Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vi är på landet, mamma och jag. Det blåser så att det sjunger i väggarna. Frisk bris, enligt SMHI.

Förra helgen fyllde hon 80 år. Jag erbjöd mig att ordna kalas, bjuda in folk, men det ville hon inte. Nej herregud nej. Det är inget att fira. Så jag frågade om hon hellre ville åka ner till landet med mig i ett par dagar, umgås kravlöst. Det ville hon. Nästa gång vi pratade mindes hon inte att vi hade bestämt det, men när jag påminde om det tyckte hon att det lät som en trevlig idé. Efter det har min bror påmint henne om det, och morbror. Det är en trevlig idé varje gång.

Och så kommer idagen och det är ringa matleveransen och hej, ingen mat fredag till söndag! och ringa hemtjänsten och hej, hon är tillbaka hemma söndag kväll! och fråga om tandborsten är med och om hon inte ska ha på sig byxor ovanpå långkalsongerna (och där var svaret nej, hon ville ha dem med sig i väskan bara) och hon frågar om jag har morötter för hon vill äta en morot varje dag och hon frågar om jag har bröd för hon vill inte äta middag, bara macka med yoghurt.

Jag förstår plötsligt litegrann hur det är att ha ett barn.

Och framme bäddar jag i vardagsrumssoffan istället för gästrummet, för till gästrummet måste man gå i trappor och hon kommer att gå upp och kissa i natt och har taskig balans så inga trappor funkar, och hon har glömt sina inkontinensskydd så hon är rädd att hon ska kissa i soffan, och jag bäddar med både en sopsäck och en handduk under lakanet och säger kissa på du bara så tvättar vi det imorgon i så fall, det är ju bara kiss och jag förstår plötsligt litegrann hur det är att ha ett barn.

Efter mackan och yoghurten går vi ut för att hämta ved, eller rättelse: jag går ut för att hämta ved och mamma följer med för att beundra prydligheten i vedboden, och hon har på sig mina fodrade vintergummistövlar och jag tar Fotografens, och jag får hålla henne under armen för hennes balans är verkligen dålig, men hon ska med ut till vedboden och hon tycker dessutom att vi ska bära vedpåsen tillsammans tillbaka till huset. Jag ler och säger nej, du ska inte bära någonting och hon försöker flera gånger, men jag håller i påsen hela tiden. När jag till slut har fyllt den och hivar upp den på axeln så tappar mamma balansen när hon vänder sig om mot huset, jag står nära nog att greppa hennes arm och kan inte annat än börja fnissa. Så du ska bära veden tycker du? Du som inte ens kan vända dig om utan att tappa balansen? och hon svarar, blixtsnabbt Det är de här jäkla stövlarna, man får ingen jämvikt i dem, hon försöker mörka, men när jag börjar skratta gör hon också det, och vi går skrattande in igen, jag med ena handen om hennes arm och vedpåsen på andra axeln.

Och så kommer det där bekanta klagomålet om att hon ju inte får sova, jag får aldrig sova, jag sover inte längre förstår du, jag är vaken hela natten och går upp ack så tidigt för det är lögn att sova, och det är ju så otroligt märkligt med tanke på att hon börjar gäspa runt åtta redan, runt åtta när jag börjar baka en vegansk cheesecake till morgondagen när morbror och hans fru kommer på middag, och när jag tittar in till mamma som jag har satt framför streamade tv-nyheter på datorn ligger hon och sover. Jag väcker henne försiktigt för att få henne att lägga sig åt rätt håll så att hon kan sträcka ut med huvudet på kudden, och hon säger något vimsigt om att katten slickar mig i håret som jag lugnt svarar på, det gör inget, och två minuter senare sover hon igen, tungt. Jag lämnar lamporna i fönstret och hallen på så att hon hittar till toan.

Två reflektioner efter kvällens rafflande val i Nederländerna:

Hur kommer det sig att så många crazy populister har så crazy hårpreferenser?

holandski-fasist

 

Och tänker ni också varje gång någon uttalar namnet Geert Wilders att Geert låter precis som stjärt?

Åttonde mars igår och dagen innan loggade jag ut från facebook efter en diskussion om feminism. Efter att ha Skypat med Fotografen som är på jobbresa och han sade jag vet, jag vet hur irriterande det är att debattera med inskränkta människor och jag gör det ju också, men du kanske inte behöver det just nu, utbränd och allt? Så jag loggade ut, loggade av, och under dagen igår har jag ingen aning om hur meningarna gick, och även om det kändes som lite förlust kändes det mest som en lättnad. Och det i sig gör mig ledsen.

Jag blir så trött. På ”inte alla män”, på ”du använder ordet patriarkat och det betyder att du hatar män!”, på snubbar som tror att de är feminister för att de växt upp med en ensamstående mamma. Newsflash: Hitlers pappa dog när han var tretton, han blev inte feminist för det. Vitrysslands diktator Lukasjenko hade en ensamstående mamma. Alla snubbar har fötts av en mamma. Det är inte där det ligger.

Och sanningen för mig, den kvarstår: att vara uttalad feminist och kämpa för feminismen betyder inte att allt man gör automatiskt är feministiskt, inte om det inbegriper att visa tuttar på bild på ett sätt som är applåderat av patriarkatet. Det är mest dumt att försvara att det inte gör en till mindre feminist, för jo, det gör det faktiskt. Det är som att säga att det att ibland äta lite kött inte gör en till mindre vegan. I så fall är det kanske ärligare att säga ”Jag vill vara vegan, det är mitt ideal, men jag lyckas inte riktigt, för ibland trillar jag dit på andra saker jag också vill men som går emot mitt ideal.” Vilket förstås är okej. Vi är alla människor, ibland orkar eller vill vi inte leva upp till våra ideal. Men var ärlig med det, då! Att gå med på en sexig tuttbild när man är en snygg, ung och smal tjej är inte feministiskt, det är tvärtom något som går emot det övriga budskapet man står för och säger att man gärna också vill bli sedd som åtråvärd, sexig, fuckable för att använda ett bra utländskt ord. Och kom inte dragande med konst som argument. Newsflash igen: det går att ta vackra, konstfärdiga bilder på ung, snygg, smal tjej som inte är sexualiserade, om man vill. Det är faktiskt inte ens särskilt svårt.

Och: jag stör mig på att det att säga den här rätt enkla sanningen högt klassas som att ”kvinnor slår på varandra”. Rättmätig kritik är rättmätig, oavsett kön på den som utdelar eller får den. Men faktum kvarstår: att göra det som patriarkatet gillar och gärna ser att man gör, det är ytterst sällan feminism. Att göra det och sedan säga att det inte gör en till mindre feminist, det är att inte förstå effekten av sina handlingar, eller inte vilja erkänna dem. Det som inte gör en till mindre feminist, det är att erkänna sina svagheter eller sin vilja att vara det som samhället/patriarkatet har bestämt är det bästa. Men att låtsas att det man gör ÄR en feministisk handling, det är bara hyckleri. Allt en kvinna gör är inte automatiskt feministiskt, även om hon säger sig vara feminist.

För att tala klarspråk: jag personligen har inget emot att Emma Watson vill bli fotad med tuttarna ute. Hon får givetvis göra vad hon vill med sina tuttar. Det jag motsätter mig är att kalla en sexig modebild en feministisk handling, eller att säga att det inte gör henne till mindre feminist, för det är det inte och det gör det. Tänk så mycket mer respekt hon hade kunnat få av att i stället för att försvara det simpelt nog säga: ”Jag vet att det inte är en feministisk handling, men jag tyckte att det var kul och jag gillar att bli sedd på det sättet. Jag är också en produkt av samhället jag lever i, trots att jag är feminist. Det här är en del av problemet.”

Idag är det nionde mars. Jag har i kraft av att vara skådespelaravdelningens ordförande varit på möte med Teaterförbundets förbundsdirektör och en av administratörerna på kansliet och diskuterat lönevillkor. Alla tre i rummet var kvinnor. Ingen visade tuttarna.

Och jag kommer att låta facebook vila ett tag.

_87a8044

Jag har varit inne på det förr, pre-veganlivet: är man fikasugen och inte har fikabröd hemma går det världsalätt att snabb-baka en enmanskaka i mikron. En koppkaka. Den blir fluffig och luftig, som en muffin ungefär.

Just den här är en mjuk pepparkaka. För att baka din koppkaka behöver du:

  • 0,5 dl mjöl (jag använder Urtekrams glutenfria mix, men vetemjöl funkar förstås bra)
  • 0,25 dl kokossocker (går lika bra med vanligt socker, men då skulle jag ta något mindre)
  • 1/2 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk vaniljsocker
  • lite kanel, kardemumma, nejlika (minst nejlika och mest kanel. Annars efter smak. Ett kryddmått ca kanel, lite mindre kardemumma och pytte nejlika? Det blir bra.)
  • En nypa salt

Rör ihop de torra ingredienserna i en mugg, och tillsätt sedan ca 3/4 msk rapsolja (eller kokosolja) och 0,5 dl växtmjölk (jag använde havremjölk, men vill man vara ovegan funkar förstås komjölk också. Eller vatten, faktiskt, men då skulle jag ta en hel matsked olja.)

Rör ihop så att det blir en klumpfri smet, ställ sedan in koppen i mikron och kör i ca 2,5 minut på max. Låt svalna en stund. Koka lite kaffe under tiden. Vill man kan man pudra lite florsocker på, det kan också totalt hoppas över, det är mest lite pynt för syns skull.

Ätes med fördel halvliggande i säng eller soffa.

PS: Även gott som ickevegan när suget sätter in. Jag lovar.

_87a8046

Det vill säga, jag har rensat i pappershögarna och plockat upp floordroben, låter robotdammsugaren gå ett varv, jag har diskat upp lunchdisken, jag ska strax gå ner i tvättstugan och hänga en tvätt/lägga in nästa, jag tömmer kattlådan och har sönder något litet medan jag stökar omkring (porslin, vaser, ljusstakar och sånt är alla ”charmigt” nötta i detta hem). När jag har sådana här effektiva dagar är jag oftast asnöjd med mig själv, för de händer inte jätteofta.

Men så stötte jag på den här:

copy_of_cleaning_checklist

Och jag säger bara HA! HA! HA!

Räck upp en hand, alla som städar ur mikron/skrubbar av hela badrummet/dammar en gång i veckan eller putsar fönster/tvättar mattor varje månad? Vad är det för en jäkla obsessive städmaniker som har skrivit den här listan?

Min nivå på vettigt städ: se till att det går an att äta vid köksbordet. Bädda sängen. Låt robot-James dammsuga ca varannan dag pga katt (och tyck att det är JÄTTERENT när han är klar!). Diska åtminstone en gång om dagen. Tvätta när det börjar ta slut på underkläder. Och generellt, vila mer, lev i stället för att putsa. När du får för dig att putsa, gör det ordentligt och var ASNÖJD med dig själv efteråt.

Oroa dig inte för om du är en snuskis. Det är du inte. Det är goodhousekeeping som inte har något bättre för sig. Hen har säkert fått eksem ska du se av att ha städat i sömnen.

Då och då idag har jag sett solen. En stund. Sedan blev det precis lika grårått som det har varit så länge att vår nästan är ett glömt begrepp.

Jag har jobbat litegrann, försiktigt. Igår. En kortis i ljudstudion, det gick fint, en upptakt till ett jobb i mars. Och idag har jag provfilmat för en reklamfilm. Får jag den är det bara tre dagars arbete och begränsat med inlärning, det klarar jag. Sakta, försiktigt, tar inte ut mig mer än jag kan återhämta mig ifrån. Det måste få ta tid, det här.

På väg hem upptäckte jag att de sålde vegansemlor i ett bageri jag gick förbi. Så jag köpte en bara för att de fanns och jag var sötsugen, jag gillar egentligen inte semlor särskilt mycket. Men hur som helst. På väg ut från bageriet stod en väldigt sliten, tandlös kvinna i alldeles för stor täckjacka och mössa och frågade om hon kunde få en kaffe, så då sa jag att hon absolut kunde det, och att hon gärna fick en bulle också. Så hon gick rätt in i bageriet där en av de anställda stoppade henne innan hon såg att jag gick med, och efter att ha fått bekräftat att jag skulle betala fick kvinnan hälla upp bryggkaffe åt sig själv. Så vände hon sig om mot mig och frågade sa du att jag får en bulle också? och jag svarade klart att du ska ha en bulle. Peka ut vilken du vill ha bara. Och då såg hon mig i ögonen för första gången och log, ett brett, lyckligt leende. Hon stod länge och funderade innan hon valde en wienerbulle till sitt kaffe, vi nickade åt varandra, hon gick åt sitt håll, jag betalade för hennes fika och gick åt mitt. Jag har varit på gott humör sedan dess. Det är alltid fint att göra någon glad, och en dag när alla andra äter semlor tycker jag tammefan att alla ska få kaffe och bulle.

Hemma. Fotografen kommer att långsitta på kontoret ikväll och redigera bilder, och jag ska klappa katten och dricka te. Sticka lite kanske.

Imorgon är det mars. Sköna mars, välkommen.

lrm_export_20170228_131638