prylar


I sommar händer det. Förra året hittade vi fönstren, till påsk hittade vi pardörr numro ett (den som ska sitta mellan verandan och ute) och idag hittade vi pardörr numro två, som alltså ska sättas in i huset i stället för fönstret den står lutad mot på bilden:

IMG_20170422_220119_518

Det här, det är ren lycka för mig. Känslan av att finna rätt efter långt letande, att inte behöva betala överpris, att inte behöva joxa och kapa för mycket (det är lågt i tak så dörrarna fick inte vara mer än högst 2 m inklusive karm. Svårt att hitta små dörrar. Den här är 1.93 utan karm, alltså perfekt.)

Det kommer att bli så vackert. Den är så efterlängtad, denna lilla veranda. I år satsar vi på att sätta in den här dörren och bygga åtminstone däcket utanför, sedan får vi se om resten hinns med. Men det blir av.

Lycka.

IMG_20160507_114836

Påsken tillbringades i träts tecken i år. Fotografen och jag handlade och handhade en hel massa trä. Det vill säga, vi köpte ett par gamla fina pardörrar (till fyndpriset 800 bagis eftersom de behöver lite kärlek och färg, men trät är i bra skick) som ska sättas in i glasverandan vi planerar att bygga i sommar, och köpte dessutom ett massivt brädgolv som ska läggas på hela nedervåningen och ligger och torkar på plats as we speak (eftersom massiva trägolv inte bara kan tjongas dit, de måste acklimatiseras till sin nya miljö först). Utöver det brände vi enorma mängder med ris på bakgården, och de dagar som det regnade (eller snöade, tack för det april, tack tack) så snickrade jag ihop ett badrumsskåp medan Fotografen snickrade ihop sin nya hemsida (see what I did there? Höhöhö.)

Nu är jag klar med parenteser.

Badrumsskåp, alltså. Det är så att badrummet i huset är ett ”nytt” tillbygge, det byggdes 1980 kallt, innan dess hade de mulltoa på gården. Själva huset byggdes 1907. 1980 smackades alltså ett ordentligt tilltaget badrum upp, med de då självklara valen blåflammig plast på golv och vägg, och sedan dess är det enda som har hänt där att jag har målat om väggarna och taket vita och att vi bytte toan förra året när den gamla gick sönder i spolmekanismen. En vacker dag ska vi totalrenovera detta badrum, men än så länge ligger det en bit fram i planen. Allt funkar ju, även om det inte är jättetjusigt. Och lite praktisk tjusighet går att lägga till själv.

Jag har tänkt ett tag att vi behöver bra förvaring, och att vi behöver dölja det inte så tjusiga handfatet. Detta går förstås att kombinera. Sagt och gjort. Först mätte jag ordentligt och ritade en byggplan. Jag ville ha en låda med flera fack och ett skåp under. Alltså ritade jag upp skalenligt 1:10 för att kunna mäta på bilden hur mycket material jag behövde av varje sort. Sedan åkte jag till Byggmax och köpte:

  • 1 skiva konstruktionsplywood P30, 15 mm tjock, 299 kr
  • 3 m planhyvlad furu, 21×43 mm, 24,95 kr/m
  • 3 m planhyvlad furu, 15×95 mm, 29,95 kr/m (för även om jag behövde mindre, säljs planhyvlat i färdigsågade längder.)

Sedan åkte jag vidare till Biltema där jag köpte det lilla extra, det vill säga expansionsbeslag och möbelben. Expansionsbeslagen, alltså skenor med hjul som lådan åker lätt på, kostade 29.90 för två stycken och benen (vit metall) kostade 19.90 styck. Efter det handlade jag självstängande gångjärn på Jula, enda skälet till att jag valde just de här är att de är för utanpåliggande montering (dvs inte infälld) och det var smidigt. De kostade 59,90 för två och jag köpte två till varje dörr.

Hemma hade jag redan träskruv från Biltema (25mm lång, 34,90 kr för 200 st och då ingår skruvbits i lådan), trälim, snickerispackel (49,90 på Rusta för just det jag hade hemma, sort är egentligen oväsentlig) antikvit lackfärg (Byggmax, 79,95 för 0,75 l) samt en snutt tunnare furuplywood (bara 4 mm) till lådans botten, som jag hade kvar sedan jag snickrade bakbord (annars kostar en skiva av det 209 kr på K-Rauta, och då får du 1,20 gånger 2,5 meter. Mycket att bygga med.) Dessutom hade jag en massa olika beslag i en låda eftersom jag är en skata på beslag på loppisar. Där kostar de gärna en femma eller en tia för flera stycken ihop.

Sedan var det bara att sätta igång att mäta och såga och fila och sandpappra och mäta igen och fila igen och sandpappra och kanske såga om i några dagar. Jag hoppar över processen och ger er istället ett collage.

BeFunky Collage

Det hela tog mig två dagars snickrande och en extra dags målning. Det är inte helt klart nu heller, för det saknas en liten toppbräda som alltså ska ligga ovanpå alltihop, den ska betsas grå och oljas, och dessutom funderar jag på att byta beslagen mot läderhandtag, men det är inte så jättenoga. Själva skåpet är i alla fall klart för användning nu.

IMG_20170417_163302_051

Att köpa nytt handfat med kommod är snordyrt, om man vill ha lite vettig kvalitet och inte något gjort av spånskiva (vilket jag inte rekommenderar i ett våtrum). Att bygga själv kan ge en viss, hrm, charmig skevhet givetvis, men ger också en stabil möbel av rejält material för en relativt billig peng. Jag betalade alltså 693 kr för den här möbeln. Och ärligt talat tycker jag själv att den ser riktigt respektabel ut.

Hobbysnickarn är nöjd och Fotografen är superimpad och peppar mig att bygga ett avställningsbord till vår hall, så… det ska jag nog göra.

Fast först ska jag tillbaka till landet och lägga det där golvet.

Minns ni det här?

Jag har kommit en bit sedan dess. För några veckor sedan, medan det fortfarande fanns snö i Stockholm, köpte Fotografen en nybörjarkurs åt mig. Jag har nämligen försökt åka litegrann med långa mellanrum sedan jag köpte de där skidorna, men det har inte varit nog med snö för att kunna åka med någon sorts regelbundenhet och jag med min fullkomliga brist på teknik har inte riktigt lyckats lära mig. Jag har haft nog med att kämpa på för att hålla mig på fötterna och ramlat ganska ofta. Det går väl inte att komma ifrån att sånt inte är superenkelt när man har föräldrar som inte invigde en i konsten, så att säga. Att i vuxen ålder bestämma sig för att fästa pinnar på fötterna som whackar upp hela balanssinnet är ju inte helt simpelt, så att säga. Och mina egna ansträngningar har inte lett så värst långt, så att säga.

Alltså. Skidkurs. Det var på Hellasgården, det var jag och sju personer till och jag var varken bäst eller sämst, det var skönt, ett gäng med vuxna nybörjare som alla flinade lite generat mot varandra. Och tjejen som höll i kursen såg ut att vara någonstans runt tjugo kanske, hon såg ut som en skidgymnasietjej, hon åkte jättebra, och även om hon kanske inte var superpedagogisk var hon bra på att visa.

Och plötsligt FATTADE jag.

Plötsligt förstod jag var balansen skulle ligga och hur man fördelar kraft. Och jag fick träna på diagonalteknik, på stakning och stakning med frånskjut och plötsligt fattade jag och hade nästan ett så kallat halleluja moment.

Klipp till den här helgen. På mitt initiativ har Fotografen och jag åkt till Harsa i Hälsingland för att åka skidor. Igår åkte vi 7,5 km och idag 15. Och jag kan nu. Jag kan till och med åka ganska fort och jag vågar åka i nerförsbackar utan att ploga för jag håller balansen. Och det är härlighet förstår ni, jag har flinat som en nöjd unge hela dagarna. Det blir inte sämre av att det är så vackert här. Närmare tio minus och massor av snö, det är hej mitt vinterland och jag kan åka skidor nu! Jag kan nu, mamma! Titta på mig!

Men jag måste köpa nya pjäxor, för i de jag har får jag blåtå på högern.

12677252_1114641511913781_469108579_n

 

 

Andra juni och det blåser så kallt att man nästan skulle kunna tro att det närmar sig midsommar.

Tänkte bara ge er ett litet tips. Om ni som jag har lätt för att frysa om rumpan är det just nu rea på merinoull-underkläder på Pierre Robert.

large

Nitti spänn för världens skönaste boxertrosa. Kostar i vanliga fall det dubbla. Jag älskar de här. (Pierre Robert, om ni upptäcker att jag gör skamlös reklam får ni gärna skicka mig ullunderkläder en masse som tack för hjälpen. Jag inser att jag kanske borde ha gjort den dealen innan jag började göra reklam för er, men vad fan, schyrrebyrre och tack och jag gillar er och allt det där?)

Det är snart sommar ja, men det kommer ju att bli vinter igen. Och midsommar. Brr.

Jo, mammas badrum. Ni minns hur det såg ut i somras, va? Om inte, här kommer en före-bild.

10467731_533354443458538_1508231458_n

Japp. Så här såg det ut i nästan 6 veckor, eftersom fuktskadan var så pass omfattande att det tog tid innan den torkat ut. Men när den väl hade torkat ut till slut ingick underarbetet i föreningens försäkring (tack ske lov och pris för det) så det tog en byggfirma hand om. Det vill säga, de lagade hålet i väggen som ni inte ser till höger, spacklade och slipade ner väggarna, gjöt ett nytt golv där det sattes in ny golvbrunn samt fuktspärrade hela rummet. Med andra ord, när vi klev in var det bara ytskikt och den fasta inredningen som var kvar åt oss att ta hand om.

Och så här blev det:

toa1

Det är en lite suddig bild eftersom taklampan inte hade kommit upp än när jag fotade, men det syns ändå bra nog. Så här ser det ut från andra vinklar:

toa4

toa3

toa2

Det här är alltså det enda i renoveringen där jag köpte en del nytt-nytt eftersom kakel är svårt att hitta i rätt mängder via Blocket och liknande. Ändå blev det ingen jättekostnad eftersom jag valde en enkel bas. Grunden i badrummet är enkelt, blankt vitt kakel i måtten 20×30 cm. Det kostar 89 kr/kvm. Kontrastkaklet, som sattes i duschörnan och i en enkel rad bakom toaletten, kostade 319 kr/kvm. (Jag såg nu när jag länkade till det att det ligger prissänkt på kampanj, typiskt!!) Sist valde jag ett enkelt klinkersgolv, mått 10×10, där jag valde färg så att den skulle stämma med kontrastkaklet. Det kostade 99 kr/kvm (och är också prissänkt nu! Men vad fan!)

Mammas badrum är litet, 1,60×1,70 meter och 2,50 högt i tak, så jag köpte 3 kvm klinker, 6 kvm kontrastkakel och 13 kvm vitt kakel. Det blev alltså 3368 kr. Ovanpå det tillkom det kostnader för kakelfix, fog, tätningssilikon och elmaterial (sladdar och uttag). Eftersom en del av det fanns kvar sedan tidigare kan vi göra det enkelt för oss och säga att allt material för att återuppbygga väggarna gick på ca 5000 kr. Det jag har köpt nytt utöver det är takduschsetet för 399 kr och tvättställsblandaren, som jag tyvärr inte kan länka till för att den var på utförsäljning och prissänkt till hälften. Nu finns den alltså inte kvar, men den kostade 699 kr.

Vad det gäller övrig utrustning i badrummet, där däremot var Blocket min bästa vän. Spegelskåpet och handfatet med skåp i valnöt undertill kommer från Hafa och jag har ingen aning om vad det egentligen skulle ha kostat, men jag fick setet nytt i kartong för 1200 kr eftersom det var för stort för den mannens badrum, när han som sålde det kommit hem med det insåg han att det inte gick in där han hade tänkt ha det. Hos mamma blev det perfekt. Duschdörrarna hittade jag också på Blocket för 800 kr och de är från Noro, kostar 4500 nya ungefär. De här hade använts ett år innan jag köpte dem och såg helt nya ut. Toaletten kostade 700 kr på Blocket, också ny i kartong. Kvinnan som sålde den hade tänkt installera wc på landet, köpt toan, och sedan insett att det krävdes minireningsverk, så hon installerade mulltoa istället och sålde den här splitter ny.

Man kan spara massor av pengar på att andra människor är dåliga på att planera, om man själv ser till att vara duktig på det. Det kräver förstås en massa extra tid och ork jämfört med att handla allt nytt på en byggmarknad, men har man dåligt med pengar är det verkligen en möjlighet att få bra saker till ett rimligt pris.

Utöver de här sakerna har det tillkommit lite småskröfs som de två vägghängarna på bild, handdukshängare och toarullshållare. Alla dem har jag fått gratis av en kompis. Mycket sånt går också att få billigt på Blocket eller på loppisar. Taklampan som på bilderna inte installerats än är också ny, det är en enkel rund plafond som kostade 199 kr på rea. Duschblandaren är mammas gamla som fortfarande fungerade bra, den bytte jag nämligen åt henne för åtta-nio år sedan. Och rördragningen samt installation av toalett och blandare ingick också i föreningens försäkring, så vi behövde inte betala rörmokaren.

Japp. Så blev det alltså.

Räknar vi ihop härligheten blir det alltså… 8997 kr. Och då har jag glömt den nya ventilen till väggen som kostade 79 kr och golvbrunnens lock och säkert en hel del annat smått och gott, så låt oss avrunda uppåt till jämna 10 000 kr. 10 000 kr i material för ett sprillans nytt, faktiskt mycket fint badrum, det är inte så illa pinkat.

Hur många timmars arbete morbror och jag har lagt ner på det här däremot, det ska vi nog tala tyst om i förhållande till att tjäna pengar. Det är ju alltid arbetet som kostar mest. Och hur många timmar jag har jagat blocketfynd och jämfört priser på byggmarknader, det vet jag heller inte riktigt.

Men det är fler än fem, så mycket vet jag.

cykel

Den här cykeln.

Jag såg den på Blocket och tänkte att den, den ska jag köpa. Så sagt och gjort. Säljaren och jag kom överens, och idag när jag körde upp från landet var jag glad och förväntansfull, för jag skulle köpa en racer. Mitt livs första. Jag började tänka att jag som har hus i Östergötland kanske skulle satsa på att ta Vätternrundan om några år. Drömde lite om framtida starka lår.

Cykeln var jättefin och säljaren var trevlig. Vi skakade hand och jag rullade lätt iväg med den till bilen där jag redan hade satt på cykelhållaren. När jag kommit hem tog jag ett provvarv runt kvarteret och oj, vad lätt det gick! Cykeln rullade på som en dröm. Vid sjutiden på kvällen låste jag fast den vid cykelstället utanför porten. Och när jag tittade ut genom fönstret strax efter nio så var cykeln inte kvar.

Min nya cykel blev stulen på under två timmar. Det enda som fanns kvar var det avklippta låset på backen.

Nämen, jomen, alltså.

Fuck you, Stockholm, känner jag nu efter att ha suttit i telefonkö till polisen och betalat några tusen för en cykel jag troligen aldrig ser igen.

Jo, gardinknoppar och Gorm i all ära, men det var ingen av dem som egentligen var skälet till att jag var på IKEA häromdagen. Nej, jag var där på grund av Ellen Key. Det kan förstås låta långsökt, men det är det inte alls.

I påskas hade jag besök av kära norska vänner, och en av sakerna vi gjorde var att köra runt till ett par olika östgötska sevärdheter. En av dem (och en av mina favoriter) var att vi besökte Ellen Keys Strand. Och det visade sig att de skulle ha visning där alldeles snart så vi gick med. Jag har varit vid Strand många gånger, själva huset är ju så fantastiskt vackert, men jag hade aldrig varit inomhus förr. Det är ett helt fantastiskt hus. Rum efter rum som är inrett med känsla och tanke, med estetisk fingertoppskänsla och värme. Som det står på hemsidan:

Ellen Keys Strand byggdes 1910 – 1911 och är en blandning av Ellen Keys många inspirationskällor: jugendstilen, Italien och den svenska herrgården, inte minst hennes eget barndomshem Sundsholms herrgård utanför Västervik. Efter många år utan ett permanent hem gjorde hon som så många andra vid denna tid: byggde sig ett eget drömhus där hon kunde slå sig till ro.

Åh. Ett drömhus där hon kunde slå sig till ro. Det är en underbar tanke, och det blev ett underbart hus. Så vem var då Ellen Key?

ellen_key_i_brunt_694245v530x800

Ellen Key var dotter till en politiker och en grevinna (grevinna som råkade vara brorsdotter till statsministern) och växte alltså upp i ett samhälleligt och kulturellt högtstående hem. Ändå gick gården i konkurs när hon var 30 år gammal, och då flyttade hon till Stockholm och började arbeta som lärarinna. Hon var välutbildad och inte rädd för att ha åsikter, och började tidigt skriva artiklar och pamfletter och så småningom böcker. Hon blev snart en opinionsbildare, t ex i frågor om yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter, undervisningsfrågor och sociala frågor. Under 1890-talet var hon mitt i den nationella debattens hetluft och blev både hyllad och kritiserad för sina åsikter. Påverkad av Rousseau förkastade hon den auktoritära pedagogiken och den segregerade undervisningen, och hennes mest kända verk är boken ”Barnets århundrade” som översattes till 26 språk och gjorde henne berömd även internationellt. Strindberg avskydde henne, så just han tillhörde inte det kotteri av kulturmänniskor som hon var nära vän med och som ofta har porträtterats tillsammans med henne, men hon var helt enkelt en central figur under sin tid.

Ellen Key gifte sig aldrig. Det sägs vara två skäl till det. Det ena är kvinnosaksskälet, att kvinnor medan hon fortfarande var ung blev omyndiga när de gifte sig, och alltså räknades som makens egendom och jämställdes juridiskt med barnen. Det andra skälet var att hon hela sitt liv älskade en man som redan var gift. Ah, hjärtesmärta och genialitet i samma paket.

Tillbaka till påsken 2014 och besöket på Strand.

I den fantastiskt vackra salongen står en möbel som jag blir rent lycklig av. Det är en pall. En i grunden enkel stegpall, men med den lilla detaljen att den har ett handtag. Som guiden säger, Ellen Key var ju ingen ungdom längre när Strand byggdes, och hon levde sina sista år och dog där. Med andra ord var en av möblerna som återkommer den här pallen, hennes egen design, som går att ta stöd på medan man klättrar upp för att nå något i ett skåp. Egentligen så enkelt och självklart, jag ville direkt ha en likadan till min mamma, men jag kunde inte hitta någon. Alltså har jag gjort en väldigt enkel version av den själv.

2014-07-10

Det här är IKEA-pallen Bekväm (79 kr), med en 90-centimeters rundstav (25 mm i diameter) fastskruvad på, och ett grovt tillyxat ”handtag”. Rundstaven är en spillbit som jag fick för en tjuga på brädgården, handtaget har jag snidat till av en spillbit jag hade hemma. Jag har borrat ett hål i handtaget med samma diameter som staven och limmat samt nitat fast det. Staven är fastskruvad i pallen med två långa skruvar, så att den sitter stadigt. Jag kommer kanske att måla den, men det får vänta tills jag har renoverat köket, för jag funderar på att sätta en bit av samma tapet som ska upp på väggen på de plana ytorna, och då tar jag hela skönhetsbiten på en och samma gång. Men funktionen är på plats, och även om den här pallen såklart inte är i närheten av lika strömlinjeformat vacker som Ellen Keys, så är det ändå en tanke jag tackar för. Och hoppas att fler än jag vill läsa mer om Ellen Key.

Dagens arbete: 99 kr. Totalsumma hittills: 288 kr

Eftersom ingen protesterade av dem som hunnit kika in, kommer den här bloggen alltså att vara renoverings-och-DIY-blogg en liten stund. Antagligen inte enbart, men det blir nog lite övervikt åt det hållet, så vet ni det. Okidoki! Då kör vi!

Efter gårdagens lyckade hallmöbel-fixande bestämde jag mig för att göra en kompletterande del, så att hallmöbeln blir ett litet set. Det bestämde jag mig för enkom och enbart för att jag var på IKEAs fyndavdelning igår (gardinstångsknopparna ni vet), och där reade de ut hyllplan till hyllan Gorm. Alltså inte hela hyllan, utan bara hyllplanen. De kostade 29 kr för två stycken, och när gediget trä är så billigt, då kan inte jag låta bli att köpa. Det kan alltid komma till nytta. Att Gorm dessutom liksom hyllan jag redan har byggt är 80 cm bred, ja, det är väl det som kallas en skön slump.

Alltså. Att utgå ifrån något som är tänkt för något annat, det är det jag kallar fuskbygge. Vill man bygga en skohylla/pall är det ju superskönt att redan ha två färdiga hyllplan, det gör hela bygget kortare och lättare. Alltså. Från början hade jag två Gormplan, lite av samma list som igår (den som är 12×27 mm) och en bit hylla som blivit över från köket. Kasta aldrig spillbitar från andra byggen, det är mycket som kan komma till pass senare. Javisst, förnumstigt, men det är ändå sant.

2014-07-09b

Först snickrade jag ihop det som ser ut som en klassisk skohylla genom att såga till fyra lika långa listbitar och skruva fast dem i Gorm. När det var gjort sågade jag till två kortare bitar som tvärslag. Stabilt och bra! Men nu kom då den lilla extrafiffen. Jag satte ihop en liten ”ram” som jag skruvade fast i översta hyllan, för att träbiten som ska bli pallsits ska ha något stabilt att ligga på.  Skälet till att en bit är tjockare än resten är helt enkelt att min list inte räckte till sista biten, så jag fick ta en annan träbit som låg och skräpade här hemma. Till sist plockade jag fram en kvarbliven bit liggunderlag sedan jag sydde dynor till kökssoffan och klippte till en bit lika stor som träbiten.

2014-07-091

Nu var det dags att måla möbeln första varvet (inklusive ena sidan av sittbiten, som jag målade i tre omgångar innan jag gick vidare med den). Och när det var gjort, satte jag igång att sy. Tyget är också en kvarbliven bit stuv sedan jag sydde kuddar till nämnda kökssoffa. Det är såklart bra att välja ett kraftigare tyg som inte stretchar till en sådan här sak. Först fållade jag tyget, sedan häftade jag fast det på trät med liggunderlaget emellan. Häfta fast en sida i taget och var noga med att mönstret hamnar rakt, om du har mönstrat tyg.

2014-07-092

När jag var klar med sittdynan hade möbeln torkat nog att testas på, så det gjorde jag. Fortfarande stabilt och bra! Och då var det ju bara kvar att måla två omgångar till och sedan skruva fast själva sitsen ordentligt. Så var det klart! En skohylla/pall i ett! Bra möbel för äldre dam som inte har superbalans längre.

bänken

Ja, så kan det gå när Gorm reas ut. Nu har jag alltså ett litet hallmöbelset till mamma som är både praktiskt, fräscht, rätt så nätt och knappt kostade någonting. Hurra för det! Nästa gång ni ser de här grejerna står de förhoppningsvis på plats i mammas hall. Om inte hon tvärvägrar och jag får köra tillbaka dem hit och använda själv. Haha, vem vet. Jag gillar dem, i alla fall.

setet

Dagens jobb: 29 kr. Totalsumma hittills: 189 kr.

 

Jag skulle vilja fråga er: är ni alls intresserade av detta med budgetrenovering, DIY och allmänt fixetrix?

Skälet till frågan är att jag från och med helgen kommer att sätta igång med renovering av mammas lägenhet, som ju har fått sig en rejäl törn av vattenskada. Det som har hänt för att vara konkret är att ett avloppsrör har spruckit på fjärde våningen i mammas hus och äckligt, äckligt bakterievatten har runnit ända ner till första våningen där mamma bor. Eftersom röret på rörs vis har gått inne i väggen har det fått rivas ut diverse ytskikt för att sanera och torka efter bakterievattnet, så nu ska allt det återställas.

Med andra ord: eftersom mammas försäkring inte bekostar renoveringen kommer jag att göra det, eftersom min mamma är en fattig pensionär. Och eftersom jag själv heller inte är någon Daddy Warbucks direkt har jag bestämt att hela renoveringen får kosta cirka 20 000. I den summan ingår nytt kök, nytt badrum och lite nya ytskikt i hall och klädkammare. Själva arbetet kommer jag att göra själv tillsammans med min klippa till morbror.

Skulle ni tycka att det var intressant att hänga med på att se om jag klarar det här på den svintajta budgeten, och hur resultatet blir? Ha en liten omröstning i kommentarsfältet, tack. För tycker alla att det är dödens tråkigt med ambitiös fattigmansrenovering så skriver jag inte om det utan återgår till ordinarie program, så att säga.

Innan jag har fått svar på den här frågan ska jag i alla fall visa en småsak som jag har gjort hittills, nämligen att jag har snickrat en ny hallmöbel till mamma. Jag hade lite spillbrädor kvar efter att jag satte panel i köket, plus lite allmänna brädrester efter diverse annat jox. Det som gick åt var i alla fall:

  • 0,6 m² panel
  • en hylla, 80×20 cm
  • 130 cm krönlist
  • en halvmeter bräda till konsolerna
  • 150 cm planhyvlad list, 12×27 mm

Det här är alltså det jag redan hade hemma, så det kostade mig ingenting. Jag började med att rita upp på fri hand hur jag ville att konsolerna skulle se ut, såga till dem och borra hål i dem (eftersom jag ville ha en klädstång under hyllan). När jag hade gjort det filade jag och sandpapprade konsolerna jämna. Sedan sågade jag till krönlisten med geringssåg, det vill säga i 45° vinkel utåt, för att ”rama in” hyllan med den. Jag spikade fast listen med tunn spik.

2014-07-08

När det var gjort sågade jag till panelen i lagom längder, det vill säga 80 cm, eftersom jag ville att möbeln ska vara lika bred som lång. Så limmade jag ihop panelen och lade ut hyllan och konsolerna ovanpå för att se var jag ville ha dem. När jag hade hittat en bra plats sågade jag till en bit av den släta listen för att sätta högst upp på möbeln mellan konsolerna och en att sätta längst ner. Så skruvade jag fast först listerna, så att panelen skulle hålla ihop, så konsolerna och sist hyllan, som skruvades fast både i konsolerna och i listen högst upp. Jag testade den gamla gardinstången med bara en befintlig knopp som jag hittade i ett förråd här för att se om allt satt rakt. Sedan var det bara att börja måla.

2014-07-081

Idag har jag gjort klart det sista, det vill säga, köpt klädkrokar och skruvat dit dem. Min vana trogen har jag handlat krokarna på Biltema, de stora kostar 20 kr styck och de mindre 12,50 kr styck (båda sorterna säljs i tvåpack). Ändknopparna till gardinstången reades ut på IKEA och kostade bara en femma för båda. Flax! (Det var nämligen de enda ändknopparna jag hittade i rätt storlek till stången…)

Så. Hallmöbel klar. Det jag betalade för var alltså krokarna och knopparna, som tillsammans gick på 160 kr. Resten var spill jag hade hemma, men materialet skulle gå på högst 200 spänn om man köpte det. Jag tycker själv att det blev en riktigt fin möbel, faktiskt. Hoppas bara att mamma också tycker det. Hon är inte så lätt att pleasa, tanten.

10518252_342200152594384_1070125328_n

Summa hittills: 160 kr. Vi får väl se om det blir det enda ni får veta om allt det här då. Kommentera, tyck och påverka!

Mammas nya kök och badrum som är någon annans gamla kök och felköp står och väntar.

20140703_165521

Jag har dessutom pimpat en riktigt sunkig gammal awab-pall till oigenkännlighet, efter hård kamp och svarta nagelband. Kan vi inte bestämma att hård konstmaterial-heltäckningsmatta aldrig mer ska få finnas någonstans i världen?

10518047_271334366404997_2136956754_n

Och just nu bakar jag lakritsbrownies, för i morgon har Mellan sitt stora kalas. Jag har en känsla av att jag kommer att däcka totalt när det här är över och jag slappnar av.

Förresten, provfilmningen? Gick jättebra. Jag hade för en gångs skull så himla kul när jag provfilmade! Så hur det än går nu är jag glad och nöjd, för jag hade inte velat göra någonting på något annat sätt, och det är så skönt att känna. Med andra ord, inshallah. Håll tummarna för mig, vänner, för det här jobbet vore så väääääldigt kul att få.

Jag har köpt ett helt kök till min mamma, för att reparera vattenskadan. Folk som renoverar säljer gärna sina något äldre, fullt funktionella och fina kök för spottstyvrar. Det här köket har kanske tio år på nacken. För mamma kommer det att kännas som ett sprillans, särskilt i kombination med nylagt golv och fräscht kakel. Jag köper stommar, luckor, diskbänk och blandare samt vitvaror (spis, kyl/frys, fläkt, diskmaskin) för 6000 spänn totalt. Det är ju klart överkomligt, och jag tackar mig själv för att jag har legat på som ett djur och ringt på annonser i några dagar. Jag har missat rätt många, om ni undrar, så jag är glad att det här blev mitt.

Med andra ord. På onsdag kväll hämtar jag och morbror ett nedmonterat kök. På torsdag förmiddag provfilmar jag. På torsdag eftermiddag åker jag till mamma och börjar riva ut hennes gamla kök. På fredag åker jag till landet och börjar baka massor, för jag ska ju stå för kakorna till Mellans 60-årskalas på lördag. Det blir citronpannacotta med jordgubbskräm, lakritsbrownies och britatårta, de två förstnämnda kirrar jag dagen innan och tårtan samma dag. På lördag kalasar jag. På söndag åker jag väl antagligen tillbaka till mamma och försöker fortsätta få fason på saker och ting. Jäkla vattenskada, i nästa vecka ska de riva ut hela badrummet så att det kan stå och torka. Det kan ta några veckor det, sedan ska jag och morbror sätta igång och kakla och fixa därinne också. Jag är den som sköter kontakten med mammas försäkringsbolag samt bostadsrättsföreningens försäkringsbolag samt med själva firman som sanerar och återställer grunden, så det är ett ringande hit och dit. Mamma själv är superdeppad över att hon inte kan bo hemma på flera veckor framöver, hon är ju trots allt snart 80 och inte riktigt sorten som gläder sig i förväg åt nytt kök och badrum, även om gudarna ska veta att det var på tiden att det blir gjort. Jag själv sänder en stilla tacksamhet ut i kosmos för att hon har sin bror och en dotter som spottar i nävarna och styr upp saker, rent konkret, annars hade det här blivit en dyr historia för henne. Visste ni att om det är längre sedan än 12 år som ytskikten renoverades i badrummet, då får man inget på hemförsäkringen? Nu vet ni det. Med andra ord – modern bör vara glad åt att hon har en fyndarglad dotter och en hantverkande bror, annars hade hon som den fattigpensionär hon är haft enorma problem nu, i stället för att ha det mer övergående problemet att hon varken gillar förändring eller att sova borta.

Hur det går med romanen? Ja, gissa?

Om en och en halv timme ska jag cykla bort till närpolisen för att prata om Nästgårdsmannen.

005

Innan dess ska jag berätta att jag har varit på loppis igen och köpt en kaffeburk. Den kostade femton kronor, för loppisen försöker sälja ut rubbet för att kunna slå igen. Jag handlade lite annat smått och gott också, förstås. Ett par små assietter från Gustavsberg, ett litet askfat i porslin, ett bordsur som inte går (men som kanske går att få lagat?), ett brännrör till en av oljelamporna, en kakform med löstagbar botten och en gammeldags, stor glasburk med glaslock (som någon har haft lingonsylt i enligt etikett, men som jag ska använda att grodda i). Jag betalade 70 spänn för alltihop, och allt är nyttigt och användbart. Utom klockan, som just nu bara är vacker och oanvändbar.

008

Middagen med grannarna blev otroligt lyckad. I stället för att vara sju blev vi tio. Mellan och Mjuka hade besök av ett par vänner och Låtsasbrorsan kom också ner från Stockholm för att vara med. Jag fick för en gångs skull glädje av mina totalt överdimensionerade beräkningar på hur mycket mat folk äter, för jag lagade exakt den mängden jag hade tänkt till sju, och det räckte ändå till alla och blev kvar lite av varmrätten till dagen efter. Det var oerhört trevligt. När jag plockade fram desserten, en rabarbercheesecake med mandel/kokosbotten som var pyntad med jordgubbar och mynta, så blev det helt tyst en lång stund medan folk åt. Jag älskar den känslan. Mmmandet och suckandet. Och Mjuka frågade mig om jag kan tänka mig att baka till Mellans 60-årsfest i sommar. Jag sa ja. Jag tycker om att baka, och har en hel del recept jag gärna vill få provat. Det blir kul.

Vi satt ute i paviljong med myggnät tills det blev för kyligt. Låtsasbrorsan och jag satt uppe vid brasan i kakelugnen och pratade till halv tre på natten. Igår var jag trött och supernöjd i en skön kombination. Låtsasbrorsan åkte hem efter frukost, jag låg i hängmattan och läste och drack kaffe och sov lite. Katten kom och låg hos mig en stund, rullade ihop sig vid min mage och gungade med i vinden. Jag vattnade tomaterna. De blommar.

Om en timme och en kvart ska jag cykla till polisen. När jag kommer hem igen ska jag skriva vidare. Bli inte förvånade om inläggsfrekvensen går ner ännu ett snäpp nu framöver på grund av bokskriv. Jag kommer tillbaka. Lite då och då, skulle jag tro.

Apropå den nymålade vitrinen och den där ickeförtjusningen jag har i lackad furu. Idag har jag tagit tag i nästa del av förlängda köket-fixet, nämligen förbereda skänken för ommålning, den ska bli ljusgrå den med. Men den behövde fixas lite med först. Det är en rätt modern skänk, skulle tippa att den är från IKEA eller Mio på åttio-nittiotalet eller något liknande. Det betyder att den i grund och botten är helt okej men behöver lite kärlek. Det största problemet (utom det faktum att den är i lackad furu) var att den hade sådana här plastskenor för lådorna att åka på:

plast ska bort

Den uppmärksamme kan nu skönja att den blurriga änden på den här plastskenan tippar misstänkt neråt. Ja. Den har gått av. Och det har flera av de här plastskenorna gjort, eller halkat ur sina små hål där de sitter intryckta. Helt enkelt, en ganska kass konstruktion, så det har jag löst idag. Innan jag tog bort dem drog jag en blyertslinje utmed överkanten på dem. Sedan var det dags för uppgraderingen.

Jag började med att åka ner till brädgården och köpa den här.

8 gånger 27

Det är en planhyvlad list som är 8×27 mm. Plastskenorna är nämligen 8 mm tjocka och 14 mm breda, så den här blir perfekt om man kapar den på längden. Lådorna har ju spår som är anpassade efter plastskenorna, så det gäller att vara smart. Givetvis hade man kunnat köpa vilken bredd som helst på planka som är 8 mm tjock och sedan sågat den i lagom storlekar, men det smidiga med den här är att den nya listen bara har sågats av mig på ena sidan – den andra, den som kommer att ligga uppåt och bära lådan, är en spikrak planhyvlad kant. Alltid bra.

itusågade

Efter att ha kapat listen i lagom längder och sågat dem i mitten på längs, var det dags att förborra två hål i varje. Det här gjorde jag för att kunna skruva hårt i dem utan att de spricker. Man kan förstås skruva i oborrat trä, men vill man vara på den säkra sidan är det smart att förborra. Här på bild ser ni två saker: min borrplanka, det vill säga brädan jag lägger under det som ska borras i och som har hängt med ett tag samt min slagborrmaskin av det tyska totalt okända märket Meisner Craft. Den har jag haft sedan jag var 21 år och den borrar fortfarande som en kung.

två hål i varje

Sedan skruvade jag alltså fast listerna i skänken, och såg till att de hamnade utmed blyertslinjerna jag dragit så att lådorna hamnade på rätt höjd. Klart!

och klart

Nästa del av projektet var att byta beslag på skänken. Jag är inte mycket för träknoppar (även om de också hade blivit bättre med färg på, förstås) så jag har köpt nya och märkligt billiga handtag på Biltema. Här får man inte ha för bråttom, eftersom jag skulle borra nya hål. Jag passade in de nya handtagen så att det gamla hålet täcktes av dem, mätte noggrant var de nya skruvarna skulle sitta och kontrollmätte mellan varje borrning.

nya beslag

Så himla bra! Och ganska stor förbättring med litet arbete, om du frågar mig. Nu är alltså skänken klar för ommålning, men det tar jag en annan dag. Just nu ser det ut så här i hallen/förlängda köket:

halva inne

Ja, jag SA ju att ni skulle få se vitrinen! Jag är väldigt nöjd med den, alltså. Och har inga svårigheter med att se hur fint det kommer att bli när skänken är i samma färg, taket ommålat och det har kommit upp en fin ljusgrå medaljongtapet på väggarna… men en sak i taget. Just nu är jag helt enkelt nöjd med det här.

 

Idag kom slutfasen av soff-fix, det vill säga sybiten. Jag åkte och köpte två meter tyg, två billiga liggunderlag, tre kuddar och ett fårskinn och åkte hem och satte igång.

2014-05-021

Jag ritade ut hörnbiten på lite tidningspapper, de två rektangulära bitarna mätte jag bara och klippte direkt. Till de tre kuddarna tog jag två bitar spilltyg jag redan hade hemma. Jag är mycket nöjd med resultatet. Olivia med.

godkänd av katt

Så fort en katt har godkänt, då är det bra. Eller som Ernst Kirschsteiger säger: ett rum med en katt behöver inte inredas, det är perfekt. (Han glömde bara säga att katten förstås diggar när man har fixat till det lite.) Det här känns förresten som en väldigt bra efter-bild, jämfört med 70-tals-furufesten det var från början.

Nu ska jag sammanfatta vad det här kalaset kostade, eftersom jag tydligen har blivit en DIY-blogg. Okidoki.

  • 2 st liggunderlag, 49 kr/styck, Jula
  • 2 m tyg, 79 kr/m, lokal tygaffär
  • 1 fårskinn, 329 kr, IKEA
  • 2 små kuddar, 7 kr/styck, IKEA
  • 1 större kudde, 29 kr, IKEA

Det här blir alltså 628 kr totalt. Hade jag hoppat över att köpa fårskinnet hade det blivit 299 kr.

Trehundra spänn för en ny, fin kökssoffa. Alltså… man kan ju inte annat än att vara jättenöjd med det.

Nu ska det förstås sägas att jag hade både lackfärg (annars kostar den 80 kr/litern på Byggmax, det gick inte ens åt en hel liter) och tyg till kuddarna hemma (stuvbitar, kanske 25-50 spänn totalt?) Men oavsett, har man inte det och slår på en hundring till blir det fortfarande en helt ny möbel för fyrahundra och några timmars arbete. Det är ju klart överkomligt.

Så… sätt igång nu alla sugna och kolla på ”bortskänkes” på Blocket. Och backa inte för fula furumöbler, de kan vara en omålad pärla.

Japp. Idag igen. När jag nu ändå har så god loppiskarma för tillfället tänkte jag ta tag i ett hörn av vardagsrummet som har sett ut lite som hörnet gud glömde. Nämligen det här:

före

Ja, ni ser ju. Egentligen ingen plats för något alls, ändå den platsen där allt gärna hamnar. Tanken var att det här skulle vara en skön liten slapphörna, gungstolen älskar jag och den var bland det första jag alls köpte till huset, men den sköna känslan hade väl inte riktigt infunnit sig än. Jag behövde förvaring. Så igår kollade jag upp vilka loppisar i området som har hunnit öppna för året och idag besökte jag fem stycken.

Här tänker jag nu klämma in en liten loppis-skola för den som inte har vanan inne. Det viktigaste är: ta dig tid. Gå runt och se på allt, mitt bland en väldigt massa som du inte vill ha eller behöver finns kanske precis det där som du vill ha och behöver. Kom ihåg att titta med fixögonen på. Kan en stol bli underbar med ett nytt lager färg eller fräscht tyg på sitsen, till exempel? Och det näst viktigaste är: köp bara sådant du verkligen tycker om. Spekulera inte i om något ”kan vara värt något”, utan handla med hjärtat. Om du köper något du både har användning för och tycker om så spelar det ingen roll vad det är värt i någon annans ögon, då är det nämligen värdefullt för dig. Skola över.

Efter en heldag med loppis kom jag alltså hem med bland annat de här tre:

hyllor

Det är alltså en liten teakhylla, en ännu mindre ”blomhylla” och en liten, gammal rejäl bänk. Tillsammans kostade de 170 kr. Den största hyllan var den billigaste, märkligt nog. Hur som helst. Jag skrubbade av dem ordentligt ute på förstukvisten, undrade vad stämpeln på ryggen på teakhyllan kom från och undrade vem den där Åkerlund är. Och så placerade jag in två av hyllorna i hörnet.

efter2

Blomhyllan får bo längst in, eftersom den inte har rygg och dosan till fiberkabeln sitter där på väggen, då hamnar den inte i kläm. Jag är mycket nöjd, det här var precis vad det hörnet behövde. Hyllorna svalde massor. Förresten, apropå loppis-skola: allt på den här bilden utom vedkorgen och fårskinnet är loppisfynd. Ja, klädseln på soffan är köpt ny också, men själva soffan – inte ny. Jag gillar det. Känslan av kupp.

Och på tal om kupp! På en av loppisarna hittade jag tapet. Den kostade tio kronor rullen, och den är så himla fin! Jag har ingen aning om närifrån den är, men den är nog inte jättegammal. Åttiotalet, kanske? Oavsett kommer den att passa helt klockrent i ett av rummen här i huset. Hurra för det, ett helt rum omtapetserat för femtio spänn!

tapet

Självklart hittade jag en massa annat smått och gott, men jag ska inte tynga er med det, bara avsluta med den extremt prosaiska användningen av gammbänken – nämligen som underrede till den helt fantastiska välfungerande kallmangeln jag hittade för en hundring. Det ni! Nu blir det slätlakan här i gårn!

mangel

Trist bild, ja. Men kanske egentligen det bästa jag har köpt på mycket länge.

Ja, hjälp. Nu blir det kaffe och Netflix och vila på sina lagrar.

Nästa sida »