Jag har återinfört en av mina vanor från förra bokens tillkomst: jag bakar och äter väldigt mycket kaka medan jag skriver. Vete fasen varför det funkar, men det funkar. Lite kaka, och så bara rinner det på en stund. Lite mer kaka, så blir det lite till.

Det kan alltså vara dags att återinföra en annan av de dagliga vanorna från förra bokens tillkomst: lunchpromenaden. Minns jag rätt luftade den hjärnan bra och gav lite nya tankar, så det är ju en win-win.

Med andra ord: kaka och promenad så blir det en Dilber-roman. Det är en mycket handfast och rätt vänlig skrivmetod får man nog säga.