När det har gått några dagar utan att jag har skrivit vet jag aldrig vad jag ska skriva. Då har jag plötsligt hunnit göra så mycket som kan vara värt att säga något om. Just den känslan behöver jag komma ihåg vad det gäller romanskrivandet. Att gör jag det regelbundet kommer det ut så mycket mer utan större ansträngning. Gör jag det sällan blir det som att försöka klämma ut det sista ur tandkrämstuben. Irriterande och otillfredsställande.

Men, ja. Jag har ett litet besked till alla som väntat med spänning. Det blev gammal spetsgardin, trots allt.

spetsen vann

Jag tror att ett flerfärgat tyg, hur stiligt det än är, skulle bli lite för mycket i det här lilla köket som redan stoltserar med massor av färger och mönster överallt. Däremot skulle jag hemskt gärna vilja ha ett stiligt tyg till glaset i ytterdörren, så om erbjudandet står kvar mailar jag dig adressen, Fransyskan H?

Utöver spetsen har jag äntligen, äntligen tagit mig samman och gjort klart köksfixet. Alltså målat hyllorna och satt upp listen mellan kakel och panel. Just det där sista var trixigt kan jag säga, så jag är glad att det blev bra till slut. Nu är jag så nöjd att jag får ett litet flin i ansiktet varje gång jag går in där. Märkligt att de där små detaljerna gör så stor skillnad. Jämför själva.

klart kök

Utöver det har jag bränt mig på ryggen, lagt nytt betonggolv i förrådet, planterat ut myskmadra, ormöga, vintergröna och nejlika i trädgården, snickrat en gigantisk uggleholk (med god hjälp), målat insidan av ytterdörren, städat och tvättat farstukvisten, lagt lite marksten framför den (som katten älskar att ligga på, svalt och skönt), köpt nya stuprännor till huset (jäpp, kände mig ohyggligt stolt över mig själv när jag körde in på Byggmax och började lasta fyrameters rännor på min pyttelilla bils tak) planterat ut squash och snickrat en ställning till gurkan att växa på (för den har grott finfint), målat fönster och säkert gjort något mer som jag har glömt bort redan. Ja, jag har väl slängt ungefär 25 fästingar i en liten glasburk med såpa som jag har inomhus och kallar snuskburken. De drunknar fort i såpan nämligen. Jag har bilder på allt det här utom snuskburken, för den är för äcklig. Jag ger er härmed ett litet urval.

betonggolvuppfräschning

uggleholk

ett vitt ett brunt

den sista fjolårssaften

Den här sista bilden är det jag gör nu. Sitter på farstukvisten med datorn och dricker upp det sista av fjolårets svartvinbärssaft. När jag är färdigskriven är det dags att göra mer saft, för flädern bakom garaget blommar äntligen. När jag är färdigskriven. Alltså nu.