Åttonde mars igår och dagen innan loggade jag ut från facebook efter en diskussion om feminism. Efter att ha Skypat med Fotografen som är på jobbresa och han sade jag vet, jag vet hur irriterande det är att debattera med inskränkta människor och jag gör det ju också, men du kanske inte behöver det just nu, utbränd och allt? Så jag loggade ut, loggade av, och under dagen igår har jag ingen aning om hur meningarna gick, och även om det kändes som lite förlust kändes det mest som en lättnad. Och det i sig gör mig ledsen.

Jag blir så trött. På ”inte alla män”, på ”du använder ordet patriarkat och det betyder att du hatar män!”, på snubbar som tror att de är feminister för att de växt upp med en ensamstående mamma. Newsflash: Hitlers pappa dog när han var tretton, han blev inte feminist för det. Vitrysslands diktator Lukasjenko hade en ensamstående mamma. Alla snubbar har fötts av en mamma. Det är inte där det ligger.

Och sanningen för mig, den kvarstår: att vara uttalad feminist och kämpa för feminismen betyder inte att allt man gör automatiskt är feministiskt, inte om det inbegriper att visa tuttar på bild på ett sätt som är applåderat av patriarkatet. Det är mest dumt att försvara att det inte gör en till mindre feminist, för jo, det gör det faktiskt. Det är som att säga att det att ibland äta lite kött inte gör en till mindre vegan. I så fall är det kanske ärligare att säga ”Jag vill vara vegan, det är mitt ideal, men jag lyckas inte riktigt, för ibland trillar jag dit på andra saker jag också vill men som går emot mitt ideal.” Vilket förstås är okej. Vi är alla människor, ibland orkar eller vill vi inte leva upp till våra ideal. Men var ärlig med det, då! Att gå med på en sexig tuttbild när man är en snygg, ung och smal tjej är inte feministiskt, det är tvärtom något som går emot det övriga budskapet man står för och säger att man gärna också vill bli sedd som åtråvärd, sexig, fuckable för att använda ett bra utländskt ord. Och kom inte dragande med konst som argument. Newsflash igen: det går att ta vackra, konstfärdiga bilder på ung, snygg, smal tjej som inte är sexualiserade, om man vill. Det är faktiskt inte ens särskilt svårt.

Och: jag stör mig på att det att säga den här rätt enkla sanningen högt klassas som att ”kvinnor slår på varandra”. Rättmätig kritik är rättmätig, oavsett kön på den som utdelar eller får den. Men faktum kvarstår: att göra det som patriarkatet gillar och gärna ser att man gör, det är ytterst sällan feminism. Att göra det och sedan säga att det inte gör en till mindre feminist, det är att inte förstå effekten av sina handlingar, eller inte vilja erkänna dem. Det som inte gör en till mindre feminist, det är att erkänna sina svagheter eller sin vilja att vara det som samhället/patriarkatet har bestämt är det bästa. Men att låtsas att det man gör ÄR en feministisk handling, det är bara hyckleri. Allt en kvinna gör är inte automatiskt feministiskt, även om hon säger sig vara feminist.

För att tala klarspråk: jag personligen har inget emot att Emma Watson vill bli fotad med tuttarna ute. Hon får givetvis göra vad hon vill med sina tuttar. Det jag motsätter mig är att kalla en sexig modebild en feministisk handling, eller att säga att det inte gör henne till mindre feminist, för det är det inte och det gör det. Tänk så mycket mer respekt hon hade kunnat få av att i stället för att försvara det simpelt nog säga: ”Jag vet att det inte är en feministisk handling, men jag tyckte att det var kul och jag gillar att bli sedd på det sättet. Jag är också en produkt av samhället jag lever i, trots att jag är feminist. Det här är en del av problemet.”

Idag är det nionde mars. Jag har i kraft av att vara skådespelaravdelningens ordförande varit på möte med Teaterförbundets förbundsdirektör och en av administratörerna på kansliet och diskuterat lönevillkor. Alla tre i rummet var kvinnor. Ingen visade tuttarna.

Och jag kommer att låta facebook vila ett tag.