I höst flyttar Annagrannen till radhus. De är tre i en tvåa lika stor som min och har letat större länge. Hennes lilleman sparkar boll nu, hårt och målinriktat, och de ska flytta trots att hon älskar området lika mycket som jag. I höst. Men lite sommar är det ändå kvar. Lite skavsår efter varma fötter i sandaler, lite promenader genom stan.
Av nattens regn märktes ingenting, det växlade mellan sol och moln och musiken dunkade glatt över gatorna. Vi klättrade upp på en byggställning vid ett hus på Strandvägen för att se Prideparaden, denna märkliga och ganska härliga blandning av fest och politisk manifestation. Varje år blir jag rörd av gaypoliserna och de stolta föräldrarna till homosexuella. Varje år vinkar jag och applåderar. Men i år såg jag inte PositHiva gruppen. Ingen vagn med dansande killar som lever på bromsmediciner och förhoppningar. I år var de inte med, konstaterade jag när jag tittade igenom paradlistan. Jag tänkte på dem i alla fall.
Sedan gick vi vidare till Rosendal, till skuggan under äppelträden, till det röda blänket i glasen när solen träffar snett, till binas surrande och ett bröllop bakom häcken. Syntmusik och en präst med mikrofon. Brudparet hade gått fram till honom på avrivna rosa rosenblad. Rosenblad på Rosendal. Vi smygtittade lite innan vi satte oss i äppelträdgården vid sidan om. Jag satt bakom honom med kinden mot hans rygg, lyssnande på hjärtat genom tröjryggen. Stal ett litet päron, bet i det, spottade ut igen eftersom det smakade kart. Varken äpplena eller päronen är mogna än, men snart.
Höst. Den är på väg. Inte riktigt än, men snart. Och i höst är vi två i min tvåa.
juli 31, 2010 at 9:00 e m
Ja, nog ligger den och lurar bak hörnet, hösten. Men jag älskar den tidiga hösten, så jag brukar ta emot den med öppna armar (även om det allt är lite vemodigt när sommaren tar slut).
Vad fint det låter, att ni blir två i din tvåa! 🙂
juli 31, 2010 at 11:31 e m
🙂
augusti 1, 2010 at 1:28 f m
I høst er vi to hos meg også – men den andre er firbeint 😀
Jeg gleder meg likevel, for selv om midnattsola om sommeren er …vel, det ER jo midnattsola!…, så er solnedgangene utover høsten så utrolig mye vakrere, og verden har mer farger somehow, selv når det går mot mørketid.
Og mørketida er min favorittårstid. 😆
augusti 1, 2010 at 5:42 e m
Jag åkte på ett flak i den paraden. Det känns lite fint att vi delade samma upplevelse utan att känna varandra och eftersom jag har följt din blogg länge.
augusti 2, 2010 at 4:42 e m
Dekorum: Ja, jag gillar också den tidiga hösten, men jag har det alltid jobbigt när det mörknar. Så jag är glad över att få sällskap då.
m: 🙂
Elisabeth: Du är en sån tuffing! Haha! Verkligen skapt för det klimatet, det passar dig som handsken! Och det är fint att tänka att ni också är två.
A: Åh, ja, det var fint att höra! Tack. Och det är fint att du är här.
augusti 2, 2010 at 7:04 e m
Mörkret, ja… Det kan vara tungt. Sällskap och levande ljus kan hjälpa lite!