Snarrtips för lata veganer

Jag har varit inne på det förr, pre-veganlivet: är man fikasugen och inte har fikabröd hemma går det världsalätt att snabb-baka en enmanskaka i mikron. En koppkaka. Den blir fluffig och luftig, som en muffin ungefär.

Just den här är en mjuk pepparkaka. För att baka din koppkaka behöver du:

• 0,5 dl mjöl (jag använder Urtekrams glutenfria mix, men vetemjöl funkar förstås bra)
• 0,25 dl kokossocker (går lika bra med vanligt socker, men då skulle jag ta något mindre)
• 1/2 tsk bakpulver
• 1/2 tsk vaniljsocker
• lite kanel, kardemumma, nejlika (minst nejlika och mest kanel. Annars efter smak. Ett kryddmått ca kanel, lite mindre kardemumma och pytte nejlika? Det blir bra.)
• En nypa salt

Rör ihop de torra ingredienserna i en mugg, och tillsätt sedan ca 3/4 msk rapsolja (eller kokosolja) och 0,5 dl växtmjölk (jag använde havremjölk, men vill man vara ovegan funkar förstås komjölk också. Eller vatten, faktiskt, men då skulle jag ta en hel matsked olja.)

Rör ihop så att det blir en klumpfri smet, ställ sedan in koppen i mikron och kör i ca 2,5 minut på max. Låt svalna en stund. Koka lite kaffe under tiden. Vill man kan man pudra lite florsocker på, det kan också totalt hoppas över, det är mest lite pynt för syns skull.

Ätes med fördel halvliggande i säng eller soffa.

PS: Även gott som ickevegan när suget sätter in. Jag lovar.

 

Kapstaden, Le Cap, Kaapstad

Jag har inga ord för den här staden. I alla fall inte än. Det är många starka intryck, bara.

 

Snaskråttan presenterar

Just nu håller jag på med fyra saker. Jag pluggar provfilmsscener (känns ok), skriver roman (har fastnat lite, men det kommer att lossna när provfilmen är över), letar kompletta kök som säljes på Blocket för att ersätta mammas vattenskadade (har korn på ett jättefint och billigt, håll tummarna) samt målar fönstret som ska sättas in i mitt sovrum. Det sistnämnda kräver ju ingen större tankeverksamhet, men det kräver mycket tålamod. Det är så många moment i fönstermålning, först tejpa runt alla glas och spröjsar, sedan kvistlacka, sedan grundolja, sedan måla minst tre lager. Och fönster har så många sidor så det tar tid. Det blir en del väntan.

Alltså behövde jag lite uppmuntran i form av snarr. Det funkar ju faktiskt så gott som alltid.

Eftersom jag fortfarande har veganmånad har jag gjort min egen choklad. Det var väldigt lätt och blir supergott. Hence:

Hemgjort chokladgodis

Du behöver kakaosmör, kakaopulver, honung eller agave, samt valfri smaksättning (jag använde lite vaniljextrakt.) Smält kakaosmöret, antingen i vattenbad eller i mikro (jag mikrade, och då får man köra fem sekunder i stöten och röra om så att det smälter jämnt och inte bränns vid). Rör sedan i kakaopulver, sötning och eventuell smak tills det är slätt. Klart! Mängderna är väldigt lätta, du ska ha lika mycket av det smälta smöret som av kakaopulvret, och resten får du smaka av. Jag hade en och en halv deciliter av varje, och kanske en tredjedels deciliter sötning, vilket väl motsvarar en kaka nästan 80%-ig mörk choklad. Oh la la. (Är du en sådan som gillar mjölkchoklad mer än mörk choklad går det fint att sätta till mjölkpulver, men det är inget för mig så det överlåter jag åt er att experimentera med.)

Nu är egentligen själva chokladen färdig, så vill du bara ha slät choklad så häller du upp den i formar och låter den stelna (i kylskåpet går det snabbt). Jag gjorde chokladgodis à la Reese’s cup. I så fall ta muffinsformar och häll lite choklad i varje (använd hälften eller lite mer.) Med mina mått räckte det till 8 formar. Täck en halv centimeter upp på pappersväggarna i choklad medan den är rinnande, låt sedan stelna i kylskåp. Under tiden, blanda sådant du tycker är gött. Jag valde jordnötssmör, kokosflingor och lite kokossocker (eftersom mitt jordnötssmör var osötat). Fördela göttet ovanpå den stelnade chokladen i formarna. Jag lade dessutom lite av min citron-flädermarmelad ovanpå fyra av dem. Till slut fördela resterande choklad ovanpå, du kan behöva värma den lite om den har hunnit stelna. Jag sprinklade lite salt ovanpå till sist. Ställ tillbaka formarna i kylen.

Ät och njut när de har stelnat. En sådan här godbit blir en liten kaka på 25 gram, och den är väldigt mäktig så i alla fall jag nöjer mig med en i stöten. What’s not to like? Choklad utan knasiga ingredienser som man blir nöjd av efter lite! Löp och köp kakaosmör och testa själva!

Nu ska jag måla lite mer.

 

Med mage känslig för grönt

Jomen hörni det här med veganmånad. Den framskrider hur fint som helst. Ett litet smakprov på sånt jag äter:

Detta är alltså, i tur och ordning 1) rispilaff med pumpafrö, soltorkade tomater, sockerärtor, lök, persilja, ingefära och vitlök och en dressing på olivolja, citron, agavesirap, kanel, äppelcidervinäger och sriracha 2) Ljummen sallad på färskpotatis, rödbetor, jordnötter, ruccola, persilja, solrosgroddar, vitlöksblast, med söt senapsdressing 3) Jordgubb- och rabarberkompott med chiafrön, valnötter på toppen samt 4) Strimlad zucchini med rawfärs på olika sorters fröer, paprika, tomat, vitlök, basilika och näringsjäst.

Man kunde ju tänka att det här med att vara vegan ett tag skulle kännas begränsande, men faktum är att det är tvärtom. Jag äter mycket mer varierat än vanligt och med många olika sorters smaker. Och det är så GOTT. Just nu har jag en vegansk glutenfri banankaka i ugnen, där jag har bytt ut ägget som egentligen ska vara i receptet mot chiafrön. Så det går verkligen ingen nöd på mig i matvägen. Och som vanligt när jag kör sådana här snäll-mot-kroppen-kurer undrar jag varför jag inte lever så här jämt? Tills jag kommer ihåg att jag bland annat har åkt på turné några månader det här året, och att det inte alltid är jättelätt att hitta mat som är både god och nyttig ens om man ”bara” äter blandkost ifall man inte lagar den själv.

Jaja. Hur som helst.

Tomaterna är avhärdade och antingen utplanterade på friland eller står i kruka mot solväggen. Jag har spetsat till några slanor och behandlat dem med rosenmahogny för att så småningom snickra stöd till svartvinbärsbuskarna, men inte idag, för idag regnar det så att till och med katten inte vill springa ute. Men jag har lagt en tjock skön dyna på farstubänken, så hon har legat där och lyssnat på regnet mot taket. Jag har suttit bredvid lite då och då och lyssnat jag med, och så har vi blinkat slött mot varandra i samförstånd.

Dags att återgå till boken. Kakan är strax klar, nämligen, så då blir det en skiva banankaka med kaffe och rismjölk, och att försöka få så mycket som möjligt skrivet innan imorgon när jag ska åka och hämta mamma.

 

 

Nässelsoppa och koppkaka

När de reade ut gräsklippare i höstas köpte jag en ny. Min gamla Blocketfyndade gick nämligen handtaget av på mot slutet av året, nere vid kroppen, och jag surrade ihop den med ståltråd lite hjälpligt för att kunna klippa de sista gångerna. Det gick sådär, det var verkligen dags för en ny. Idag tog jag fram det nya vrålåket och premiärkörde. Vroom. Nu kan det få regna så mycket det vill i veckan utan att det blir djungel.

När jag var klar med klippandet var jag både hungrig och trött. Hade ingen som helst lust att åka in till samhället och handla. Alltså inventerade jag kylskåpet och bestämde mig för att plocka nässlor och göra soppa av det som finns här. Det blev gott. Jag utgick ifrån ett recept på en av mina älsklingsmatbloggar, men eftersom jag körde en egen variant baserat på vad jag hade hemma ska ni få receptet på min. Okidoki, here comes:

Nässelsoppa enligt Suz (4 port)

 

Börja med att gå ut och plocka nässlor. Det är nu de är som bäst, späda och har inte hunnit bli träiga. Använd handskar! Jag plockade en liten påse full och rev med mig lite kirskål på köpet, när jag nu ändå skulle äta ogräs. Jag rensar medan jag plockar, det vill säga, river bort bladen från stjälken. Mängden motsvarade ungefär 200 g, skulle jag tro, baserat på hur mycket det är i en 50-gramspåse med babyspenat. Helt enkelt – ganska mycket men inte oöverkomligt. Skölj sedan nässlorna i ett durkslag. Fortfarande med handskar på, så att du kan vända och vrida på alltihop. Låt dem rinna av.

Hacka en gul lök, en vitlöksklyfta och en näve gräslök. Släng på lite fänkålsfrön (en halv tesked, ungefär.) Stek det på mellanvärme i rapsolja tills löken mjuknat lite.

Då slänger du i lite broccoli (jag använde fem ”huvuden” som jag bröt av stjälken) och slår på tre deciliter buljong. Låt nu detta koka i några minuter, kanske fem. Efter fem minuter lägger du i nässlorna och ytterligare fyra deciliter buljong. Låt koka i fem minuter till, eller tills det ser ut så här, det vill säga, har blivit ungefär en tredjedel så stort som det var när du lade i det i kastrullen.

Då slänger du på lite hackad timjan och saltar och pepprar lite.

Rör om och mixa soppan.

När du har mixat soppan tar du saften från en halv citron och rör ihop den med en klick tahini (tja, en matsked eller två) och lite vatten (tja, en matsked eller två) till en härlig liten swirl. Den ringlar och droppar du på soppan.

Sedan äter du. Det gjorde jag. Alltså, nässlor till och med smakar nyttigt. Fast på ett bra sätt, alltså.

På grund av nyttigheten tänkte jag att jag skulle få lite efterrätt. Så jag gjorde mig en glutenfri variant på en sådan här cookie-in-a-mug som har figurerat på facebook nu ett tag. Med andra ord, smält en matsked smör i en kopp mikron, rör ner en och en halv matsked socker (jag använde kokossocker), lite salt, lite vaniljsocker och lite kanel. Rör sedan ner en äggula och till sist, rör ner tre matskedar mjöl (jag använde durra). Sedan mikrar du muggen i 40 sekunder och ut kommer en alldeles nybakad liten muffinsliknande kaka till kaffet. En koppkaka. Funkar som en kula. Nästa gång tänker jag göra den med äpple också, det skulle nog bli jättegott.

Nu ska jag se om jag hittar något bra på Netflix och vegetera lite.

 

Dag 2 utan kaffe.

Känslan: Please kill me now.

Tanken:

 

Japp, då var det dags för lite rens

… vilket betyder, i tur och ordning:

• no mo kaffe, nu är det grönt te för hela slanten (eller varm mandelmjölk med lite kardemumma – rekommenderas)
• no mo socker, nu är det frukt och bär som gäller på snaskfronten
• no mo kött. Hejdå köttet, du är inte bra för mig.
• smörja med magnesiumkräm, ta en tablett D-vitamin och stretcha försiktigt varje dag

Fråga inte hur humöret kommer att vara några till dagar framöver. Vi kan koka ner det till att det nog är en jävla tur att det bara är jag och katten här. Kaffet, alltså. Det är det som är det svåraste för en som i vanliga fall dricker minst fyra koppar om dagen.

Med lite tur försvinner en del av ledvärken i och med detta. Man kan ju alltid hoppas.

Bara för att visa hur liten uppoffring det här är, egentligen, skickar jag nu vidare er till en matblogg där jag brukar bidra ibland. Där har vi dagens middag. Vegansk, glutenfri, svingod. Och titta igenom resten av själva bloggen, det finns några ruggigt inspirerande matdamer bland oss. Om någon har svårigheter med norskan är det bara att fråga mig. Hej ny vecka, nu ska Suz bli fräsch igen.

 

Jo, det slutade ju regna.

Så då gjorde jag som jag hade planerat och målade lite. Jösses. Jag tror att jag har sagt det förr, men det slutar aldrig förvåna mig vilken skillnad lite färg gör. Nu har jag bara kvar att måla dörrfodret och balken precis under snedtaket vitt och lägga till en halvmeter av den där vita tvärslån. Sedan är det väl dags att börja rensa ur förrådet. Och jodå, jag ska måla resten av huset också, det som fortsätter åt vänster i bild. Men där måste jag först både rensa bort en massa nässlor och flytta på den stora slipstenen, så det får vänta lite. Redskapsförråd som ska bli användningsklart står näst på tur.

Apropå blomspenaten plockade jag några stycken idag eftersom jag tänkte göra en omelett att småsnaska på så här på kvällskvisten.

Vilken lyx det är att bara gå ut och… ta mat. Babyspenat, färskast tänkbara. Jag klippte med mig lite gräslök utifrån också. I med spenaten i stekpannan tillsammans med en hackad vitlöksklyfta, så skära lite fetaost i bitar och vispa ett ägg med lite mandelmjölk innan jag hällde det över spenaten i stekpannan och klippte över gräslöken. Lite flingsalt och några drag med pepparkvarnen. Lät det stå på svag värme en stund innan jag hällde över den på en tallrik. Till sist strödde jag lite valnötter över. Det blev fantastiskt gott i all sin enkelhet.

Nu ligger jag och smuttar på ett glas vitt vin och äter kall rabarberpaj från tidigare idag. Imorgon får jag besök av en god vän, så jag är lite extra nöjd att jag hann måla nästan klart idag. Då kan vi koncentrera oss på att göra annat än jobba, hon och jag.

 

Lördagsnöje

Efter noggrant undersökande av diverse påhitt har jag nu lyckats få till en utmärkt (jag upprepar, utmärkt!) glutenfri våffelmix. Tricket var, kan jag avslöja för er andra som säkert håller på att krevera av spänning, att inte ha med ägg i smeten. När jag inte hade ägg i uppstod ett rent hallelujamoment i mitt kök. Våfflorna blev spröda, krispiga, och alldeles ljuveligt goda.

Våfflorna innehåller alltså: rismjölk, hemmagjord mjölmix, lite bakpulver, lite salt och en splutt rapsolja. Det är allt. Förrädiskt enkelt. Och proportionerna? Jag vet inte riktigt eftersom jag nu två gånger i rad har kört på känsla och lyckats, så jag tänker att det nog inte är så jättenoga. Lagom tjock smet är väl en bra tanke.

Mjölmixen, undrar ni nu med spänningen darrande i luften. De färdiga mjölmixerna man kan köpa är gärna lite… blah. Det här är innehållsförteckningen på en färdig mix som finns att köpa: Vetestärkelse (max. 2 mg gluten/100 g), skummjölkspulver, oligofruktos, guarkärnmjöl, vitaminer och järn. Jag känner viss skepsis till mjöl som mest består av vetestärkelse. Dessutom tål jag ju inte mjölk så bra, så då faller sånt här bort rätt naturligt. Jag har haft lite problem med naturligt glutenfria mjöler ett och ett, de har gärna en bismak av något slag, eller uppför sig inte förutsägbart, eller smakar inte neutralt. Lösningen på det är att blanda dem med varann. Min mix består av havremjöl, rismjöl, teffmjöl, potatismjöl, arrowrotmjöl och majsstärkelse i proportioner enligt, som sagt ovan, noggrant undersökande. Jag har nu en mjölmix som fungerar utmärkt till de flesta saker och smakar… vanligt mjöl. Utan konstiga tillsatser. Hallelujamoment, som sagt!

Men för att återkomma till det viktiga i det hela: sjukt goda våfflor till frukost är en bra start på helgen.

Och en liten låt till våfflorna.

 

Komma ut ur glutengarderoben

Alltså, jag har kämpat emot länge. Väldigt, väldigt länge. Jag är en foodie, så jag har envist ätit och knipit ihop om smärtan, för jag älskar ju bröd. Verkligen älskar det. Men när den där reningskuren jag skrev om för ett tag sedan tog slut så hade jag verkligen längtat efter smörgås, så jag gick och köpte golimpa på Fabrique, deras underbara surdegsbröd med valnötter, gick hem och skivade några mackor och åt dem med sådan där njutning som gör att ens iris åker upp under ögonlocken, och sedan.

Aj som fan, vad ont jag fick. Och sedan. (Läs inte mer om ni är äcklade sorten.) Aj som fan, vad tarmarna blödde. Ja. Blödde.

Alltså resignerade jag och gick och tog blodprov, och resultatet gjorde att jag sedan deprimerat försökte föreställa mig ett liv utan tårta, bullar och bröd, vilket verkligen inte alls kändes okej. Som att det inte räcker med att vara laktosintolerant! Orättvist, orättvist. (Men lite tröstande var det att laktosintoleransen tydligen kan bli bättre av att skippa gluten.)

Men det är nu det fina kommer. Fördelen med att bo i en storstad där man inte säger att folk pjoskar för mycket med saker och ting utan det faktiskt finns specialbutiker för både ditt och datt. En kille jag jobbar med som är rawfoodare sedan ett par år tillbaka tipsade mig om ett bageri vid Hornstull som heter Friends Of Adam. Och idag gick jag dit. Alltså, mina vänner, där åkte humöret upp ett rejält hack. För där fanns det inte bara bröd som smakar riktigt, gott bröd, utan dessutom kardemummabullar. Glutenfria kardemummabullar. Det här kommer att gå fint.

Sådana dagar älskar jag Stockholm.

 

Lyckat experiment

Fördelen med att cykla varje dag: man blir hungrig på riktigt i stället för lite feset sugen, och då lagar man mer mat. Eller man. Jag. Jag blir hungrig och lagar mer mat. Och eftersom jag blir hungrig på nyttig mat blir det liksom en win-win. Tänk att jag glömmer det mellan varven, att det alltid blir en positiv spiral om man orkar pina sig igenom den där dödsatunga starten.

Dagens mathittepå blev så lyckat att jag måste dela med mig, känner jag. Ibland blir matprojekt av typen tager-vad-som-finns-i-kylen grymt bra.

Alltså:

(Jag hoppar över mängder, för jag vet inte hur många ni vill laga mat till. Höfta. Det gjorde jag.)

Koka quinoa enligt anvisning på paketet. Jag blandade svart och vit quinoa mest för att jag gillar hur det ser ut. Strimla vitkål och gul lök och hacka några vitlöksklyftor. Skiva äpple (jag lät skalet sitta kvar). Låt grönsakerna fräsa mjuka i olivolja, krydda med curry och chilipeppar, ringla över lite honung och salta efter smak. Blanda grönsaksröran med ruccolasallad, häll till slut över quinoan i stekpannan och rör ihop allting till en doftande guckemuck. Ät och njut.

Och känn hur starka benen börjar kännas redan.

 

Maten för dagen

(Receptet räcker till fyra personer, ungefär.)

Häll någon matsked olivolja i en större kastrull och hetta upp den. Fräs ett par-tre krossade/hackade vitlöksklyftor, en bit riven färsk ingefära och ungefär två teskedar spiskummin i oljan en stund, häll sedan på 300 gram linser. (Röda eller gröna spelar ingen roll utom i mängden buljong, se senare förtydling, förf. anm.) Rör runt ordentligt så att kryddor och linser blandas, häll sedan på cirka en deciliter grönsaksbuljong och låt koka in under omrörning. Upprepa detta tills du kokat in cirka 7,5 dl (röda linser) eller 8,5 dl (gröna linser). (Den uppmärksamme har nu fått med sig förtydlingen förf. anmärkte om tidigare.) När linserna är lagom mjuka (förf. föredrar aningen tuggmotstånd kvar) ställ kastrullen åt sidan och hacka en näve färsk mynta och en näve färsk koriander och blanda i linserna. Ta gärna en liten paus och dofta på det hela.

Strimla två röda lökar och stek dem mjuka och lite lätt brynta i olivolja i stekpanna. Ta sedan fram getost, lägg den i en skål och smula den med en gaffel för att så blanda den med något som gör den mjukare. (Vissa gillar turkisk yoghurt eller sådant, men förf. använde bara lite laktosfri grädde och det blev jättegott.) Dra ett par varv svartpeppar över oströran.

Täck en tallriksbotten med babyspenat och ringla olivolja över den. Här kan du kanske, kanske dofta över lite flingsalt, men det är på intet vis ett måste eftersom osten har god sälta. Om du är saltoman, knastra på lite, annars låt bli. Häll upp några slevar av linsröran, lägg på rödlök och toppa alltsammans med oströra.

Avnjut gärna på en balkong där värmen efter dagen fortfarande ligger kvar.

 

What you ate today.

En sallad som jag tycker om att göra består av sojabönor, hel dinkel, linser, purjolök, vitlök, olivolja, äppelcidervinäger, salt och svartpeppar. Idag gjorde jag den med matvete i stället för dinkel och röda linser i stället för gröna, dessutom lade jag till lite sockerärtor. Egentligen tänkte jag mig att ugnsbaka lite lax till det hela, men det fanns ingen lax kvar i frysen, bara köttbullar och rönnbär och sådana där frysklampar man lägger i kylväskan, så jag åt salladen ljummen med en halv tomat med lite balsamvinäger på.

Första gången jag såg den här salladen hade min kollega med sig en stor burk efter en inflyttningsfest. Jag frågade vad det var för bönor, för jag kände inte igen dem, de var klargröna och såg nästan ut som nonstop, och när hon sade att det var sojabönor tänkte jag aha, för det hade jag inte ätit förr. Men mina sojabönor är gula. De gröna är en annan sort.

 

Snarrblogg

Nu ni! Jag är visserligen ingen matdiva, men jag är ruskigt bra på sötsaker, och på begäran från Vandrarvild kommer receptet på marängtårtan (Lena, den är glutenfri – yay!). Och inte bara receptet utan dessutom snålvattensframkallande bilder. Nu ni. Suz goes snarr.

Alltså, tårtan. Den är inte svår att göra, men det tar lite tid och planering. Den räcker till ca 10 pers.

Dag 1: Sätt ugnen på 100˚. Klipp ut två bakplåtspapper i form av botten på form med löstagbar kant, ca 22 cm. Smörj formens kanter. Vispa 6 äggvitor till ett hårt skum. Tillsätt 2 krm ättiksprit och 1 dl socker, vispa. Vispa sedan i 3 dl socker till, lite i taget. Fördela i de två formarna och grädda i 2 timmar i mitten av ugnen. Stäng av ugnen och låt marängerna stå kvar över natten i eftervärmen. Medan marängerna bakas, koka kräm till fyllning. Här kan du välja den frukt/bär du just nu är sugen på. Till dagens tårta har jag blandat ½ liter jordgubbar och ½ liter rabarber, och kokat det med 2 dl socker tills konsistensen känns lagom tjock. (Om man känner sig lite slapp kan man bara mosa lite jordgubbar eller till och med ha köpesylt. Men det är inte riktigt lika gott förstås.)

Häll krämen på burk och låt den svalna. Värm sedan 5 dl vispgrädde (obs, får INTE koka) i en kastrull och rör ner 80 g vit choklad, bruten i små bitar, och låt den smälta. Ställ åt sidan, låt svalna och ställ sedan in i kylen minst 8 timmar. Första dagens värv är gjort.

Dag 2: Vispa chokladgrädden fluffig och ganska fast med elvisp. Det tar lite tid eftersom grädde som varit varm reagerar lite annorlunda. Ta sedan fram bottnarna ur ugnen och krämen.

Bred krämen över ena marängen och bred sedan ett lager chokladgrädde över. Lägg på botten nummer två och bred över resten av grädden. Skiva frukt/bär av valfri sort och lägg ovanpå, strö sedan över hyvlad vit choklad. Ta-daa!

Om en och en halv timme kommer mina vänner hit för att äta upp den här skapelsen, och inte nog med det, de kommer också att få dessa nybakade:

Because we’re worth it! Men innan de kommer måste jag tyvärr ta tag i: