Utan att ens veta om någon finns kvar här har jag fått lust att skriva lite igen. Vad har jag gjort sedan mars? Mars! Det är så mycket som har tagit upp tiden, så mycket tankar som stannar vid en tanke i stället för att konkretiseras, men på det stora hela: livet är bra. Fotografen och jag har det nästan förvånande fint, vi ögonskrattar mycket mot varandra och han är både den som klappar ännu högre än jag när jag har fått ett högprofiljobb och den jag ringer till för att gråta när en dumgubbe har varit dumgubbe, och efteråt säger han tack. för att du litar på mig med din sårbarhet och jag får lust att gråta lite till men av helt andra skäl, och märker att det går att skratta samtidigt.

Ja.

Men livet, livet, livet, detta obarmhärtiga, som slänger andra saker på oss hela tiden. Natten innan min 40-årsdag i juli ramlade mamma och slog i huvudet, två dagar senare ramlade hon igen, och Fotografen och jag spenderade vår första bröllopsdag på akuten på sjukhuset med mamma som inte kunde stå upp. Jag blev så rädd. Pergamenthuden, det lena förvirrade mammapergamentet. Vi satt med henne hela natten, hon fick ett rum och vi åkte hem för att jag skulle jobba dagen efter, och så visade det sig att hon hade fått en hjärnblödning och inte fick åka hem på ett bra tag. I en och en halv månad låg hon på olika avdelningar med olika människor och mat som det tog tid att vänja sig vid, nu har hon fått åka hem och har toalettstol och hemtjänst och jag vet faktiskt inte, jag vet inte. Vi får se.

Det är väl så bara att det alltid kommer att finnas pergamenthud och rotfyllningar (för ja, till slut blev det så och jag har en len porslinskrona i min 40-årsmun nu) och dumgubbar och jobba hela sommaren trots att det är den finaste på länge, men det finns också kvällsdopp i bräckt vatten från mörka klippor och att göra personlighetstest och det visar sig att Fotografen och jag får samma och det finns fotokurser och ny kamera och att göra ett gemensamt bröllopsjobb och morgondopp i vatten som luktar skarpt syre och att hålla handen och det finns eviga somrar, på gott och ont finns det eviga somrar.

Och vi har flugit luftballong över stan.

_87a7505

_87a7524

_87a7525