tillblivande

Det är inte alltid så lätt. Vare sig att förstå hur det hela hänger samman eller lyckas komma loss ordentligt. Fortfarande förvånar det mig, att det är så här världen fungerar. Man stoppar ner ett frö i jord. Efter en stund inser man att det lever någonting där inne. Jorden lyfter sig lite för att släppa ut. Och inuti fanns det liv, liv som ska ut och bli sitt eget. Det är märkligt. Och givetvis lika självklart som att vi andas.

Det tog några dagar extra för just den här lilla squashplantan att komma loss ur sitt ursprung. Den var den enda som satt fast. Och jag kände igen mig lite i den, både i känslan och i vägran att ge upp. Och så kom den loss, kom loss rejält, och igår skolade jag om den i egen kruka, och nu strävar den fritt och envist vidare.

fri

Jag skriver nu, skriver glatt och gärna, jag vill bli klar. Det finns en ny kvinna i min text, en kvinna jag har vetat om ska vara med men inte haft någon riktig aning om hur eller varför. Nu vet jag. Och jag tycker mycket om henne. Hon är klok och burdus, en kombination jag tycker mycket om, och min huvudperson har gott av att möta henne.

Jag mailar frågor till folk, ställer andra frågor i privata meddelanden på facebook till andra inblandade, och då och då slår det mig att även om det är ett ensamt arbete att skriva en bok är det ibland väldigt många människor inblandade, både verkliga och fiktiva. Min lista på dem som hjälpt mig börjar bli ganska lång. I den här boken kommer jag att behöva ett tack i slutet. Herregud, hoppas att den blir bra nog för mitt förlag, att det blir en riktig bok med pärmar och innehåll så att de alla kan få sitt tack i slutet.

Eller kanske: herregud, hoppas att jag ror det här i land.

Det är sommar idag, sommar i april, och jag har klippt ur mina bärbuskar. När man bryter av en död svartvinbärsgren doftar det fortfarande starkt av bär som vuxit på den. Hur torr och knastrande den än är, hur grå och död, så ger den fortfarande ifrån sig minnet av fruktbarhet. Jag måste minnas det. Det är vackert. Jag har klippt av mängder av syrénskott som spridit sig som ogräs, och råkat rycka upp två små praktlysingar med roten när jag rensade efter fjolårets. Dem har jag satt i en liten kruka och ska ge till Sociologen, tror jag. Det är en härlig blomma som sprider sig lätt, och jag vill ge Sociologen något som både gläder och varar.