I sommar fyller jag fyrtio år. Fyra nolla. Big four-oh.

Nej, jag har ingen ålderskris, det tror jag inte i alla fall. Jag gillar fortfarande att bli äldre, plus att de senaste åren har varit strålande bra på många sätt och mycket i livet helt enkelt är precis som det ska. Det gillas.

Så inte kris. Men däremot har jag liksom… tagit tag i en del saker. Ytliga saker, kanske. Ja.

Sedan året började har jag:

  1. Tagit bort allt gammalt amalgam och ersatt med kompositfyllningar
  2. Tagit bort tre ofarliga hudförändringar (fibrom) med laser
  3. Gått på en första femdagarsbehandling hos den famösa dr Nie för att komma tillrätta med några envisa smärtor
  4. Varit på föreläsning om kost och hälsa (och konstaterat att den biten, den kan jag. Faktiskt.)
  5. Börjat med funktionell styrke- och balansträning för att stärka rygg och rörlighet

Utöver detta har jag köpt min första regenererande ansiktskräm. Det vill säga antirynk. Jag är inte särskilt rynkig för att vara snart 40, men jag inser ju att jag kommer att bli så småningom, och jag tänker göra vad jag kan för att förbli så mjuk och smidig i hyn som möjligt. Jag är en torris, och utöver antirynket har jag börjat smörja mig med olja.

Jag är inget undantag, fan vad konstigt. Det är inte bara alla andra, jag blir också äldre. Än så länge är det liksom ändå mer på det hypotetiska planet än det faktiska, men jag… jag tänker att jag vill bli äldre och vara glad. Frisk och stark och glad. Och då är det nu jag tror att jag måste börja ta ansvar för det på riktigt.

Det är en konstig insikt, men också på sitt sätt ganska fin, tycker jag.