dr suz


Om ni har undrat. Ni minns kategorin Dr Suz? Inläggen som byggde på att jag tog även de mest abstrakta eller skumma eller kokobahia sökningarna från google som råkat hamna här på bloggen på allvar, och svarade på dem? Ja, den kategorin har ju hamnat en hel del i bakvattnet sedan länge. Men det har faktiskt inte något att göra med att min känsla för comedy har försvunnit eller att jag har tröttnat på doktorn. Det har att göra med att jag inte längre ser vad folk har sökt på, söktermerna är dolda (eller ”okända”, hmpf) om det är annat än verkliga namn eller platser och sånt. Vilket gör att själva förutsättningen för doktorn har förändrats drastiskt. Numera ser det alltså ut så här på statistiksidan:

döden för doktorn

Och det gör ju att loppet är kört. Doktorns tid är oåterkalleligen över. Utan frågor inga svar. Tryggve och hans pungbesvär är ett minne blott. För hur mycket känsla för comedy man än har är det tyvärr så att vad jag än kan hitta på för sköjj om Jan Stenmark så gör han det bättre själv. Så adjö, doktor Suz. Tack för den här tiden.

Dr Suz, som ju har hållit sig i skymundan ett bra tag nu, fick ett särdeles utmärkt mail med lika särdeles utmärkta frågor, som doktorn genast ska ta sig an. Mailet lyder som följer (med doktorns svar kursiverade):

”Kära Dr Suz,

Jag och säkerligen många andra läsare med mig är så himla intresserade av ditt skådespelaryrke. Hoppas det går bra att jag ställer några frågor?

Shoot!

1) Hur får man veta att man har en bra röst för att dubba filmer?

Det är mycket enkelt, egentligen. Man gör en provdubb på ett bolag som dubbar film, och de säger ”det här går ju jättebra!”

2) Vad ÄR en bra röst för att dubba filmer?

Det är en tydlig röst med bra projektion. Allt annat som är rent röstmässigt, det vill säga tonläge, raspighet, intonation etc är inte lika viktigt, där är det bra med variation. Utöver det rent röstmässiga söker man någon som är snabbtänkt, bra på att läsa primavista (man får ingen förberedelsetid utan manus på plats), har god läsförståelse och nära till speluttryck, är musikalisk och kan prata rikssvenska.

3) Hur många inspelningsdagar är en film?

En långfilm spelas oftast in på någonstans mellan 25-50 dagar. Det kan vara både fler och i mycket udda fall färre, men de flesta svenska filmer spelas in på ungefär 40 dagar skulle jag tro. En filmdag ger 1-4 minuters färdigt filmmaterial.

4) Hur är det möjligt att inte bli kär i sina motspelare?

Det är inte konstigare än att man är kollegor som på vilket annat jobb som helst. Man blir kär i folk man har kemi med, vare sig man spelar mot dem eller inte.

5) Munsår, ögoninflammation, mensmage, lös mage, annan sjukdom, finnen från helvetet – hur löser man det på inspelningsdagen?

I tur och ordning: munsårsplåster och smink, salva/cleareye och smink, värktabletter och smink, många toalettbesök och smink, lämplig medicin och smink, smink. Mycket hade med andra ord inte funkat utan smink. Det ska ärligt sägas också att vad det gäller till exempel att få en mycket svår ögoninflammation/jättefinne à la Himalayatopp också går att putsa bort i efterbearbetningen, så att det inte blir klaffel i den färdiga filmen.

6) Vad röker och dricker ni egentligen på film?

Röker beror på om personen själv är rökare eller ej, om svar ja röker man vanliga cigaretter, om nej röker man örtcigaretter som luktar ungefär som det skulle göra om kor var rökare, bränt gräs. Dricker beror på vad vi låtsas att det är: vin är svartvinbärsdryck, whiskey/konjak är vatten med Colorit soja, drinkar är allt i den riktiga drinken minus alkoholen. Kaffe och te är kaffe och te.

7) Hur påverkad blir man av auditioner? Och: Går du på många?

Man blir avtrubbad med tiden. Eller man, jag ska säga jag. Jag är sällan nervös inför en audition eller provfilmning, och tänker sällan på den när den är klar, så jag personligen blir inte särskild påverkad. Antalet… tja, det är inte jättemånga, men många nog för att kännas som att det sker rätt regelbundet. Men det växlar, det där, antalet. I år har jag hittills gått på fyra stycken, tre av dem har jag inte fått och den fjärde har jag fortfarande inte fått svar från. Fyra är många på tre månader för mig.

8) En vän till mig som jobbade som producent, manusförfattare, regissör och lite som skådespelare sa ibland, halvt på skoj, tror jag; ”Jädra skådespelare! Äter upp allt och ligger med alla!” Stämmer det?

Det med maten stämmer. Vi äter upp allt som bjuds inklusive smulorna. Liggandet är däremot en myt. Det finns ett par häradsbetäckare av manskön som verkligen anstränger sig för att ligga med alla, men de är rätt få. De flesta skådespelare har ju familj hemma och är rädda om den, precis som alla andra.

Stort tack och kram, Nyfiken författarkollega i Oxford (www.amandahellberg.com)”

Tack själv och kram tillbaka!

Skillnaden på streck och sträck.

Streck – är alltså en linje, att rita ett streck, dra ett streck, streckade linjer, ja ni fattar poängen.

Sträck – är ett mer användbart ord i flera sammanhang, som klädsträck, i ett sträck (när man pratar om tid), sträckläsa och så vidare.

Hur svårt ska det vara? Inte svårare än att läsa den här beskrivningen igen. Är alla med på det nu? Okej? Okej.

Tänk vilken överraskning! Efter lång tids frånvaro i etern där googles hänvisningar har blivit sorgligt eftersatta är nu allas vår dr Suz tillbaka. Hon ser ut ungefär som vanligt, lite tjockare kanske efter uppehälle på obestämd ort, men förnumstigheten är densamma och klokskapen likaså. Doktorn har inte riktigt svarat på frågan om var hon har varit mer än med obestämda hrm-ha-hum och det verkar som att vi får nöja oss med det och gå rakt på googles stora frågor. Doktorn är redan klar med de hornbågade på svaj. Alltså, here comes:

1. ”skrapat upp lacken på en bil dåligt samvete”. Vi går ut stenhårt med de stora filosofiska frågorna. Jag tror inte att du som frågar verkligen har dåligt samvete över din gärning, då hade du nog sökt bilägaren på annat håll än på google. Du borde ha det, dock. Att visa sådan brist på respekt för andras ägodelar tyder på en störning av något slag. Gjorde du det med nyckeln? Eller med oidentifierat vasst föremål? Fysch på dig.

2. ”lill-babs skrynklig”. Nu känner jag mig nödd att berätta att Lill-Babs inte alls är skrynklig. Lill-Babs är faktiskt mycket mer ickeskrynklig än många i sin ålder. Doktorn ordinerar: försök inte släta ut dig (eller Lill-Babs) med strykjärn. För att bevisa Lill-Babs oskrynklighet tar vi här med en bild. Hon var lite förkyld dagen bilden togs.

3. ”min bröstkorg rör sig segt och långsamt”. Dansar du som den där killen bakom tidiga 90-talsgruppen Dive? Lancelot den yngre, du vet lillbrorsan till sångaren? Själv har jag jobbiga minnen till just Dive. En pojkvän jag hade tidigt nittiotal satte alltid på deras första skiva när han ville ha sex, vilket gjorde att mina minnen till ”Captain Nemo” är lite småtrist, förutsägbart humpahumpa. Min bröstkorg rörde sig segt och långsamt, så att säga.

4. ”argument att sova med fötterna på kudden”. Det finns många. Man fryser inte om näsan. Man hinner upp fortare om det ringer på dörren, för fötterna är inte intrasslade i täcket. Man luftar sig lite och får färre fotvårtor. Man ger en annars sorgligt förbisedd kroppsdel en central stund.

5. ”sjal de gaulle”. Det här är ett ganska okänt pashminamärke som bara säljs på franska flygplatser. Carla Bruni är affischflicka, de säljer sådär.

6. ”teater nehej, nehej”. Det här är en liten sång som de borgerliga partierna lär ut till alla sina nyrekryterade politiker ifallomatt de en vacker dag skulle hamna i regering/riksdag, så att de kan sjunga samma visa som sina kollegor. Det är viktigt att inte bli utanför, faktiskt.

7. ”var köpa körsbärssynt?”. I LSD-affären, tror jag är din bästa chans. Den står på hyllan bakom regnbågsflyglarna, under ponnyspeglarna.

8. ”pungen fastnar blev hängande i Västerbron”. Ja, jösses. Det är nog så att om man har en oerhört stor och fladdrig pung, då MÅSTE man se till att klä på sig ordentligt en blåsig dag när man går över Västerbron. Annars kan det gå så illa så illa. Doktorn ordinerar: Om det är svårt att hitta passande kalsonger och byxor till storpungen, ta ett lakan och tänk gammeldags blöja. Huvudsaken är att du är trygg.

***

Sådär ja! Doktorns första frågetimme på över ett år är nu förbi, kort och gott och smarrigt. Vi frågar henne om nästa timme kommer att vara inom överskådlig framtid, och dr Suz svarar givetvis:

”Fråga google!”

Ajöken!

Ni minns kanske att jag redan har skrivit ett inlägg om att folk har sökt på ”Ricky Bruch död” länge och hamnat på den här bloggen?

Ja, nu har han dött i alla fall. Och mina sökningar idag lyder ”ricky bruch dog av”, ”ricky bruch nude” och ”ricky bruch kuk”.

Alltså folkens, låt mannen vara, han har precis dött. Show some respect.

(Annars kan man ju konstatera att Rickys sexappeal verkar ha ökat av att gå ur tiden. Oh well.)

Ja. Rubriken här ovan mötte mina ögon när jag ögnade igenom dagens sökbegrepp som google skickat till mig och faktum är att jag tänkte hm. Ja, det är klart att folk kanske kan undra. Hur går det till? Gör de det på riktigt? Är det spännande? Eller äckligt? Och så vidare och så vidare. Så, mina vänner, nu ska jag berätta hur det går till när man knullar i en tvfilm (eller biofilm eller bara tv-program, för den delen, själva det färdiga formatet på materialet påverkar inte inspelningen stort. Om det inte är en porrfilm förstås, men jag utgår ifrån att ni vet att jag inte har någon erfarenhet av den mer, well, konkreta delen av filmknulleri.)

Först och främst. Det är ganska genant att spela in ett filmknull, av den enkla anledningen att man ska vara naken på jobbet och hångla med en kollega som någon annan har valt ut och folk ska titta på. Ja. Den biten av jobbet är faktiskt exakt lika absurd egentligen som att två människor som jobbar i ett kontorslandskap skulle göra det. Man måste hantera inte bara sin egen genans utan resten av teamets, alla de människor som ska pyssla med en. Låt mig berätta hur mitt senaste filmknull gick till.

Jag går till kostymavdelningen och får prova ett par olika hudfärgade stringtrosor. Ett par väljs ut och ovanpå dem får jag en morgonrock, samt sticka fötterna i ett par tofflor. Dags att bli sminkad. Jag och Kollega (också i morgonrock) möts i sminklogen och hälsar generat på varann. Sedan småpratar vi medan sminköserna kammar till oss till allmänt knullrufs och sminkar mig till att ha ”svettats” ut ögonsmink. Hudfärgen på överkroppen ges också en touch-up och vi får rougeflammor både i ansikte och på hals.

Kollega och jag tofflar iväg till studion där vi är ”hemma hos oss i sovrummet”. Där har det redan riggats klart med lampor och kamera och alla väntar bara på oss. I studion finns utöver oss regissör, FAD (vilket står för First Assistant Director men i verkligheten kallas inspelningsledare, sköter det praktiska), fotograf, B-fotograf, ljudkille, ljuskille, elektriker, scripta (håller ordning på manus och vad man gör när, så att man kan upprepa samma saker), kostymtjej, sminktjej, samt en del annat löst filmfolk som ordnar ditt och datt och den berömda killen med klappan. Alla är lite generade över att det är nakendag, vilket alla försöker dölja genom att vara VÄLDIGT avslappnade. Kollega och jag kliver ur våra morgonrockar och står där i hudfärgad stringtrosa respektive hudfärgad suspensoar. Alla skrattar så avspänt de kan. Kollega och jag kliver ner i sängen och försöker att tycka att det är helt normalt. Sedan börjar den tekniska biten och då börjar det kännas mer normalt. Kollega och regissör och jag lägger upp i vilken ordning saker och ting ska ske, var kameran ska ligga när så att vi ska kunna hångla loss och samtidigt ha koll på hur vi ska dölja våra hudfärgade kostymer (det är ju meningen att vi ska se helt nakna ut). Vi bestämmer ett litet schema helt enkelt, var och när repliker ska komma, respektive reaktioner. Sedan repeterar vi det först med bara oss, sedan med ljud och bild. Vi får ändra ett par saker. Sedan börjar vi spela in och gör ungefär ett tiotal tagningar innan det är dags att ändra glugg på kameran och göra alltihop ett antal gånger till.

Alltihop är förbluffande torrt och krasst, även om det är kul i all sin absurditet och vi skrattar en del. Eller för att säga konkret – nej, vi ligger inte med varann på riktigt, vi bara bluffar riktigt snyggt. Nej, vi blir inte kåta heller, vi bara bluffar riktigt snyggt. Mellan tagningarna fnissar vi jättemycket och efter ett tag känns det inte genant längre utan blir mest ännu en dag på jobbet. Det är fortfarande folk som fiffar med en på samma sätt som vanligt, det vill säga säger ”väntavänta!” och ordnar med ens hår, till exempel, innan man ska hångla. Eller att fotografen säger ”kan du skjuta rygg lite mer, det ser snyggt ut i bild”. Och mellan tagningarna när det fixas med skärpa och mäts avstånd diskuterar Kollega och jag att hans son har börjat gå och hur det är att träffa svärföräldrar. När regissören är nöjd och det hela är över sätter vi på oss morgonrockarna och tofflar tillbaka till kostym för att byta om till nästa scen innan vi äter lunch.

Kort och gott. Att ”knulla i tvfilm” är bara en dag på jobbet. Några frågor på det?

God kväll, folkens! Doktorn ber om ursäkt för denna långa tid som gått sedan senaste frågerundan, men nu är ordningen återställd och doktorsglasögonen på där de ska vara, långt ner på nästippen i sann besserwisseranda. Utanför fönstret blåser det kallt, men både hjärtat och hjärnan går på värmande högvarv och om alla är beredda sätter vi strax igång dagens runda? Beredda, alltså? Då kör vi!

1. ”Spindelmannen ovanor”. Ja, dr Suz skulle väl säga att det är en ganska underlig ovana i sig, det där med att klä ut sig till en mänsklig spindel och studsa runt mellan hustak. Men jag skulle nog säga att Spindelmannens absolut mest uppenbara och irriterande ovana är att alltid försöka klämma minst ett par one-liners medan han piskar skiten ur skurkar. Onödigt överlägset.

2. ”om det luktar om mina gummistövlar vad”. Hm. Luktar det vad om dina stövlar? Luktar vaden annorlunda än resten av benet? Du är lite kryptisk här, med tanke på det inledande ”om”-et, är det påföljden av lukten du är ute efter? I så fall är det nog ingen fara. Det finns fortfarande ingen stinkpolis i Sverige (även om man ibland verkligen kunde önska det på t-banan.) Doktorn säger så här, bättre att det luktar vad än att det luktar fotsvett. Så vad du än gör (haha, farbrorshumor) – använd strumpor i stövlarna.

3. ”stopp i pungkulan”. Det här är ju egentligen Tryggves område, men eftersom Tryggve och Magda verkar ha försvunnit spårlöst får jag ta över även de mer underlivsriktade spörsmålen. Och då skulle jag säga att det här är ett något udda utrop som inte används så ofta, men som har ungefär samma betydelse som ”kors i taket!” Skulle vara fint om det återinträdde i talspråket. Känn er fria att börja använda det.

4. ”virkade toalettpappers hattar”. Åh herregud. Nu måste ni sluta, alla virkentusiaster. Någonstans måste man faktiskt dra gränsen, och en hatt som upplöses i en slags allmän Lambi-gegga om det regnar, det är inte bra. Eller som det heter på min killes språk: ikke bra i det hele tatt! Köp en tyghatt! Eller sy en, om det är handarbetet du vill åt! Eller, here’s a shocker – virka i GARN

5. ”vart kan man få tag i mumintroll dräkt?” Jag bortser från särskrivningen, lägger bara pannan i ett litet rynk och fnyser innan jag svarar: på SVT:s kostymförråd. Kan förstås vara lite svårt för den oinvigde att ta sig in i det vällarmade och välbevakade bygget, men gör ett försök vetja. Ta många bilder och skicka så att doktorn får se.

6. ”små händer kan hålla de och kånkar”. Ursäkta, men doktorn är principiellt mot barnarbete, väldigt mot. Visst kan små händer hålla och kånka, men… jag tycker nog ändå att det är bättre om stora händer sköter sånt. Om det inte är så att du är en vuxen som bara råkar ha minimala händer. Då ber jag om ursäkt och ska inte diskriminera småhänta, du får givetvis bära så mycket du klarar i pyttehänderna. Hehe, pyttehänder.

7. ”mjäll på pungen”. Suck. Var är Tryggve? I brist på honom frågade doktorn sin kollega dr Javola, som bara skakade på huvudet och sade kort och gott: nei. Så ingen hjälp att få där alltså. Kanske… vahetteredär schampot de gör så mycket reklam för… head & shoulders? De kanske har en variant som heter head, shoulders & scrotum? Om inte kanske du kan skriva till dem och be att de fixar ett?

* * *

Och som en sista liten kommentar till dig som upprepade gånger sökt på ”Suz tar en kuk” och ”Suz knullar” vill jag bara säga: helt korrekt uppfattat. ‘Nuff said.

Sådär ja, nu låter det som att kollegan sysslar med något slags matforskningsprojekt i närheten som doktorn borde närvara vid, så jag hoppas att ni fått ut det ni behövde av denna lilla föreläsning. Jag lovar att det inte ska ta lika lång tid till nästa frågestund. Fortsatt trevlig kväll, vänner!

Nästa sida »