Det snöar tydligen i Stockholm, liksom på landet. Världens bästa morbror skickade ett sms mitt på dagen där han undrade om de skulle göra något annat än ta bort den kvarglömda kattmaten, de var på väg till mitt hus. Jag svarade nej och förlåt. Han svarade bara glatt och snällt, som han gör, som han är.

Här snöar det inte alls. Tvärtom regnar det på tvären, sådär som det liksom bara gör i den här delen av landet. Jag har återigen upptäckt att det inte funkar med paraply utan att jag måste skriva med bläckpenna på handen att jag ska ta med mig regnkappan från landet. För ja, jag glömde regnkappan. Och gummistövlarna. Så idag åkte jag ut till ett gigantoköpcenter där det var massor av norrmän. Det kallas att harryhandla om man åker till Sverige och shoppar och är norsk. ”Harry” över huvud taget är ett uttryck som är ungefär jämställbart med lantis, eller lite pinsam, eller burdus, eller nån som inte har koll, eller känslan av dokusåpa, tja, det finns ingen riktigt bra svensk översättning på det. Men jag tycker i hemlighet att det är synd på själva namnet. Jag tycker att Harry är ett fint namn. Men jag är ju inte norsk heller.

Åter till vädret. Jag åkte alltså och handlade mig ett par fodrade gummistövlar. Jag bytte till dem redan på köpcentret. De är otroligt varma och ganska fula. Med andra ord kommer de antagligen att vara mitt bästa köp ett bra tag framöver.

PhotoGrid_1386254356925

Stövlarna. Vädret. Båda är mörkgrå.

Imorgon ska jag inte gå på julfest.