Igår hittade jag det jag misstänker kommer att vara västkustens motsvarighet till Favoritfiket. Först var jag på loppis och handlade en massa bra-att-ha-saker, sedan gick jag ut för att gå. En dryg halvtimmespromenad från lägenheten, utmed havet hela vägen, för att till sist landa på ett urmysigt café där de har öppen spis och chokladbiskvier. Jag gick i mina nya fodrade gummistövlar hela vägen. De glappade lite på gummistövelvis men jag fick inga skavsår, så man måste säga att de blev promenadgodkända.

Vädret var fantastiskt. Klart, kallt, soligt.

promenad1

promenad2

promenad3

promenad4

Det fanns en kille som jobbar där som var ruggigt hunkig. Alltså en sådan där med spänniga armmuskler under tajt t-shirt. Efter en stund kom han ut med ett litet barn på armen. Då fnissade jag ner i min krage litegrann och fikade vidare. Promenaden tillbaka gick jag en annan väg, en kilometer kortare men med stigning rakt upp på berget där jag bor. Som sagt. Buns of steel.

Jag hade tänkt göra om det hela idag, en söndagspromenad hade varit fint. Men idag när man ser ut genom fönstret möts man av detta:

001

Så… nej. Jag tror att jag hoppar över det.

I morgon börjar jag jobba.

Förresten, utanför loppisen igår stod en musikklass och sjöng luciavisor och sålde fikabröd. Jag kastades tillbaka till min egen högstadietid, när jag gick i åttan hade vi en musiklärare som också var engagerad i samhället, så vi gick lucia på lilla stadens äldreboenden. Det var fint. Många av de gamla grät. Jag minns att läraren spelade O helga natt på althorn, eller om det var barytontuba, och att vi var två tjejer i åttan som gick högt nog att sjunga diskanten på Gläns över sjö och strand. Just på Luciadagen var den andra sjuk, så det var bara jag kvar. Och på det första äldreboendet var jag så nervös för min solodiskantinsats att min röst fick ett sällsamt vibrato, och för att försöka få bort det sjöng jag starkare. Det fungerade inte, men det kan ha varit den tydligast hörda darrdiskanten genom historien.

Nåja. Låtom oss därför lyssna på en kör som inte darrar och en sångerska som har en av de vackraste rösterna jag vet. Jag har alltid tyckt mycket om Luciatiden.