Eller? Jag vet inte om det är rättvist att dra en Mark Twain i det här sammanhanget. Vet bara att det just nu i flera bloggar jag läser pågår diskussion om bloggarnas utdöende och vad den beror på.

För egen del är det flera saker som håller nere min skrivfrekvens. Nummer ett: jag är upptagen med så mycket annat. Och när jag blir ledig har jag så liten lust att sitta framför datorn. Min närvaro på internet har gått ner generellt, jag skriver inte särskilt många skarpa oneliners på Facebook heller längre, delar mest tidningsartiklar. Instagram är lättare. Knips och klart.

Men bloggen. Lilla bloggen som har funnits sedan 2008 och hängt med i vått och torrt. Vill jag verkligen att den sakta men säkert ska förtvina? Är det här ett format som jag egentligen inte är så intresserad av längre? Vad vill jag skriva om? Det ärligaste svaret är att jag vet inte riktigt. Just nu hänger bloggandet på en rätt skör tråd. Det enda jag har bestämt mig för är att inte skriva om jag inte vill. Det är inte meningen att bloggen ska bli en uppräkning av vad jag har ätit och var, den har aldrig varit det hittills. Det vill jag inte att den ska bli heller.

Det fina med att inte sitta så mycket framför datorn är att livet pågår med full fart. Igår kväll var jag på Operan och såg balettens premiär på Mats Eks ”Svansjön”. Den har Fotografen varit med i en gång i tiden. Jepp, Fotografen är gammal Cullbergdansare minsann. Och det var roligt, både att få återse den fina baletten med svanarna i sina underbara hättor och att höra honom fnissa åt saker och röra sig i stolen för att kroppen mindes. Efteråt kramade han en massa gamla bekantingar som liksom han var på premiären och fnissade rutinerat åt smärtor och skador. Det var roligt. För mig var det ett återseende med ansikten jag sett många gånger, beundrat på scen, och nu är de äldre ansikten som känner min man.

Och något helt annat.

I somras, på bröllopsresan, så hade jag en stund som jag minns så tydligt. Jag körde, Fotografen satt och sov bredvid, vi var på väg från Abisko mot Tromsø och det var eftermiddag och soligt över bergen, stor himmel med massor av luft och ljus. Jag lyssnade på NRK och det spelades en låt som liksom kändes som sommar, och jag var lycklig. Efter att vi kommit hem försökte jag hitta den där låten, men det var knepigt eftersom jag inte mindes texten, bara att den handlade om att gå. Och så härom dagen hittade jag den av en slump. När jag hör den tänker jag på sommar, på himmel, på kärlek.