman jag har köpt men inte minns om jag såg namnet på, vet bara att den är perenn och att den ska få stå och skugga klematisen jag redan har planterat ut vid den nymålade förrådsväggen. Jag bestämmer mig för att idag är dagen när Olivia ska få gå ut utan koppel, och sätter högtidligt på henne halsbandet med namn och telefonnummer istället. Så går vi ut tillsammans.

utsida förråd

När jag är klar med planterandet och har satt en stenkant runt rabatten (och har slutat oroa mig för att Olivia ska springa bort) bestämmer jag mig för att jag ska rensa ut förrådet och förbereda det för målning. Därinne finns ett lager av egenskurna, tjocka brädor där man fortfarande ser stammen i kanterna, det är bara barklagret som är borta. Jag lägger dem lyckligt åt sidan, de kommer att bli perfekta att renovera grishuset med. Där finns en del rötanfrätta brädor som behöver bytas ut, och de här kommer att passa perfekt. Utöver det är det massor av bös. En gammal brassestol, bildelar, tältpinnar i en påse, ett par tomma spritflaskor, en plastdunk (toppen! Är den hel kommer den väl till pass) blomkrukor, och en hel påse med krossade krukskärvor, vilket ju faktiskt är bra att ha för att dränera i botten av hela krukor med. Det ligger isoleringsull överallt, jag river upp den och trycker ner i soppåsen. Jag rensar, kastar, sparar. Olivia kommer förbi med jämna mellanrum och inspekterar.

inspektören är framme igen

Det tar tid. När jag fått bort de stora sakerna ser det ut så här på golvet:

golvet

Och i taket sitter fyra par skidor. Jag plockar ner dem och tänker att hittar jag gamla pjäxor på någon loppis någonstans kan det vara värt ett försök. Man kan väl valla upp gamla skidor och se om de håller.

taket

Jag slår in de utstickande spikarna alltefter att jag ser dem. När hela förrådet är tömt hämtar jag sopkvasten och börjar sopa både väggar och golv. Det dammar. Det dammar så mycket att när jag går ut och hostar och bondsnyter mig med fingrarna, då är det som kommer ut inte ens grått utan svart. Jag går ut och hostar och spottar med jämna mellanrum. Gnider av fingrarna mot låren.

När hela förrådet är tömt har solen legat på och torkat upp all fukten, det är varmt och soligt, så jag överger förrådet för att klippa lite gräs. Olivia är med, och är inte räddare för gräsklipparen än att hon spanar på den med några meters säkerhetsavstånd. När jag har klippt klart går vi in och kompisduschar, det vill säga, Olivia ligger mitt på mattan i badrummet och tvättar sig samtidigt som jag skrubbar av mig ordentligt. Badrumsfönstret står på glänt, genom den frostade rutan ser jag pionerna. När jag åkte härifrån i torsdags hade inte en enda av dem slagit ut.

överdåd

Jag kör en tvättmaskin medan jag lagar mat, och när jag har ätit är det dags att hänga ut tvätten. Himlen är redan lika grå som i morse, och precis när jag tänker det kommer regnet. Tvätten kommer att få torka några gånger om, tror jag.

Imorgon ska jag måla eller snickra i huset. Jag tar det jag får lust på.