frosten

Imorse: jag vaknade av att jag var kall på näsan och när jag kollade termometern hade innetemperaturen sjunkit till drygt femton grader under natten. Ute var det en minusgrad, marken var knastervit. När jag släppte ut Olivia stod hon förvirrat och lyfte lite på tassarna mot kylan innan hon for iväg som ett skott. Vänta du bara, kissemin. När snön kommer blir det ännu mer nya sensationer för dig.

När jag kom hem från bokmässan var jag, för att använda ett norskt uttryck, helt kake. Jag vet inte varför de uttrycker att man är tårta när man är helt urlakad (mina norska vänner har liksom aldrig lyckats förklara det ordentligt), men för att återkomma till saken – kake. Jag var så trött att jag somnade redan vid tiosnåret och vaknade först tolv timmar senare, och fortfarande var så trött att jag inte orkade göra något annat än äta smörgåsar och se på tv-serie på datorn liggande i sängen hela dagen igår. SvD har haft en artikelserie om introverta-extroverta och jag känner igen mig. Inser att jag nog är ganska långt på skalan introvert, trots att jag har valt ett yrke som går ut på att stå inför andra mår jag egentligen bäst ensam eller på tu-tre man hand, och det tar tid för mig att återhämta mig från de där stora sammanhangen med massor av folk och massor av ljud och möten och stimulans. Med det sagt – det var roligt med bokmässan, helt klart. Till skillnad från teaterbiennalen eller guldbaggegalan som är de andra två stora branschfesterna jag brukar delta i skiljer sig den här genom att man som utövare faktiskt också möter sin publik. Det var härligt och nästan rörande att se människor köa för att prata lite med en favoritförfattare, och jag blev återigen påmind om att jag är så himla himla glad för att ha blivit antagen på just Forum. Förlagsmiddagen var helt enkelt supertrevlig, och mina författarkollegor är gulliga och spännande och i största allmänhet bra folk.

På väg hem stannade jag till på fika hos bästa Huskorset och Filmstjärnan och diskuterade byggnadsvårdstalibaner och medelklasshipsters (vi är förstås både det ena och det andra) och fick med mig en låda med blommor och smultron att plantera ut vid huset. Så det har jag gjort. Jag satte ner dem bara lite hjälpligt när jag kom fram, igår orkade jag inte göra mer åt det, men idag satte jag om dem där de ska få rota sig på riktigt, och när jag ändå var ute skrapade och målade jag tre fönster. Bara fönstren, och bara utanpå. Inte fodren, de ska målas med annan färg så småningom. Fönstren kommer att behöva målas igen nästa år, för de måste kittas om allihop, men jag hinner inte det nu innan det blir kallt på riktigt. Det är ändå bra med ett skyddande färglager innan snön kommer.

nymålat

Jag var ute från tio i morse till fem i eftermiddags, katten gjorde mig sällskap och låg och rullade vid mina fötter och var söt, och frosten smälte bort och det blev varmt i solen, även om skuggsidan av huset inte kom över åtta grader var det underbart. Och som den äkta introverta jag är känner jag mig alldeles uppfriskad nu, där jag ligger med en kopp te. En skrapa-måla-trädgårdsdag med katten som enda sällskap var precis vad jag behövde för att känna att jag är tillbaka på normalläge igen.

Nu ska det skrivas, folkens. Nu. Börjar. Jag.