Eller kanske slaget om fåfängan:

På drygt tre år har jag gått upp nästan tio kilo i vikt. Varför? Därom tvista de lärde.

Idag försökte jag ha på mig ett par jeans som i alla fall förra hösten satt bra. Idag krävdes en del slit och när de var på såg det ut som att översta knappen skulle sprängas bort.

Alltså uppriktigt talat. Inte fan hjälper det självkänslan att känna sig korvig. Men fördelen med korvigheten: jag kan använda känslan till något bra i skrivprocessen. Alltid något.

Roman två, arbetsnamn Körven. Och jag är inte den första som använt körv som konstnärlig inspo.