Så öppnade jag Stockholmsdörren. Släppte ut katten ur buren, öppnade balkongdörren. Hon slank ut där omedelbart och lade sig på favorithyllan. Själv blev jag stående och såg på fönstret. Det var så oerhört smutsigt, damm och skräp från hela den vinter som har varit och som jag var för orkeslös för att putsa bort innan sommaren kom.

Hela lägenheten bär spår av den orkeslösheten. I köket hade knivlisten rasat ner en dag, knivlisten som satt där det egentligen inte fungerade att ha en knivlist, och till slut gav den upp, jag var inte hemma, så jag vet inte om den lät när den föll eller bara tyst ryckte sig loss och sjönk samman på bänken under, men den låg där när jag kom hem, färdig med det liv som nu en knivlist kan tänkas ha, och jag orkade inte göra något annat åt det då utom att bara plocka ner knivarna i en låda och ställa bort den fallna listen i en avkrok av köket för att stå och skämmas. På väggen ett gapande sår i färgen efter att limmet på listen rivit med sig vad det kunnat. Längst nere vid golvet har en liten spindel vävt ett nät. Det sitter små smuts i det nätet.

Jag äter lite, plommon och banan och ett ägg, och åker och köper spackel och sandpapper. Färg har jag redan hemma. När jag kommer tillbaka slipar jag försiktigt det sargade på väggen slätt innan jag spacklar över det och låter det torka. Medan det gör det tvättar jag fönstret i köket, stänger först dörren så att inte katten kan hoppa ut, och ställer sedan upp fönstret på vid gavel och skruvar upp det för att komma åt innerglasen. Så fyller jag en hink med ljummet vatten och tar fram det jag behöver.

Hur tvättar ni fönster? Jag använder aldrig fönsterputs till det. Jag använder diskmedel och en svamp, tar en droppe diskmedel på den blöta svampen och tvålar in glaset, torkar av det med blöt trasa, skrapar torrt med gummiskrapa och putsar med microfiberduk. Fönstren blir så rena då att det ibland känns som att de inte finns, som att man putsar bort barriären mellan inne och ute. Den friska vinden sköljer in och igenom köket, drar med sig ny luft att andas. Det är sommar, nu är nu. Jag är solbränd på armarna, min nacke har fått många trädgårdstimmar.

När spacklet har torkat slipar jag försiktigt igen, så målar jag över det sargade. Väggen blir alldeles slät och ny, som om ingenting hade hänt. Jag tvättar vardagsrumsfönstren mellan strykningarna. Katten följer nyfiket mina förehavanden med blicken innan hon kliar av sig en fullsugen fästing som jag släpper ner i toaletten. Fästingar behöver andas ungefär en gång i timmen, så jag spolar inte med en gång, för säkerhets skull. Av en slump råkar jag läsa ett amerikanskt blogginlägg om att fästingar ska tycka enormt illa om doften av rosengeranium, hon som skriver brukar droppa det på sin hund, och den får inga fästingar längre. Jag köper genast en liten flaska rosengeraniumolja på Tradera.

I morgon ska jag putsa sovrumsfönstret efter jobbet, det är det enda som är kvar. Och köpa ett knivblock, så att jag kan börja laga mat igen. Kanske ställa upp alla fönstren i hela lägenheten medan jag gör det, bjuda in korsdraget, lyfta blicken och låta bröstet höjas och sänkas.

smutsigt