Skruttig mobilbild på ett tjejgäng som ligger mig varmt om hjärtat.

20140513_114640-2

Det här är från vänster Freja, Leila, Lydia och Sigge. De är ca 12 år gamla och de har det lite kärvt på kompisfronten. Freja och Leila är BFFs och har varit det jämt. Sigge är också alltid med dem. Men så börjar Lydia i deras klass. Simon, som Freja är kär i, börjar hänga med Lydia, och Lydia är dessutom mopsig, så Freja bestämmer att Lydia ska straffas. Men Lydia låter sig inte köras med så lätt utan spelar i stället ut de tre kompisarna mot varandra i jakt på sin egen plats i gruppen.

I verkligheten är det här Rebecca Hayman, Ellen Siöö, jag och Jenny Nilsson. Vi är rätt många år över 12 allihop. Pjäsen vi spelar heter just BFF och är skriven av Mia Törnqvist.

Apropå på låtsas slutar det aldrig fascinera mig att det funkar. Att det går att bygga illusion som gör att en publik som själva är 12 år accepterar att tanterna på scenen också är det, i så hög grad att just den här tanten fick ett par ”du är snygg”-meddelanden från mellanstadiekillar. För om det sägs på scenen att Lydia är den söta tjejen, då är det så. Vi accepterar det som en sanning. Som alternativa fakta, för att använda ett modeuttryck.

Det är likadant med att skriva böcker. Det är egentligen inte så mycket på låtsas. Allt jag hittar på är bara en sorts alternativ sanning.

image-3