Kvart över sju i morse cyklade jag iväg. Lånelägenheten ligger utöver på åttonde våningen uppe på en höjd, så det är nerförsbacke nästan hela vägen in till centrum. Tjugo i åtta hade jag tid hos tandläkaren. Jag har så kallat friskvårdsavtal på folktandvården, det betyder att jag betalar 87 kronor i månaden, och så ingår all allmäntandvård jag behöver under hela det året. Jag tycker att det är toppen. 87 spänn i månaden är en överhoppad fika, en tusenlapp en gång per år när man är på besök känns saftigt i plånboken på ett annat sätt. Extra fint är att det går att flytta med sig sitt avtal till ny tandläkare, så jag gick förbetalt här med.

Tandläkaren (som såg yngre ut än jag) knackade lite på min framtandsprotes och sa två-ettan och något mer tralala när de skrev ner var jag har lagningar. I rummet fanns det med en tandläkarelev som var äldre än både mig och tandläkaren, och hon utbrast har din framtand gått av?! och jag svarade japp, simmade in i kaklet när jag var åtta.

Jag simmade in i kaklet när jag var åtta. Det var simtävling, och jag skulle simma femtio meter fjäril. Jag var snabb när startskottet gick, det var jag ofta, rapp i reaktionerna, snabba starter och vändningar. Men den här gången hade jag otur. Simglasögonen glappade upp när jag dök i, öppnade sig uppifrån men gled inte av utan smällde sig på plats igen. Så jag simmade med glasögonen fulla av vatten och såg absolut ingenting.

Som simmare har man känslan av antalet meter i kroppen även om man inte ser. Så liten jag var hade jag också det, så jag visste när jag närmade mig bassängkanten att det var nära. Men det var tävling, och det jag hade att välja på var att glida sista biten och tappa fart eller chansa på att det fanns plats nog för ett simtag till. Jag chansade. Och jag hann halva armtaget, men kickade sedan mig själv med full fart och ansiktet först rakt in i kaklet. Det sjöng till i skallen, jag såg faktiskt stjärnor. Och smärtan, isandet, jag bröt förstås loppet, grät, klättrade upp ur bassängen och minns att jag tänkte att jag aldrig skulle bli hel igen när jag förstod vad som hade hänt.

Som vuxen är jag glad och förvånad över att bara ena tanden gick av. Plastprotesen jag har är snygg, det syns inte att något är galet om man inte tittar nära, då ser man ett tunt streck över tanden där lagningen slutar. Jag hade tur också med att roten inte dog, så det som är kvar av min egen tand har inte svartnat. Men den brutna tanden är lite kortare än den hela. Jag tror att den trycktes in lite i benet och faktiskt aldrig kom ut ordentligt igen. Så kan det gå.

På hemvägen cyklade jag förbi simhallen och tänkte att jag kanske borde ta hit en baddräkt.

Bildbevis på kortare framtand:

382566_10150889552671783_1309460844_n