Den här cykeln.
Jag såg den på Blocket och tänkte att den, den ska jag köpa. Så sagt och gjort. Säljaren och jag kom överens, och idag när jag körde upp från landet var jag glad och förväntansfull, för jag skulle köpa en racer. Mitt livs första. Jag började tänka att jag som har hus i Östergötland kanske skulle satsa på att ta Vätternrundan om några år. Drömde lite om framtida starka lår.
Cykeln var jättefin och säljaren var trevlig. Vi skakade hand och jag rullade lätt iväg med den till bilen där jag redan hade satt på cykelhållaren. När jag kommit hem tog jag ett provvarv runt kvarteret och oj, vad lätt det gick! Cykeln rullade på som en dröm. Vid sjutiden på kvällen låste jag fast den vid cykelstället utanför porten. Och när jag tittade ut genom fönstret strax efter nio så var cykeln inte kvar.
Min nya cykel blev stulen på under två timmar. Det enda som fanns kvar var det avklippta låset på backen.
Nämen, jomen, alltså.
Fuck you, Stockholm, känner jag nu efter att ha suttit i telefonkö till polisen och betalat några tusen för en cykel jag troligen aldrig ser igen.
augusti 10, 2014 at 11:52 e m
Men åååååh! Fy så tråkigt. Kan kanske trösta dig med att det inte bara är Stockholm. Köpte en jättefin cykel för en tusenlapp till min dotter som hon genast älskade. Bästa cykeln nånsin, var omdömet. I ett dygn. Så länge fick hon ha den i lilla Falköping som hon bodde i då. Grrrrr… Andra dottern fick på ett halvår två cyklar stulna i Trollhättan, fast den ena lämnades olåst på torget en fredagkväll och då kan man ju lika gärna hänga en skylt på den och skriva Varsågod! Mamma blev INTE glad kan jag säga!
augusti 12, 2014 at 7:30 f m
Men fy, vad tråkigt!
augusti 12, 2014 at 9:07 f m
Fy fan, din fina cykel. Som gick så lätt att cykla på.
augusti 12, 2014 at 11:11 f m
Ja, fy fan. Jag är fortfarande sur och lite chockad.
augusti 12, 2014 at 2:11 e m
Nää! Så det var det för mig också, härom året. Jag hade fått ärva morfars 80-tals-Crescent och pappa hade servat den åt mig. Första dagen jag hade den cyklade jag från jobbet och ställde den över natten vid Stockholms södra, och dagen därpå var den borta. Låset låg avklippt på marken. Jag brukar inte använda ordet ”kränkt”, men det var faktiskt så det kändes. Att nån annan bestämt att jag inte skulle få ha kvar min döda morfars cykel.
(Senare samma sommar slarvade jag bort cykelnyckeln till min andra cykel, och gick med en väninna och en bultsax för att klippa upp låset. Ett sånt där slanglås som är metall inuti genomskinlig plast. Inte barnvarianten, utan storleken ovanför. När vi väl fått in snitsen tog det oss under 30 sekunder att knipsa upp det.)
augusti 12, 2014 at 4:46 e m
Jag gissar att den som gjorde det här hade en väldigt van klippsnits. För vem hinner annars sno en cykel så fort som aldrig har stått där tidigare? Måste ju vara någon som har för vana att gå med bultsax i fickan.
Du anka, kan jag få lösen till din blogg? Du kan maila på suziluz@live.se, om det är ok!
augusti 12, 2014 at 4:59 e m
Klart du kan. Jag mejlar i kväll!
augusti 13, 2014 at 2:10 e m
Neejj! 😮
augusti 14, 2014 at 12:14 e m
nämen vad FAAN
augusti 19, 2014 at 9:55 e m
Men fy tusan så tråkigt!