Såhär på fars dag tänker jag på en liten kille som jag känner som heter Ossian. När han var en liten liten kille kallade han sina föräldrar för Pappian och Mammian. Det är ju faktiskt helt logiskt egentligen.

Och så tänker jag på en gång jag och Mammian var med Ossian på en lekplats, och så efter en stund kom Pappian åkande på sin vespa, och då blev Ossian så glad att han vrålade PAPPIAN PAPPIAN och sedan fick någon slags överslag och sprang åt andra hållet och gömde sig. Pappian sprang efter honom och lyfte honom och Ossian skrikskrattade sådär högt som barn gör.