Vem räknar man som den första? Är det då när C och jag var kanske fyra-fem år och tränade på varann, torra och lite äcklade flickpussar? Är det den första med magpirr, den efter disco vid precis nyfyllda tretton och borta på sportläger, med honom som hette Johan som inte visste att jag var fulaste tjejen på skolan utan som tyckte att jag var söt med mitt ostyriga hår och enorma plastglasögon, han som bjöd upp mig för första gången i mitt liv och flera gånger på rad dessutom, tills han till slut pussade mig hastigt? Eller är det han på luciavakan i gymnasiet med det midjelånga håret i klassen över, han som precis hade varit ute och spytt och sedan tryckte ner sin tunga långt i min mun medan vi dansade och jag försökte tycka att det var mysigt för att jag ville ha en kille och vara normal? Eller var det den första riktiga förälskelsekyssen, den när jag hade snickarbyxor och en t-shirt på mig där det stod all of me på bröstet och jag inte kunde riktigt förstå att det var sant, den där dansen i köket, hans armar innanför snickarbyxehängslena på ryggen och den långa promenaden hem i snöfall där vi stannade och kysstes vid varje gatlykta? Eller är det den första verkligt passionerade kyssen, den som slutade med att mina kläder försvann som nysningen på Anslagstavlan och jag plötsligt fann mig kastad upp på hotellsängen som visade sig vara två separata 90-sängar som gled isär och vi landade på golvet mellan dem, skrikande av skratt med hans händer och läppar överallt på mig?

Eller är det så att de alla är min första kyss, både alla de och de som kommit efter, att jag har en räcka första kyssar som alla smakat olika, som vissa har gett mersmak, andra inte, och där den tredje sorten är de som smälter in i varann och smakar hem?