Det krasade under fötterna när man gick på det. Hela fem minusgrader, visade termometern utanför köksfönstret.

I huset lyssnar jag på P1 nästan hela tiden. Just nu är det någon gudstjänst från Västerås. Jag brukar aldrig lyssna på gudstjänster i Stockholm, men här känns det rätt. Prästen pratar om närvaro, och om förundran. Det är fint.

Ibland funderar jag på det annorlunda. Det som varit, och det som blivit. Igår sade jag att jag helt enkelt vill skratta mycket, ha det så bra det går. Ha roligt. Det låter som ett barns ambition med livet. Just därför tror jag att jag är något verkligt viktigt på spåret.

I morse när jag högg lite ved och späntade stickor var det ingen frost alls. Det är varmare idag, men gårdagen var en av de vackraste på mycket länge.