böcker


Jajjemen! Nu är det dags, mina vänner! Jag tänkte att det kanske finns någon av er trogna läsare som hänger kvar här trots min ytterst opålitliga inläggsfrekvens som kanske vill läsa den nya boken? Om ja, så tänkte jag lotta ut två exemplar! En inbunden för den som helst läser själv, och en ljudbok för den som hellre lyssnar på när jag läser.

Med andra ord: skriv något i kommentarsfältet, så är du med i utlottningen. Vad som helst går bra. En liten hälsning, en teckning, en svordom eller ett mut. Allt är tillåtet och välkommet. Nästa vecka åker jag och fjällvandrar, så jag drar en vinnare när jag är hemma igen, den 14:e. Alltså har ni två veckor på er att vara med.

Givetvis skriver jag en liten hälsning i till den som vinner. Eller ritar nåt. Eller båda. Vem vet!

20150901_211600-01

Sin andra bebis. Förlåt, roman. Den kommer i slutet av augusti.

11150524_696463393816619_885864651538755037_n

Jag bara älskar omslaget. Det är fantastiskt vackert, originalet är en akvarell av Lars Lerin som heter ”Det sista ljuset”.

Det kan inte bli mer perfekt än så.

Jag har inte riktigt orken att skriva så mycket här parallellt med att jag skriver på boken, men jag ska ge er några tips tänkte jag.

En tv-serie: Andra säsongen av Orange is the new black finns nu ute på Netflix! Jag har binge-sett alla tretton avsnitten på två dagar och kan konstatera att serien är lika genial fortfarande, men till och med har ökat politiken ett snäpp. Den är rörande, hemsk, rolig och vacker. Se den! Helt enkelt.

En blogg: A beautiful mess är en inspirerande och (för mig) glädjespridande blogg. Skrivs av Elsie och Emma som tar vackra bilder, gör fina saker och bakar helt dregelframkallande grejer. Det är som att äta lite godis att läsa den.

En bok: Ifall någon har missat Kerstin Ekmans ”Grand final i skojarbranschen”, läs den. Det är en finurlig och sorglig och rolig historia om två kvinnor som är – inte alltid så lyckligt – starkt bundna till varandra.

En syssla: Sätt er, eller lägg er, någonstans där det är en fläck med sol, och gör absolut inget mer än att kanske lägga en hatt ovanpå ansiktet en stund. Lyssna kanske på radio samtidigt. Eller inte. Det är helt upp till er.

 

Hur det går med skrivandet? Jotack, framåt. Jag bakar varannan dag, så nu rör det på sig.

Idag körde jag en timme härifrån till en annan liten ort i Östergötland för att köpa ett fönster. Det är röta på ramen till sovrumsfönstret, och jag har hållit span för att hitta ett fönster i rätt dimension så att jag kan byta ut det. Jag har redan köpt ett som är lite för stort, men det här är perfekt och dessutom ett helt nytt spröjsat träfönster för en fjärdedel av ordinariepriset. Det gör bytet så mycket enklare. Konkurser är hemska, men tacksamma för sådana som mig. Och för farbrorn som köpt konkursboet och nu säljer ut varorna. Det är det där med död och bröd, igen.

Den här timmen jag körde. Det var så fantastiskt vackert. Jag älskar den här trakten ända långt in i ryggmärgen. Träden, blandningen av barr och löv, det lysande gröna gräset och de svartvita korna som står i små klungor och idisslar medan de ser bort mot billjudet med tunga ögonlock. Himlen med sina vänliga molntussar, sjöarna som blänker till då och då, de vackra gamla trähusen som står mellan åkrar och skogar. Det är faktiskt så vackert att det gör lite ont. Du gamla, du fria, du skogstäta jord, du sitter i mig sedan barn jag lekte. Jag fick lust att fotografera mig själv i klänning och gummistövlar, stående mitt ute på en av de smörblommetäckta ängarna, med ett paraply över huvudet trots solskenet, rakt och allvarligt. Jag tror inte att jag kommer att göra det. Bilden är liksom redan tagen någonstans.

Polisen som har hand om ofredandeärenden är ledig den här veckan. Han kommer tillbaka på måndag. Jag fick ett telefonnummer. Sedan var jag på loppis och köpte två kaffekoppar med fat och fyra vinglas. På lördag är det min tur att bjuda grannarna på middag, Mellan och Mjuka, Italienaren och Skrattfrun, Norran och Gilla. Det kommer att bli jättetrevligt, det vet jag redan. Och trots att jag verkligen är så trött på Nästgårdsmannen att jag skulle kunna explodera, så tycker jag också synd om honom. Jag skulle inte vilja vara han, någon som uppenbarligen är så dålig på folk och samvaro att han inte ens klarar av att bekanta sig på ett bra sätt med världens vänligaste granngäng. Det måste vara smärtsamt att kanske höra drivande ljud från grillkvällar och kräftskivor och aldrig någonsin vara välkommen.

Halvvägs på väg tillbaka från fönsterköpet, med fönstret liggande inkilat bakom framsätena i bilen, stannade jag i en tredje liten ort och åt lunch för mig själv. Och så var jag på en annan loppis och köpte böcker för en femma styck.

20140527_154826_2

Igår planterade jag ut mina tomater i drivhuset. Några av dem har bleknat betänkligt av nattens svalka. Men de lever. Det är jag glad för.

 

 

 

b598261ca46d11e38b2c12477a2530da_8

Jag har förbrukat kvoten datasurf på mitt mobila bredband, (damn you Netflix! Men nu har jag sett Hungerspelen!) och det som händer då är att de drar ner hastigheten. Rejält. Enligt bredbandskollen har jag just nu 0,07 Mbit/s att surfa på. Det går inte skitfort, kan man säga. Det blir mycket trummande med fingrarna.

Och jadå, jadå, jag är gammal nog att minnas både tider med uppringt telefonmodem och tider utan internet över huvud taget, så jag är helt medveten om att det här inte är någon katastrof och att några dagar med världens segaste nät inte kommer att betyda något i det stora hela. Men ändå!! Det är ju tokirriterande, när man är van vid att ha det på annat vis.

Jäjä. Hur som helst. Det jag ska göra idag är att läsa vidare i bästa Caroline Erikssons ”Djävulen hjälpte mig” som har fått hänga med en stund och väntat på att jag ska ha tid. Nu har jag tid, och har läst halva, och den är sketabra. Den ska ni läsa, allihop.

Så då vet ni det.

c7f79604505c11e3a49c12b76d6e4152_8

Nästa sida »