Jag har världens duktigaste frisör. Det är otroligt skönt. Jag kommer dit och behöver inte ens förklara, hon vet precis. Och det fungerar både när hon har stylat till det, och som självtorkat och kalaslockigt. Hon är duktig på att klippa lockigt hår, det är väl det som är tricket. När jag tackade efter onsdagens klippning sa hon det är roligt att få hjälpa dig! och det syntes att hon menar det. Gullefrisör. Jag ska aldrig gå till någon annan (tills det blir som med min förra älskade frisör, som flyttade till Israel. Det blev ju lite långt att pendla för att bli klippt, så efter det följde en period av frisörmörker tills jag hittade min nuvarande stjärna.)
Hur som helst. Det senaste året har jag passat på att klippa mig när jag ändå är i Stockholm, och jag har passat in mina turer med saker som till exempel förlagsfester, så konsekvensen är nu att jag har blivit hon som alltid kommer på förlagsfest i ny frisyr, vilket är lite komiskt. Den här Stockholmsturen hade jag ett ganska späckat schema. Läkarbesök med röntgen (har fortfarande inga felställningar i lederna tackålov, men har tre förkalkningar i högeraxeln), förtidsrösta till Europaparlamentet, lunch med Patten och hämtning av Blocketfyndat klaffbord till köket som hon hämtat åt mig och haft hos sig tills jag kunde komma (vänner = kärlek), den där klippningen, ett mycket bra jobbmöte, samt till slut förlagsfest. Det kan man kalla en effektiv dag.
Jag har fortfarande inte fått något svar på mina blodprov, så jag vet inte hur det är med mitt hb. Jag gissar att hör jag inget är det väl bra.
Sociologen följde med mig tillbaka till landet, det var härligt. Hon hjälpte mig flytta in för tre år sedan, men har inte varit här sedan dess. Det kändes ändå sådär självklart som det gör med ens närmaste, människorna man ändå alltid bär med sig. Vi babblade oavbrutet, åt citronsorbet med lakritssås och låg i min nyinskaffade hängmatta respektive satt i hängstolen under äppelträdet i fredags, när det var tjugoåtta grader varmt. Plötsligt brände Nästgårdsmannen förbi på en fyrhjuling (han har ju fyllekört bort körkortet och har ingen bil). Han stirrade in så envetet att han höll på att vrida nacken av sig själv och jag tänkte Helvete, han såg mig. Då lär det inte ta lång tid innan han dyker upp. På fredagskvällen skjutsade jag Sociologen till tåget, körde tillbaka och hade tyvärr rätt. Strax efter 23 bultade det på min dörr. Full Nästgårdsman. Som inte var ensam den här gången, utan hade med sig full och fnittrig kompis. Jag drog igen dörren, hjärtat rasslade på rätt bra. Den här gången blev jag faktiskt rädd, han själv är väl en sak, men flera av samma sort? Nej. Inte okej. Dagen efter polisanmälde jag honom för ofredande. Nu får det räcka. På tisdag ska jag in till närpoliskontoret och prata med dem. Jag hoppas att det gör någon skillnad, för den där tanken i trädgården… jag vill inte bli någon som är rädd för att röra sig fritt på sin egen gård. Det är han som ska hejda sig, inte jag.
Idag har jag förberett klart drivhuset för att plantera ut tomaterna och målat en vitrin ljusgrå. Den blev väldigt mycket finare, ni ska få se så småningom. Imorgon ska jag åka och köpa en jordfräs och börja gräva ut mina planerade land. Och imorgon börjar jag också skriva igen, för nu har jag satt en deadline för mig själv. Det ska bli bok om jag så ska behöva dra ut den genom tarmarna.
maj 25, 2014 at 8:42 e m
Bra gjort med polisanmälan. Hoppas det hjälper!
maj 25, 2014 at 9:37 e m
En bra frisör är guld värd! Det verkar finnas förvånansvärt många frisörer som inte är bra på (själv)lockigt hår.
Instämmer i att det var bra att polisanmäla. Trist förstås, men kanske går budskapet fram nu.
maj 25, 2014 at 9:54 e m
Obehagligt med grannen! Men bra gjort att polisanmäla.
Får man fråga var frisören finns…? Mitt hår är inte kalaslockigt, men jag har tillräckligt med självfall för att det ska vara svårt att hitta en bra frisör.
maj 26, 2014 at 1:08 f m
Bra att polisanmäla honom! Bara sorgligt att det ska behövas. Pratade just häromdan om den märkliga kategori män (tyvärr inte särskilt liten kategori heller) som tvunget vill erbjuda sitt sällskap till kvinnor som uttryckligen inte är intresserade av det. Den sortens man som tror att en kvinna utan sällskap inte vill annat än räddas från sin ensamhet av just honom – gärna inte helt vare sig fräsch eller nykter – och som, när det äntligen går upp för honom att han faktiskt är avvisad, gärna blir spydig och otrevlig. Det var en man jag pratade om detta med och han blev mycket förvånad över vad jag berättade. Antagligen för att han själv är trevligt funtad och för att män sällan blir utsatta för samma slags attacker. Jag upplyste honom också om att detta även omfattar damer som sitter två och två på lokal vilket av somliga män tolkas som att de sitter och lider brist på sällskap – DERAS charmanta sällskap – och när man då vänligt försöker förklara att ”vi är gamla vänner som inte har setts på 12 år och nu har vi jättemycket att prata om så tack men nej tack, vi är inte intresserade” så kan de riktigt märkliga replikerna komma. Lycka till på tisdag!
maj 26, 2014 at 5:33 e m
Helga & L: Jovars. Det har väl varit en tidsfråga, egentligen, ni minns väl hur han introducerade sig? Om inte: en påminnelse. Jag visste ju redan från start att det var bad business där.
dekorum: Det är klart att man får fråga! Jag går på Mirres på Kungsholmen, hos Isabell. Men det är flera riktigt duktiga frisörer där, jag har aldrig blivit besviken på den salongen oavsett vem jag har gått hos!
fnix: Ja herregud. Den här karln är definitivt en av de där som inte kan förstå att man inte faller omkull av total lyckochock när han dyker upp. Det kommer att bli, hrm, intressant att se om han tvärvänder nu när han blir tvungen att inse att jag inte bara retas lite med honom genom att säga nej. Det finns ju en risk att han blir obehaglig på riktigt, men det är en risk jag är beredd att ta. Och… fortsätter det har jag rötter på Balkan. Då går jag maffia på honom.
maj 27, 2014 at 12:45 f m
Ha ha – jaa gör det! Ibland önskar man att man hade nån kusin eller nåt i Hell’s Angels som kunde komma och se allmänt avskräckande ut. Vad har övriga grannar att säga om honom? Är han en allmän pest eller mest en ynklig fåntratt? Håller tummarna för att han sticker med svansen mellan benen efter detta nu!
maj 27, 2014 at 4:05 e m
Well, Italienaren har ett baseballträ stående vid dörren för att kunna jaga bort honom. Mellan bara suckar och skakar på huvudet när han kommer på tal, han har nämligen mejat ner en hel del blommor hos dem när han har fyllekört med sittgräsklipparen (!!). Så, han är väl en blandning av allmän pest och ynklig fåntratt, skulle jag säga.
maj 26, 2014 at 8:49 e m
Å fy va jobbigt att polisanmäla sin granne. Sa den konflikträdda.
Hoppas det ger ett positivt resultat. Fan så pinsamt att tränga sig på som han gör! Bu! Lycka till, för man måste få vara sig själv och må bra i sin egen trädgård, hur skulle livet annars kännas? Som ett övervakat fängelse, typ.
maj 26, 2014 at 10:33 e m
Exakt så.
juni 1, 2014 at 12:19 f m
Hurra for flink frisør! Mine frisører de siste fire årene har hatt en tendens til å bli gravide, få mammaperm og så bytte yrke og dermed bli borte for meg. Sørgelige greier. MEN sist jeg skulle klippe meg, var jeg så desperat at jeg nærmest tok den første og beste jeg fant som hadde ledig tid på øyeblikket – og jeg ble strålende fornøyd! Nå tror jeg kanskje at jeg har funnet meg ny frisør igjen, etter over et halvårs leting/venting/frustrasjon…
Og så innser jeg at jeg er heldig med naboene mine.
juni 2, 2014 at 12:16 e m
Så bra! Grattis! Och jag har också tur med grannarna. Alla utom en…
mars 5, 2016 at 6:28 e m
Vad hette frisören och frisörsalongen och var ligger den? Och ungefärliga priser? Jag har krulligt hår och måste klippa mig nu.
mars 6, 2016 at 8:50 e m
Hej Elsa! Jag går hos Isabell på Mirres, http://www.mirres.se. Salongen ligger vid Fridhemsplan i Stockholm och alla frisörerna där är duktiga på lockigt hår, Mirre själv är ett locktroll. Det är relativt dyrt, en klippning kostar från 720 spänn, men klart värt det. Jag känner mig alltid jättefin när jag går därifrån.