Jag har den där sortens halsont som betyder att jag är i starten av en vrålförkylning. Det känns inget vidare med tanke på att jag på onsdag, torsdag och fredag ska spela sammanlagt fem föreställningar, och jag dessutom sjunger lite i den här pjäsen. I en tonart som går rätt högt.

Men just nu, bara nu, är det rätt så skönt att tillåta sig att säcka ihop lite. Jag och katten är på landet. Vi har gemensamt känt lukten av husmus, och jag har svurit över att nämnda husmus tydligen har tuggat sönder min vetevärmepåse, utan att egentligen bry sig om själva vetet. Idag har morbror varit på besök och vi har tätat golvet under vedspisen (sotiga spår visade nämligen klart och tydligt varifrån musen/mössen kommit, och det får väl räknas som tur i oturen.) Och så har vi snickrat början på en hylla bakom elspisen, för att få till lite extra förvaringsutrymme i lilla köket där det hittills bara har stått en knapphändigt hopspikad masonitlåda som täckt eluttaget till nämnda spis. Jag älskar när vi kommer på de lösningarna. Inte bara för att det får mig att känna mig nöjd med själva grejen, utan för att det är så roligt att ha en tanke och lyckas bygga den på plats så att det blir precis sådär smart och bra som det var i huvudet. Nu har jag början på vad som kommer att bli kastrullhyllor, tror jag. Och jag har tagit bilder med finkameran, men glömt att ta med mig kortläsaren, så här kommer en grynig mobilbild av nämnda hyllstart.

20140215_174248

Nu ska jag alltså måla den gamla träpanelen på väggen och hyllstarten i samma färg som listerna, innan jag sågar till hyllplan och målar dem med. Funderar på om jag ska byta ut det översta hyllplanet som är där nu mot en bit av den överblivna skivan från diskbänken/skåpet från i somras. Jag har råd att testa lite, blir det inte så bra kan jag alltid använda den biten som skärbräda.

Det är någonting med det här snickrandet som jag verkligen tycker är djupt tillfredsställande. Jag gillar hela processen. Att fundera över vad man behöver, tänka ut hur man gör det på bästa möjliga sätt, räkna och planera materialbehovet, köpa materialet, börja mäta och rita och såga och sätta ihop. Det är så härligt konkret och klart. Och så gillar jag att använda planhyvlad furu, riktigt trä i ett gammalt hus där man har börjat så istället för att nöja sig med en halvhjärtad nästanhylla i plywood från IKEA.

Den gamla panelen under masonitskivan är duvgrå. Pärlgrå. Vackert gammelgrå. Jag har bara tagit bort masoniten under själva hyllan, eftersom jag fortfarande planerar att tapetsera om köket, jag tycker om tapet. Men det här plastgolvet kommer att ryka till sommaren. Då ska jag sätta in ett ordentligt brädgolv som jag just nu tror att jag kommer att måla, kanske just i den där gammelgrå nyansen som de ursprungliga väggarna har. I år ska jag bli helt klar med köksrenoveringen, har jag tänkt. En liten bit i taget.

Men nu ska jag ligga och vara förkyld i några dagar, och fundera på hur jag ska fortsätta med bokmanuset.

Förresten, jag har slut på förslag till novellföljetongen, så jag tror att den stoppar här. Tack alla för era fina inlägg, jag har haft superkul och verkligen blivit så sugen på att skriva igen! Ni är guld!