Det krasade under fötterna när man gick på det. Hela fem minusgrader, visade termometern utanför köksfönstret.
I huset lyssnar jag på P1 nästan hela tiden. Just nu är det någon gudstjänst från Västerås. Jag brukar aldrig lyssna på gudstjänster i Stockholm, men här känns det rätt. Prästen pratar om närvaro, och om förundran. Det är fint.
Ibland funderar jag på det annorlunda. Det som varit, och det som blivit. Igår sade jag att jag helt enkelt vill skratta mycket, ha det så bra det går. Ha roligt. Det låter som ett barns ambition med livet. Just därför tror jag att jag är något verkligt viktigt på spåret.
I morse när jag högg lite ved och späntade stickor var det ingen frost alls. Det är varmare idag, men gårdagen var en av de vackraste på mycket länge.
november 13, 2011 at 8:24 e m
De enklaste ambitionerna är ofta de renaste.. Jag tror också att du är något på spåret. Jag hoppas att du snart får skratta så att du kiknar.
(Och kanske till och med kissar på dig lite!!)
Få saker är bättre för själ och hjärta, inbillar jag mig.
november 15, 2011 at 7:06 e m
Att ha skratt som ambition måste vara den bästa om än inte den lättaste av målsättningar. Vad beträffar årstiderna så är dom ur led. Denna mötte oss på Godivas gräsmatta i lördags.
http://www.flickr.com/photos/bull59/6344275919/in/photostream/lightbox/
november 15, 2011 at 11:22 e m
Känns det inte alldeleles väldigt speciellt att skriva ”I morse när jag högg lite ved och späntade stickor”?
november 16, 2011 at 12:07 e m
Jeg kommer ikke på noe smart å skrive til innlegget ditt, men jeg sitter og smiler for meg selv 🙂
november 17, 2011 at 10:05 f m
Så fantastisk livet ville ha vært om vi kunne sett det gjennom et barns øyne. Hele tiden. Bare bestemme at i dag skal jeg le. Mye! Jeg tror nesten at man kan det, der i huset ditt. Inntrykk. Lukter. Gleden over frost på bakken.
november 22, 2011 at 11:04 f m
Astrid: Ja! Kiss-skratta!
Olle: Hoppsan, ur led som sagt… 🙂
Annannan: Det märkliga är att det känns helt naturligt. Jag har vant mig redan. Men det är fortfarande roligt att göra det.
Tante Jul: Smil tillbaka!
Gneis: Jag tror att det går. Man bestämmer sig, sedan kör man.