Jag orkar inte prata mer politik. Jag har pratat politik varenda dag i flera veckor fram till valet. Nu får det vara bra. Den politiska depressionen jag känner nu, där bristen på tydlig ideologi utom den som är människoovärdig lyser igenom allt, den får mig bara att tappa orken. Jag kommer att fortsätta ge pengar till tjejen som tigger vid tunnelbanan, jag kommer att fortsätta engagera mig fackligt, jag kommer att fortsätta källsortera och kämpa för att just min lokala avdelning i hyresrättsföreningen ska införa ett till cykelrum och börja med bioavfallshämtning. Det är det enda jag kan göra. Det finns inget annat än att fortsätta göra det som jag tror gör gott. Både för mig och andra.

Utöver det har jag gjort saker hemma. Jag har varit på varenda rum. Köket har fått nya stolar (någon annans gamla från Blocket) och en ny kolfilterfläkt (någon annans gamla från Blocket). Vardagsrummet har fått en ny tv-möbel (reahylla på IKEA med ben från Biltema) och en ny lampa (någon annans gamla från Blocket). Sovrummet har fått ny säng (en vän har separerat och varken hon eller mannen ville ha kvar Hästens-sängen de köpte året innan. Så jag har köpt den så billigt att jag borde skämmas, men jag gör inte det. Jag sover gott i den, och hoppas att de båda har det bra ändå.) och badrummet har fått ett nytt duschdraperi. Det enda jag har kvar är hallen, där det just nu står en garderob (någon gav bort den gratis på Blocket) som jag måste såga i för att få in den i ett hörn som har ett extrahörn. Sedan tror jag att jag är klar. Då visar jag nog upp något av det för er. Det blir fint. Billigt som attan, men fint.

Jag ska visa er hur det blev med renoveringen hemma hos mamma också. Kort och gott – det blev bra. Men jag är så oerhört trött nu. Trött och sliten och pank och ganska arbetslös. Det reder sig. Det gör alltid det. Jag vet bara inte riktigt hur, än. Men det var värt varenda arbetstimme och varenda krona, och jag har kommit min fina, världsbästa morbror ännu närmare i processen. Och jag har ännu en gång fått testa den där töjbara envisheten jag är född med, den där som muttrar mellan tänderna att det. ska. gå. Och det gick. Men nu är jag trött. Det har jag lov att vara, det är rimligt.

Min middag blev jättefin. Vi var åtta personer. Sociologen, Peji, Låtsasbrorsan, Bästisen, Mr Beauty, Mrs Beauty, jag och Lingon, som trots allt lyckades komma. Berget kunde inte, jag saknade honom. Och Mejram blev tvungen att jobba trots allt, ända till sen kväll. Jag gjorde min egen paneer till en palak paneer för första gången. Den blev bra. Lingon tyckte att det var så gott att hon bokstavligen skrapade kastrullen. Och jag tänkte flera gånger under kvällen att det är de. Det är de som egentligen är min familj.

Jag joggar tre gånger i veckan. Fem kilometer i stöten ungefär. Det går framåt, trots att kroppen fortfarande inte vill samarbeta helt. Imorgon ska jag för första gången till en sjukgymnast och få veta vilken smärta jag ska lyssna på och vilken jag ska töja envishet runt. Det är inte så lätt att veta själv nämligen.

Igår tryckte katten in sig i min armhåla medan jag satt och skrev, korvade ihop sig till en boll och spann sig till sömns. Hon låg så i över en timme. Det var dagens bästa stund.

Idag har jag sett ett genomdrag på Riksteatern av en pjäs som heter Gudshjälmen. Den tycker jag att ni ska se. Jag kramade sufflösen efteråt, jag har jobbat med henne tre gånger, och hon tyckte att jag skulle åka med på turnén eftersom jag både skrattade och grät så ljudligt. Det tyckte hon om.

Ibland vet jag inte riktigt under vilken kategori jag ska sortera saker. Då påminner jag mig om att det inte gör så mycket. Det viktigaste är att allt får plats.

10684054_559553094172783_1720937870_n