Vad har du på dig? Raggsockor, gröna mysbyxor, grått linne, pippitröjan. Kom nyligens hem från filmpremiär och det första jag gjorde var att tvätta av sminket och hoppa i bekvämkläderna. Jag är verkligen ganska kass på att gå runt och vara småsnygg.

Hur mår du? Inte så bra alls tyvärr, jag har som sagt varit på filmpremiär med tillhörande förgalej där det bjöds på mat – barnvänlig sådan, vilket innebar korv med bröd eller hamburgare med bröd. Jag frågade om det fanns något glutenfritt, en sallad eller så, och fick efter en stund en hamburgare med glutenfritt bröd. Som jag dumt nog åt. Mitt första kött på… ja, flera månader. Och dessutom misstänker jag att hamburgaren kanske var hopbunden med ströbröd i alla fall, för jag mår tjyvtjockt. Well. Man lär sig. Nästa gång det bjuds på galej får jag ha en liten matsäck i väskan.

Vad önskar du just nu? Att min absurt svullna mage hinner lägga sig till imorgon, annars blir det problem med att komma i kostymen.

Vad har du ätit idag? Se ovan. Innan dess åt jag frukost bestående av bovetegröt med linfrön, blåbär och rismjölk.

Vad ska du göra ikväll? Plugga text och skriva. Jäklar, igårkväll kom jag plötsligt loss och skrev drygt 3500 ord. Yay me!

Vad ska du göra imorrn? Jobba. 05.40 i morgon bitti kommer det en taxi och hämtar mig för att köra mig till inspelningsplatsen. Jobbar till 19, sedan hem och plugga text igen till tisdagen när vi gör om det hele.

Vem saknar du? Mig själv som frisk. Känns länge sedan jag var i riktigt god form.

Senaste köp? Strumpor på Lindex storlek 31-33 till Sociologens dotter som blev plaskvåt om fötterna när vi väntade på att få komma in på bion. I spöregn. Vi hade paraply, men fötterna gick det sämre med.

Vad skrattade du senast åt? Filmen ”Modig” som vi alltså såg idag. Åh, vad bra den var.

Vad grät du senast åt? Se ovan. Hjälp, vad lättrörd jag är.

Vem sov du senast med? Måste vara Bästisen.

Vad läser du just nu? Just nu läser jag bara manus, både film- och teater och mitt eget.

Senast sedda film? Som sagt, ”Modig”!

Vilken svordom använder du mest? Dött lopp mellan ”Faaan!”, ”Men satan också!” och ”Jävla skit!” Jag svär ganska mycket, tror jag.

Vem var den senaste som ringde dig? Sociologen.

Har du dejtat någon av en annan religion? Det vet jag inte. Jag har aldrig dejtat någon som är troende, så det har aldrig varit en topic.

Senast 3 inkomna sms? ”Fint! Vi går från Kulturhuset strax.”, ”Det var rätt fullt på espressohouse, ska vi ses nån annan stans?” och ”Ok”.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms? “Superfin film Daniel, grymt jobbat! Kram!”

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Svenska och musik.

Vilken är din favoritlukt? Syréner. Soltorkade lakan. Färskt trä. Tjära. Varm hud. Nymalt kaffe.

Vad är du rädd för? Att bli över. Att inte få älska eller bli älskad.

En person du tycker är snygg? Ben Chaplin. Det är vad jag kallar en vacker man.

Blir du lätt svartsjuk? Nej.

Din favoritkaraktär ur en serie? Paul i ”In treatment”, Gloria Trillo i ”Sopranos”, Bette i ”The L Word”, Lorelai i ”Gilmore Girls” och typ varenda kotte i ”Heroes”.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten? Det minns jag inte. Jag tycker inte om den funktionen, så jag är aldrig inloggad på den.

Vilket språk hade du velat lära dig? Tyska. Känner mer och mer att jag saknar det faktiskt. Spanska hade också varit praktiskt.

Vad för sorts killar faller du för? Eftersom jag inte riktigt ser en röd tråd bland de killar jag har fallit för, får jag väl säga det diffusa men ändå självklara – sorten jag har kemi med.

Vart vill du åka just nu? New York vore häftigt. Men faktum är att jag planerar för två andra resor, en till Lofoten för att göra lite bok-research och en till något varmare ställe i december för att skriva klart råmanuset i lugn och ro.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent? Jag fyllde ju nyss år, så… jag vet inte. Fråga i juni nästa år.

Idag har jag haft två fika på varann med två goda kollegor som fått mig att associera till exakt samma sak. Givetvis funderade jag på om jag borde dela med mig av det här. Mitt beslut var fortfarande inte helt taget när jag kom hem, men efter att ha sett att sinnesstämningen går igen hos Huskorset så märker jag att den trista sanningen överväger och jag kommer nog inte att kunna komma undan.

Sanningen lyder på detta vis: man har fan inte mycket för att man är schysst, snäll och bra. I teater/filmvärlden premieras sällan dessa goda kvalitéer. Tänk, så naiv jag var när jag kom in på scenskolan, jag trodde att om man bara var en begåvad skådespelare och dessutom en trevlig kollega som kommer i tid och då och då tar med sig bullar till kaffet så borde saken vara avgjord. Man borde bli poppis att anställa. Detta enkla antagande som grundar sig på vad man borde tycka är klockren logik visade sig sedan ha mycket, mycket lite med verkligheten att göra. Båda de vänner jag har fikat med idag är kompetenta, snygga, trevliga och schyssta att ha att göra med. Vad de levererar i arbetsväg är riktigt, riktigt bra. Och ändå har de problem att få jobb. Man måste väl säga att det inte direkt skriks efter mina tjänster heller. Att vara arbetslös är inte problemet i sig, det är vi alla då och då, det är ju själva jobbets natur om man är frilans – problemet är att vi alla tre upplever att det inte finns någon större efterfrågan på de här goda kvalitéerna som vi själva är så måna om att odla. Och det vägrar vi acceptera, så vi ser till att hela tiden bli bättre på det vi gör, och schysstare och snällare. Och sedan går vi in i väggar så att det tjongar om det.

För att göra saken ännu mer komplicerad undrar jag ganska ofta vad det egentligen är vi eftersträvar. En av dagens fikavänner, Mr Beauty, och jag jobbade tillsammans i det senaste jobbet jag gjorde. Det var en storproduktion som fick mycket uppmärksamhet och som regisserades av Den Store. Med andra ord, det var den där slags jobb ungefär 97% av Sveriges skådespelare skulle kunna tänka sig att äta småsten för att få. Vi fick det. Och det var skitjobbigt. Vi vantrivdes ganska svårt bägge två och gick bägge in i en totaldipp när det var slut. Självförtroendet på botten, ingen energi kvar, ledsen ledsen ledsen och så vansinnigt trött. Under spelperioden nöttes Mr Beauty och jag sakta ner till något som bäst kan liknas med föräldrar till en kolikbebis. Ni vet, de där som trots att de själva är så slitna att de egentligen bara vill lägga sig ner och självdö helt enkelt sväljer tröttheten och gör det som måste göras. Man bara gör det. Lojalt. Och man gör det så jävla bra. Utan tack, utan att någon tycker att det är en bragd. Men de där som skriker, de där egoistiska jävlarna, de får mycket bekräftelse och beröm och seglar vidare in i nästa produktion ganska oberört. Och folk tycker att de är toppen, karismatiska och spännande människor, så egna och viljestarka! Lite farliga! Det är dem vi vill ha! Det är ju dem man ser! De måste ju vara bäst!

Jag säger bara kiss my ass. Tänk två gånger. Det är inte den som skriker högst som har mest att säga, tyvärr.

Jag är snäll, schysst och bra och stolt över det. Jag är faktiskt jävligt bra. Det finns nog en och annan som kan tänkas tycka att jag är snygg, till och med. Och jag bjuder gärna på bullar till kaffet ovanpå det. Fatta nångång, det är fina grejer.