Lånelägenheten är toppen på många sätt, men det finns en sak som jag gissar kommer att vålla mig en del huvudbry under det här halvåret jag har framför mig, och det är köket. Eller, om man ska vara uppriktig: kokvrån. Så här ser den ut:

009 010

011

Det är väldigt, väldigt ont om plats. Det finns absolut ingen arbetsyta någonstans, och ugnen är som ni ser inte jätteny, utan snarare daterad femtiotal. Den funkar, men den har saker för sig. Ryker in, luktar bränt. Frågan är väl också om jag kanske är den första på ett tag som har tänkt mig att regelbundet använda ugnen. Jag inbillar mig nämligen att den ryker mindre och mindre. Eller så är det jag som har förgiftats så pass att jag inte märker lika mycket av det längre. Det kan vara vilket som.

Idag fick jag för mig att laga riktig söndagsmiddag, en underbar auberginegratäng med tomatsås och buffelmozzarella ur den här boken. Det är en middag som tar lite tid att laga. Som kräver lite planering. Men som är totalt, klart och väldigt värt det. Den är helt enkelt supergod. Men att laga den i detta miniyttepyttekök där det inte finns någon fläkt vilket betyder att när man steker något, så står man i en tjock illaluktande dimma där inne… det rekommenderas inte för den veke. Det påminner mer om någon underlig extremsport.

auberginegratäng

Men det blev väldigt, väldigt gott.

Och jag får nog ta och skölja näsan ordentligt innan jag går och lägger mig, så att jag får bort rök och os.

Apropå skölja näsan – en av de saker som däremot är helt underbara med den här lägenheten, är att det är golvvärme i badrummet. Olivia har nästan bosatt sig därinne. När jag kommer in ser hon på mig med något som påminner om blicken jag brukar ha efter att jag har fått massage.

golvvärme