dumdum


Två reflektioner efter kvällens rafflande val i Nederländerna:

Hur kommer det sig att så många crazy populister har så crazy hårpreferenser?

holandski-fasist

 

Och tänker ni också varje gång någon uttalar namnet Geert Wilders att Geert låter precis som stjärt?

Fotografen: ”Du, jag tog ett par av dina tunna ullstrumpor, de är jättesköna! Var har du köpt dem?

Jag: ”Hm, XXL tror jag… få se. Ja, de där är från XXL.”

Fotografen: ”Jag hoppas att du köpte fler, för de här är mina nu.”

  1. Hon blir sängliggande i några dagar med influensaliknande symptom och huvudvärk deluxe.
  2. Hon låter som ett dåligt fungerande avlopp i magen. Inklusive tvärstoppen, ja.
  3. Det som till slut kommer ut ur kroppen är att jämföras med blött hö. Och det svider.
  4. När hon tänker sig att försöka roa sig själv något med att se på lite Netflix känner inte datorns FaceID igen henne, utan påstår att ansiktet matchar Inge, vem fan nu det är.
  5. Det känns ändå liksom rimligt, Inge och alltihop.
  6. Kanske mest för att Fotografen pysslar om och köper nyponsoppa och säger ”nej, du rår inte för att du är allergisk” när jag säger ”usch, jag får ju ändå skylla mig själv”. Det är rätt fint att vi båda har rätt.

11311601_450498598462572_1987072067_n

Och ikväll är det sommarfest på mitt förlag, det blir kul! Om jag tänker riskera att äta något jag inte vet vad det innehåller? Hahaha! Haha. Ha. Nej. Jag kommer att käka innan och undvika alkohol, så har vi det sagt.

Jag återkommer strax starkare.

 

Ni vet den där punkten i ett förhållande, där ni efter en lååång arbetsvecka med helrenovering av hans lägenhet inför försäljning och jobb från tidig morgon till så sent att ni bara lägger er när ni kommer hem och somnar utan att borsta tänderna, men det till slut är gjort och ni har fått beröm av mäklare och fotograf (med litet f), när ni till slut är klara med allt det där och är hemma igen på kvällen och är stolta och glada över att inte ha blivit osams en enda gång under galenjobbandet utan tvärtom är kärare än någonsin, och den ena (du) ligger i sängen och läser medan den andra (han) står i köket och diskar och det plingar till i din telefon och det visar sig vara han, och ni sedan skickar några fnittriga meddelanden fram och tillbaka till varandra och till slut skrattar du högt för varje gång du hör honom fnissa för sig själv medan han rumsterar runt i köket. Den punkten. Den var igår.

Screenshot_2015-04-01-20-48-57

Screenshot_2015-04-01-20-49-04

Screenshot_2015-04-01-20-49-14

Screenshot_2015-04-01-20-49-21

Det hela slutade med att vi åt ananas i sängen, fortfarande fnittrande.

Jag älskar den här mannen helt enormt mycket, mannen som både har skrapat gammalt linoleumgolvslim med mig och fått mig att ta mitt livs första fiollektion med min pappas gamla fiol som jag har ärvt, som är lika snabb och skarp i tanken som jag själv och får mig att skratta varje dag, och som dessutom håller om mig så att jag känner mig helt trygg och hemma och älskad på ett sätt jag aldrig har känt förr. Mannen som just nu packar en ryggsäck med tjugo kilo grejer som ska med på fjälltur och nyss frågade mig om man egentligen stavar lit de parade sådär och jag svarade att det fattas ett t men egentligen är värre att han stavat ananas med två n, och han blir inte sur utan skyller på den dåligt fungerande autocorrecten med ett leende.

I sommar gifter vi oss.

Det låg en kommentar i mitt spamfilter härom dagen.

spelling

Från och med nu måste jag skriva på engelska känner jag.

Hello, dear cna-classes-in-mn-cost. Thanks for visiting my humble blog and I appreciate that you cared enough to post a comment as well. But your comment made me wonder. You see, I am actually a writer, a published novelist. One of the things I take pride in is my wicked spelling skills. So please, if you are a returning visitor, be more specific on which posts I have misspelled something?

Could it actually be that I have confused you by writing in Swedish? Or – hemska tanke! – have you read my blog in google-translatish? That is a language of its own, you see, and really does not have to mirror my actual writing. And, if I dare to be a bit cheeky, you are no spelling wizard yourself. I see a couple of mistakes in your comment and for example do not really understand why you wrote ”I to find it very troublesome”. My guess is that you were meaning to write ”I do find…” etcetera. Which simply proves that spelling is a bitch sometimes and that you, as we say in Sweden, may have pooped in the blue cabinet on this one. But that is completely fine, friend. All of oss have troubles ”telling the reality” sometimes.

Do visit again, I look forward to hearing from you. Sincerely, Suz.

P.S: Sorry about your stay in my spam department. Better luck next time.

Tja.

Låt mig illustrera detta med en bild där jag vid ett annat tillfälle står i närheten av en tårta, så kan ni ju tolka fortsättningen själva.

Man kan säga att min veganmånad hade en riktigt svart dag.

969233_10151456555110876_1544249076_n

stat

Fem dagar försenad mens utan spänningsmomentet att ha haft sex innan innebär i mitt fall enbart en gigantisk hunger och ett extremt, jag upprepar EXTREMT, sötsug. Sitter här i soffan och försöker intala mig själv att jag verkligen inte behöver cykla in till samhället för att köpa en frusen schwarzwaldtårta och sakta skära den i lagom bitar och äta med fingrarna tills den är slut. Hittills tror jag inte mig själv men är för lat för att resa mig ur soffan. Jag. Är. Så. SVULLEN.

Dessutom var jag tvungen att det första jag gjorde imorse slänga lakan i tvättmaskinen samt duscha min underkropp. Ursäkta för den bilden, men GUD vad jag tycker att jag förtjänar en tårta efter den starten.

Tårtan? Apport?

Idag i duschen upptäckte jag att jag hade en fästingnymf i rumpan.

Man får väl så roligt som man gör sig.

Eller kanske slaget om fåfängan:

På drygt tre år har jag gått upp nästan tio kilo i vikt. Varför? Därom tvista de lärde.

Idag försökte jag ha på mig ett par jeans som i alla fall förra hösten satt bra. Idag krävdes en del slit och när de var på såg det ut som att översta knappen skulle sprängas bort.

Alltså uppriktigt talat. Inte fan hjälper det självkänslan att känna sig korvig. Men fördelen med korvigheten: jag kan använda känslan till något bra i skrivprocessen. Alltid något.

Roman två, arbetsnamn Körven. Och jag är inte den första som använt körv som konstnärlig inspo.

Betraktelse: jag skulle vara en skitdålig mamma. Jag baserar detta uttalande på att jag hönsar och oroar mig så mycket för katten att det är direkt löjligt.

Katten harklar sig lite, liksom hostar till. Jag: åh herregud hon är sjuk! Men hon är inte varm på öronen så det är inte feber. Alltså inte kattpest. Och hon är ju pigg för övrigt och äter bra. Äter bra! Har hon fått mask?

Katten var inne hela dagen igår eftersom jag var på besök hos mamma och morbror, så idag har katten varit ute från tidigt i morse till halv två utan att titta in någon gång i timmen som hon annars gör. Antagligen mycket spring i benen. Jag går ut och ropar på katten vid tolv. Katten kommer inte springande och jamande som hon brukar när jag ropar. Jag: åh herregud nu har det hänt nåt! Borde jag ta ett varv neråt vägen och se så att hon inte ligger skadad? Fast hon är ju rädd för vägen. Har hon sprungit bort och ligger skadad i skogen? Åh herregud tänk om någon har STULIT MIN KATT!!!!

Katten kommer upphoppande på fönsterblecket till rummet där jag sitter och väntar. Jag studsar upp, öppnar fönstret och ropar, lite för lättat och lyckligt och högt, heeeeej! Lilla finkissen vad SKÖNT att du kommer hem! Åh vad bra. Är du sugen på godis? samt tvångsklappar henne.

Hade katten varit tonåring hade jag varit den vidrigaste mamman i mannaminne.

För övrigt funkar inte min hjärna nu. Jag var ju och provfilmade för en grej i början av november, och igår fick jag veta att de har börjat ringa runt med besked. En av tjejerna som provade för samma roll som jag, en av de där tjejerna som får stora fina huvudroller i allt annars, hon har fått nej. Så nu sitter jag med tidernas magont och är svinnervös och både vill att de ringer och vill helst inte alls att de ringer. För så länge de inte har ringt har jag inte fått nej. Så länge de inte har ringt finns fortfarande möjligheten att de säger ja.

Herregud. Vad gör katten?

Känslan: Please kill me now.

Tanken:

gigantisk-kaffekopp-1

921863fafa0411e29ba022000a1fb984_7

 

  1. Smärtsamma sprickor runt tre nagelband av fem på höger hand och knastertorr hud på båda händer. Jättejobbigt att diska. Önskar mig en bänkdiskmaskin men den får inte plats på köksbänken eftersom jag har bänkbelysning i form av ett otympligt lysrör/extra stickkontakt där som är en fast installation och alltså kräver elektriker för att ändra på. Jag har inte råd med en elektriker nu. Eller bänkdiskmaskin. Jag måste diska für handen. Smärtsamma sprickor. Upprepa loop.
  2. Cravings på ny handkräm. Ja, detta är relaterat till punkt ett.
  3. Dåligt med pengar den här månaden. För jag har betalat för kaminen till huset.
  4. För tjock för favoritkläderna och ska på 40-årsfest ikväll. Känner melodramatiskt att jag är svettful och hör små gråtfioler i fjärran.
  5. Mens. Ja, melodramat i punkt 4 kan vara relaterat till detta.

Och, vilket egentligen inte ska räknas in bland i-lands-problemen, utan faktiskt räknas som ett verkligt problem:

  • Dubbningsbranschen har kallats ut i strejk/anställningsblockad av teaterförbundet. Det här stressar mig på allvar, eftersom jag är så djupt insyltad i den biznizen från alla möjliga håll (röstregissör, dubbskådespelare, översättare) och jobbar mest för just de här två bolagen det gäller. Om någon är nyfiken på bakgrunden till konflikten, läs här.

Hej lördag. Nu kör vi.

Nästa sida »