Vad jag har gjort de senaste tre veckorna: Fjällvandrat, varit sjuk, varit sjuk, varit sjuk och målat om/tapetserat köket. Ja, jag bytte köksfläkten också till en svindyr ny kolfilterfläkt som faktiskt funkar, i stället för en som bara låter jättehögt och luktar gammalt fett utan att ta bort det minsta av oset.

Vad jag inte har gjort de senaste tre veckorna: Skrivit en enda jäkla rad. Tränat. (D’uh.) Tömt källarförrådet och kört 98% av dess innehåll till tippen.

Med tanke på det där med köket tycker jag ändå att jag har varit riktigt i gasen, alltså. Så jäkla seg sjuka, detta. Jag har haft inte feber, men varit subfebril som det så vackert heter (dvs haft förhöjd temperatur mot min vanliga, men inte varit uppe över 38 grader) i hela 16 dagar. Fatta hur länge det är att känna sig huvudvärkig och hängig och varm! Nu har jag varit subfeberfri i två dagar (det är de här två dagarna jag har hantverkat). Yay! Hostan däremot verkar vara här för att stanna. Den är det nog bara att vänja sig vid.

Jävla sjuka, så himla onödigt.

Idag ska jag: på möte med Teaterförbundet (jag sitter numera med i skådespelaravdelningens styrelse), översätta färdigt en serbisk långfilm (som är skitbra och ska gå på SVT snart) och känna efter exakt hur hängig jag är egentligen, för om jag inte är så farligt hängig idag ska jag gå ner och kika på förrådet och börja städa där. Om jag är hängig så tar jag och målar köksluckorna i stället.

Var Fotografen är i allt det här? På en svinintensiv Steadicam-kurs veckan ut. Han tycker att vi ska vänta till i helgen med att rensa förråd och sånt så att han kan vara med och bära det tunga i stället för att jag gör det samtidigt som jag försöker hosta bort mina lungor. Hur jag känner för det? Jag tycker att det är många dagar kvar till helgen och jag är jävligt rastlös efter att ha varit sjuk så länge, så känner jag.