I somras fick jag lagat en tand jag inte hade bekymmer med. Efter en rutinkontroll sa hon att en lagning skulle bytas.
Sagt och gjort. Hon var skrämmande snabb. På ett inte så bra sätt, alltså. För det första bände hon runt i min mun så att en bit av tanden gick av. Lagningen blev vass och konstig och slutade aldrig att göra ont. Jag gick tillbaka en gång, men det blev inte bra ändå.
Då snokade jag rätt på min gamla tandläkare som jag tappade bort i och med barnledighet för några år sedan. Låt oss kalla henne Tandfen. När jag kom till Tandfen frågade hon diplomatiskt om lagningen jag fått hade gått sönder, för den såg så konstig ut. När jag sa att nä, så har den varit hela tiden, då sa hon diplomatiskt inte mer än oj då. Sedan började hon borra. Och nu börjar The Neverending Story of min jävla tand. För att göra en lång historia kort är jag på väg för att ta bort lagningen för tredje gången, eftersom den inte slutar göra ont när jag tuggar. Allt med lite motstånd, som nötter eller chips, sänder smärtstötar genom hela kroppen. Och Tandfen kämpar och kämpar, men har hittills inte hittat den spricka eller vad det nu är som orsakar skiten. Idag ska hon borra bort hela faderutten och sätta i ett provisorium. Jag ska inte laga den permanent förrän smärtpunkten är identifierad och åtgärdad.
Så mycket skit och ont för en tand jag inte hade besvär av till att börja med. Och vill ni veta det bästa? Tandfen bad om att jag skulle begära ut min journal från butchern så att hon kan se vad problemet var till att börja med. Det har jag gjort, och får den inte.
Something is rotten in the state of tandvärk. Men jag behöver i alla fall ingen rotfyllning, det är något att stilla glädjas åt.
mars 9, 2016 at 12:31 e m
Aj då! Det låter som min kindtand som jag gick med i flera år. En hårfin spricka som inte syntes ens på röntgen. Inte förrän jag bitit rejält och sprickan syntes mycket tydligt. Min rara tandläkare var helt förfärad. Det var samma typ av smärta som du beskriver, på slutet grät jag så ont det gjorde. Nu fattas jag en tand men har inte ont längre, fantastisk känsla!
mars 9, 2016 at 7:57 e m
Ja, fy fasen. Det syns inget på röntgen för mig heller, men Tandfen misstänker just en osynlig spricka någonstans och kommer att skicka mig på mikroskop-undersökning om det inte slutar göra ont nu. Åtminstone skönt att jag kan lita på henne. Din tand låter ju helt förfärlig, skönt att du är av med den!
mars 13, 2016 at 11:10 f m
Hua. Verkligen ruttet. Undrar vad människan egentligen gjorde.
Jag har troligtvis en spricka i någon av mina två överstabakerstahögra, för ibland börjar det göra ont och så håller det på i några dagar, en vecka. Sedan försvinner det. Sprickan syns inte på röntgen och så länge tandläkaren inte ser något, vill han inte göra något.
Än så länge gör det ont så pass lite och så pass sällan att jag är nöjd med det, för ”göra något” lär sluta i rotfyllning av båda tänderna. Och en sån dubbel har jag redan gjort en gång.
mars 14, 2016 at 8:23 e m
Åfyfan. Jag har hittills i livet aldrig rotfyllt en tand. Och hoppas att det ska förbli så, om man säger.
Samtidigt är jag så trött på det här tandontet nu att jag snart ber Tandfen dra ut skiten och så är vi klara med det hela.
maj 11, 2016 at 10:20 f m
Helt OT: hörde dig på radion imorse. Heja!
maj 12, 2016 at 11:43 f m
Yay! Tack! 🙂
juli 21, 2016 at 2:35 e m
Saknar ditt skrivande. Får nog låna en av dina böcker igen.