Jag är så långsam just nu. Undrar om det innebär att jag egentligen borde börja med järntabletterna igen. Antagligen, eftersom jag lätt kan sova tio-tolv timmar per natt och ändå ha dåligt med ork. Utöver det har jag små inflammationer i ögonen, små sår i hårbotten, utslag på kinderna. Hurra, vilken fräsching.

Men man kan alltid fejka. Jag var ju på en casting i fredags. Sminkad och fixad ser jag fortfarande bra ut. Men kroppen, tyngden och långsamheten i den. Jag fick mäta mig med måttband och skriva ner på papper, det är en standardsak att göra för att kostymörerna ska ligga i förkant med planeringen oavsett vem som får jobbet. Och då fick jag svart på vitt. Jag har gått upp en hel del, inte bara i vikt utan i omfång. Jag är åtta centimeter större både runt midja och rumpa numera än vanligt. Det är med andra ord inte så underligt att jag har så få byxor som passar.

Jag måste rensa ut min garderob, apropå det. Det finns inte mycket som är deppigare än att ha massor av kläder som är omöjliga att få på sig.

Och det är så mycket annat jag också måste. Jag har en deadline på fredag, som gör att jag måste jobba ikväll om jag ska hinna. Jag måste boka tvättstugan och se till att få rena underkläder. Jag måste städa, eftersom Fideli kommer hit i morgon och ska stanna hos mig i några dagar. Och jag måste nog ge mig ut på en promenad, nu med en gång, innan mörkret faller över oss. Himlen är stor och vit idag.

Jag måste få andas lite.