Jo, idag började jag skriva på riktigt. Jag har första hundra sidorna av texten ganska på banan, de behövde lite mer småpill bara, men nu ska det gås vidare därifrån. Tankarna rusar för fullt och associationer från alla möjliga håll gör sig påminda. Jag gillar det. Hjärnan, och hur den gör. Vad den plockar upp från de själsliga skrymslena.

Men en liten sak – har fått så jävulusiskt ont i ryggen. Det är inte nu och inte akut, utan en värk som har legat där i några månader (faktiskt så pass länge att jag inte riktigt minns när det började.) Jag känner inget alls när jag är uppe och rör på mig eller jobbar med saker, men det kryper på när jag har lagt mig. (Oavsett om det är säng i Stockholm, säng på landet, säng på hotell i Göteborg eller var som helst, så det är inte madrassen.) Vaknar på nätterna av att det gör ont, och på morgnarna är jag så stel och värkig att jag rör mig lite skumt. Och så tio minuter efter att jag har gått upp försvinner det. Idag har jag känt av det mer under dagen, för skriva är ju ett sitta-still-på-rumpan-jobb… Så nu har jag smörjt med liniment och tänker på Margaret Atwoods skrivtips.

1. Take a pencil to write with on aeroplanes. Pens leak. But if the pencil breaks, you can’t sharpen it on the plane, because you can’t take knives with you. Therefore: take two pencils.
2. If both pencils break, you can do a rough sharpening job with a nail file of the metal or glass type.
3. Take something to write on. Paper is good. In a pinch, pieces of wood or your arm will do.
4. If you’re using a computer, always safeguard new text with a ­memory stick.

5. Do back exercises. Pain is distracting.

6. Hold the reader’s attention. (This is likely to work better if you can hold your own.) But you don’t know who the reader is, so it’s like shooting fish with a slingshot in the dark. What ­fascinates A will bore the pants off B.
7. You most likely need a thesaurus, a rudimentary grammar book, and a grip on reality. This latter means: there’s no free lunch. Writing is work. It’s also gambling. You don’t get a pension plan. Other people can help you a bit, but ­essentially you’re on your own. ­Nobody is making you do this: you chose it, so don’t whine.
8. You can never read your own book with the innocent anticipation that comes with that first delicious page of a new book, because you wrote the thing. You’ve been backstage. You’ve seen how the rabbits were smuggled into the hat. Therefore ask a reading friend or two to look at it before you give it to anyone in the publishing business. This friend should not be someone with whom you have a ­romantic relationship, unless you want to break up.
9. Don’t sit down in the middle of the woods. If you’re lost in the plot or blocked, retrace your steps to where you went wrong. Then take the other road. And/or change the person. Change the tense. Change the opening page.
10. Prayer might work. Or reading ­something else. Or a constant visual­isation of the holy grail that is the finished, published version of your resplendent book.

Jo. Hon vet vad hon pratar om, damen. Så imorgon är det jag som utöver att smörja med linimentet också börjar göra mina back exercises. Och så ska jag nog gå ner till butiken och köpa bovete, om de har helt, och sy mig en värmepåse. Sådär lite för säkerhets skull.

Har dessutom köpt ett nytt USB-minne att komplettera mina andra två med. Japp, här tas inga risker med en gammal dator. Margaret skulle bli stolt.