2017-02-23

På måndag ska vi se på den här lägenheten. På tal om floordrobe och hur jag bor etcetera – vi vill gärna ha en större lägenhet. Men vi bor i Stockholm och har den mycket lyxiga förmånen att bo i en fin hyresrätt. Att hitta en större lägenhet att byta med inom ungefär samma område är nästan dödfött, för alla i Stockholm tror att de bor i världens bästa lägenhet och att det på sikt är rimligt att någon kommer att vilja byta sin sekelskifteslya på Djurgården med kakelugnar i varje rum med just dem, även om de har en etta i Högdalen.

Med andra ord försöker vi inte byta vår lägenhet privat, men eftersom jag har bott här sedan 99 och lägenheten tillhör allmännyttan har vi en bra kötid inom interna bostadskön. Lägenheten vi ska se på måndag är alltså via internkön, vi har god chans att få den om vi säger ja och den har på pappret många bra saker. Den är 72 kvadrat, vilket är hela 16 fler än nuvarande. Den ligger högst upp i ett åttavåningshus som ligger på en kulle och har stor balkong i söderläge, vilket bör vara ett fantastiskt ljusinsläpp och fin utsikt. Huset är byggt 1950, och jag gillar funkis. Det är en stil som passar mig. Och hyran är klart överkomlig.

Men: det är en hyresrätt. Och eftersom jag glömmer att min egen också är det eftersom jag själv är byggare Bibbi på fritiden, så glömmer jag också hur otroligt låg standard det är på hyresrätter. Aldrig trägolv annat än i vardagsrummet, vet inte om det är stambytt eller ej, vet inte standarden på köket, men det lär inte finnas plats för diskmaskin. De materialval som ingår i allmännyttans sortiment för tapeter och färg är rätt hiskliga till och med om den har renoverats relativt nyligen (vilket jag är skeptisk till), så om jag ska trivas, kommer jag att få göra likadant som när jag flyttade in här 99 – inleda med stor renovering, framför allt lägga in golv, för det blir jobbigare efter att man redan är inflyttad. Och jag kommer att få göra det på egen bekostnad förstås, trots att det är pengar jag inte får tillbaka vid flytt. Min lägenhet råkar bara vara mycket finare än de andra i huset eftersom jag har kostat på den med både pengar och arbete.

Dessutom, och det här är en annan sorts svårt: jag känner att jag är lite snobb vad det gäller området. Det är ok, men det är inte mitt sköna kvarter med fik överallt, och det är längre ut från stan. Det är grönt och fint och nära tunnelbanan, men… det är inte mitt sköna, eftertraktade kvarter. (Och jag skäms lite över att det här ens är en faktor i mitt tänk.)

Jag springer ifrån mig själv i tanken, och vet inte vad jag tycker ens innan jag har sett lägenheten. Det är förstås bra att tänka igenom varför jag känner det jag känner, men:

Det är svårt.