Jamen, jomen. Dagarna går och jag har inte ens öppnat den här sidan på en stund. Kanske att jag behövde vila från bloggen, eftersom jag också vilade från bokskrivandet. Om man nu kan kalla det vila när man i själva verket har sysslat med miljoner andra saker. Jo, det kan man. Det är att vila, för mig, att inte ha på tankekranen utan bara låta kroppen styra livet, vare sig det handlar om att klippa gräsmattan eller snickra ihop något användbart eller renovera.
Alltså ska jag nu skriva ett helt osammanhängande blogginlägg för att försöka väcka hjärnan till liv igen. Det kommer nog att ta en stund efter att ha varit avstängd.
Apropå gräsmattan. Mina tomater. Jag har massor av tomater, och några av dem är till och med röda. Jag har skördat egen vitlök som nu ligger på tork på farstukvisten. Däremot blev det varken spenat, sallad eller mangold att prata om. Det har sett ut som att det fattas näring i jorden, de har vuxit dåligt, och igår upptäckte jag varför. Myror. En masse. Så imorgon ska jag ta fram kanelen igen, även om det är för sent att rädda mangolden. Men vitlöken är god.
Apropå snickra ihop något. När morbror och jag slängde mammas gamla kök lyckades vi slänga något hon ville ha kvar – det integrerade bakbordet. Alltså ska jag snickra ihop ett bakbord till min mor. Det ska ha en plywoodbotten och lagom höga kantlister så att mjölet håller sig på rätt sida. Och på loppis har jag hittat en liten tallrikshylla som hon ska få som bonus. Den är väldigt nätt och fin i sig själv, men lite utsågad (jag gissar att den har hängt över en ledning eller list), så den behöver lite fix och lite kärlek. Och givetvis lite färg. Jag förnekar mig inte.
Apropå renovera. Snart har mammas Fritzl-badrum torkat ut helt och får börja jobbas med, så jag ska köpa kakel idag. Det är dags att förbereda för sista stoppet på den här renoveringsresan. Jag har hittat en sorts kakel som jag vill se live innan jag visar det för er och enda stället som säljer det ligger i Stockholm, alltså ska jag till Stockholm. Men köket är så gott som klart. Lite golvlister ligger på tork här på mitt golv, jag förmålar kvartsstavar. Men det är inte långt kvar.
Apropå Stockholm.
Idag flyttar min inneboende ut. Mitt sabbatsår från stan är över, liksom största delen av sommaren. Augusti är kommen och med den planerna för höst och jobb och att flytta hem. Så idag ska jag till Stockholm inte bara för kaklets skull, utan också för att få tillbaka nycklar och ställa tillbaka en del saker. Katten har jamat ledset hela morgonen för att jag inte släpper ut henne, hon går mellan ytterdörren och mig och ger oss båda menande, själfulla blickar. Men idag är det innedag för henne eftersom jag ska sova i mitt andra hemma för första gången på ett år. Jag ska jobba igen, ja. Jag har mjukstartat med en liten översättning, och väntar på svar från inte mindre än tre provfilmningar. Alla har gått bra och känns möjliga. Och boken SKA bli klar.
Den här sommaren. Jag har haft besök av många fina människor och solen har lyst som bara solen kan när den är på sitt mest pillemariska humör. Jag har ont i magen av mjölkprodukterna som jag inte brukar äta, men som jag äter just nu. Jag har börjat jogga igen, det går inte så fort men det går, och när jag kommer tillbaka till Stockholm på heltid ska jag ta kontakt med sjukgymnast och börja specifikt träna min förkalkade axel. Jag har inte hunnit renovera så mycket hos mig själv, däremot har jag varit ett jehu av fix hos min mor, och det kanske var ännu mer värt just här och nu.
Och livet, livet, livet, det rullar på minut för minut och jag sjunger med i alla sångerna på radion, till och med dem jag inte kan.
augusti 4, 2014 at 1:54 e m
Wow vilken fantastisk flit och energi! Jag lyfter på hatten! Kan bara inte smälta att en sådan skada inte täcks av hemförsäkringen. Känns väldigt fel. Så hoppade jag till lite i förskräckelse också. Inte bara för att här just brakade lös världens åskväder utan för att du har SLÄNGT ETT BAKBORD! Det får man inte göra helt enkelt! Jag älskar bra bakbord och blev överlycklig när jag såg att det fanns ett i min nya bostad för nu har jag tre och båda barnen kan få varsitt när det blir dags. När vi bakade pepparkakor i julas undrade de varifrån de skulle få egna i framtiden och jag började fundera på hur många som hamnat på tippen ihop med en massa snygga gamla luckhandtag och annat vid alla renoveringar de senaste åren och jag fick nästan panik och beklagar djupt att jag inte kan stå vid containrarna på sopcentralen och rädda saker som folk tänker slänga. Åh vad jag skulle mysa! Så nu slänger vi väl inga fler bakbord? Härliga, stabila, lena, släta, inarbetade gamla bakbord som det är en fröjd att baka på.
augusti 6, 2014 at 10:18 e m
Men skäms på mig som inte uppmärksammar vad fint det blivit! Hoppas din mamma är glad för sitt nya kök o att badrummet blir lika bra!
augusti 7, 2014 at 11:50 f m
Nej, jag vet. Jag tycker också att det är helt bisarrt att skadan inte täcks av försäkringen, men man lär av sina misstag (eller: mor lär av sina misstag). Bostadsrättstillägg it is, i fortsättningen. För det här arbetet gör jag inte om.
Bakbord, däremot! Det intressanta är att jag inte ens minns att vi såg ett, så jag fick dåligt samvete och ska som sagt snickra ett efter mammas önskade mått. Men jo, de finns ju att köpa också! Till exempel här. Inte jättebilliga, men inte så dyra heller. Om barnen vill ha nya, menar jag. 😉
Och tack för berömmet! Mamma älskar nyköket, och om ett par veckor är det badrumsdags.
augusti 17, 2014 at 2:39 e m
Åh, du är så vacker inuti tankarna!