rester

Gårdagen var en riktig effektivitetsdag. Jag hann både googla fram recept på kalkbruk respektive kalkfärg, åka in till närmsta stad och handla kalk och sand och rep att hänga upp uggleholken med och diverse annat smått och gott, åka hem och skrapa rent det sista av murstocken, tvätta den och putsa den med egenblandat bruk samt till slut, måla den med egenblandad kalkfärg (vilket verkligen inte var svårt, men kul). Nu är murstocken färdig för att installera själva kaminen, vilket morbror och jag ska göra i slutet av nästa vecka. Jag behöver lite tyngre verktyg än jag har för att skära i tjocka emaljrör, dessutom är det nog bra att vara två när man gör det.

När jag kom tillbaka från min handlartur stod Nästgårdsmannen där. Full, klockan två en eftermiddag. Och han började genast lullprata, berättade att han har sålt sitt hus (och jag tänkte ett försiktigt jippi, för vetefan om han talar sanning eller inte). Han sa att han har sålt det till en tysk för nästan dubbla taxeringsvärdet, att han själv ska flytta utomlands och undrade om jag ville komma och äta potatis och löksås hos honom. Jag tackade vänligt men bestämt nej, han sade att jag var vacker, jag sa tack tack och då får du ha det så bra då och gick in och började jobba med mitt. Ett par timmar senare medan jag fixade med mina nyupphängda gardiner hörde jag honom röja runt igen och såg honom genom fönstret ta vägen över min gård, pratande högt för sig själv. Tänkte jaja, orkar inte och fortsatte med mitt.

När kalkfärg torkar är det som ren magi. Den går från blaskigt diskvattensgrå till kritvitt, matt, vackert.

Jag lade mig runt midnatt, nöjd med mitt dagsverke. Vaknade av att någon bultade på dörren. Hade ingen aning om vad klockan var, men studsade sömndrucket upp och drog på mig shorts och tröja, det bultade igen, jag ropade jag kommer! och gick nerför trappan med skrämd katt i släptåg. När jag öppnade stod han där, Nästgårdsmannen. Slog leende ut med armarna och sa att han hade dukat upp om jag ville ha. Och från noll till hundra blev jag skitförbannad. Jag sover! Är du dum i huvudet eller? Gå och lägg dig för faan! och hann nog med ett ordentlig fnys innan jag drog igen dörren och gick upp till sängen igen. Klockan på mobilen visade 04.37.

Det tog en stund innan jag somnade om.

När jag vaknade vettig tid i morse och skulle släppa ut katten såg jag plötsligt att det stod en tillbringare på mitt trädgårdsbord. Jag gick ut och tittade efter. Den var halvfull med jordgubbar. Och Mellan, som satt ute på gården, hade sett Nästgårdsmannen snubbla runt med den där tillbringaren när jag hörde honom medan jag höll på med gardinerna. Sa bekymrat att vi kanske borde ringa polisen, vi får ju inte vara ifred, jag ryckte på axlarna och sa att om han verkligen har sålt huset, då står jag ut till september, det är ingen fara. Men är det inte sant, då måste vi göra något. Min gräns är nådd när någon bultar på dörren halv fem.

Jag hoppas att det är sant att han har sålt. Samtidigt tänker jag på den där fylleblicken från tidig eftermiddag, utanför bilen, när han pratade om att han skulle flytta. Dä ä väl konstit att man har blive nästan femti och inte känner sig trygg nånstans. Jag sa försiktigt att han kanske måste leta inåt, inte flytta runt. Då skrattade han bara.

nästgårdsmanpresent