Och jag vet inte riktigt, vare sig var jag i så fall börjar eller hur mycket jag vill berätta. Det är nytt. Väldigt nytt. Men sedan vi träffades för andra gången har vi inte sovit en enda natt isär. Det komiska med det var att vi egentligen, bägge två, var inställda på en långsam ingång i en eventuell relation. Det gick minst sagt sådär. Man kan väl säga att ingen av oss har försökt att stå för den inställningen. Jag rodnar, blir svettig och får hjärtklappning när vi möts igen efter några timmar på varsitt håll, eller till och med när jag hör hans röst på telefon. Ibland bara av att han ser på mig. Jag känner mig som en tonåring som har råkat träffa snyggaste killen i stan och han märkligt nog vill vara med mig också. Det är bara att tacka och ta emot och förundras.
Vi har rört oss i utkanten av varandras världar i många år. Ändå har vi aldrig träffats. Eller så har vi det men minns det inte, för att vi var andra människor då med andra förutsättningar. Men det är en svindlande tanke. Jag har gått förbi hans jobb många gånger utan att veta att han finns. Nära mig.
En tandborste extra i mitt badrum, en flaska linsvätska i sovrummet. Det står ett större stränginstrument bredvid min gitarr i vardagsrummet. Ingen av oss försöker spela på något annat än instrumenten. Det är fantastiskt skönt. Han är sig själv på ett sätt som får mig att slappna av, att tro på honom. På oss.
Vi är oskyldiga och oförstörda. Vi är modiga.
Jag vill vara mitt finaste jag för honom, jag vill dofta gott och ha lika snälla ögon som han, och när jag stryker med handen i den där fördjupningen i hans rygg mellan musklerna så tänker jag att jag vill vara där hela tiden. Här.
november 6, 2014 at 9:45 f m
Så fint så jag blir alldeles rörd! ♡
november 6, 2014 at 1:14 e m
Jeg er så usannsynlig glad på dine vegne, og dette er deg så hjertens vel unt! Kanskje blir vinteren ikke så verst 🙂
november 6, 2014 at 3:00 e m
Förunderligt hur genuint GLAD jag känner mig för din skull, trots att vi aldrig mötts och jag inte känner dig – annat än genom din fina, fina blogg.
november 6, 2014 at 6:11 e m
Internet gav mig alldeles just precis den här:
Det är en låt jag älskar med ett oväntat artistpar jag också älskar. Och när du nu talar om större stränginstrument och en grop i en (förmodat) naken rygg och att vara oskyldig och modig, då måste jag ju bara skicka den vidare.
november 7, 2014 at 1:31 e m
Åh, så vackert! Tack! Den ska jag skicka vidare till honom.
november 6, 2014 at 9:24 e m
Åh! Klart jag vill höra ÄNNU mer, men jag är så glad så för den här fina beskrivningen. Och för din skull.
november 7, 2014 at 10:55 f m
Och jag vill höra MASSOR! Framför allt, hur träffades ni? Du som skrev att du inte ville leta på dejtingsida, hur gick det till? Men… du behåller förstås dina hemligheter om du vill, jag lovar att inte sura.
Jag har läst det här inlägget flera gånger och jag blir så lycklig av det och för det. GRATTIS!
november 7, 2014 at 12:40 e m
WTF?!! Här surfar man in på bloggy helt fridfullt och så bara SMACK! Grattis älskade du.
november 8, 2014 at 8:37 e m
Iiiiih!!! Jag och Mannen skulle vara ”särbos”. Det varade i fyra dagar. Vi är sambos sedan dess.
Jag är så sjukt glad för din skull!!! Och hans!😊
NJUT!
november 11, 2014 at 9:39 e m
Dette fortjener du!
november 11, 2014 at 9:54 e m
Och din moster hade helt rätt😊💝
november 15, 2014 at 3:11 e m
Å, det här låter ju underbart! Höstkärlek. Suck. Jag gläds med dig : )
november 19, 2014 at 2:31 e m
Alldeles fantastiskt härligt! Så otroligt glad för din skull. Gratulerar honom till att ha gjort ett kap! 🙂