Åttonde mars igår och dagen innan loggade jag ut från facebook efter en diskussion om feminism. Efter att ha Skypat med Fotografen som är på jobbresa och han sade jag vet, jag vet hur irriterande det är att debattera med inskränkta människor och jag gör det ju också, men du kanske inte behöver det just nu, utbränd och allt? Så jag loggade ut, loggade av, och under dagen igår har jag ingen aning om hur meningarna gick, och även om det kändes som lite förlust kändes det mest som en lättnad. Och det i sig gör mig ledsen.

Jag blir så trött. På ”inte alla män”, på ”du använder ordet patriarkat och det betyder att du hatar män!”, på snubbar som tror att de är feminister för att de växt upp med en ensamstående mamma. Newsflash: Hitlers pappa dog när han var tretton, han blev inte feminist för det. Vitrysslands diktator Lukasjenko hade en ensamstående mamma. Alla snubbar har fötts av en mamma. Det är inte där det ligger.

Och sanningen för mig, den kvarstår: att vara uttalad feminist och kämpa för feminismen betyder inte att allt man gör automatiskt är feministiskt, inte om det inbegriper att visa tuttar på bild på ett sätt som är applåderat av patriarkatet. Det är mest dumt att försvara att det inte gör en till mindre feminist, för jo, det gör det faktiskt. Det är som att säga att det att ibland äta lite kött inte gör en till mindre vegan. I så fall är det kanske ärligare att säga ”Jag vill vara vegan, det är mitt ideal, men jag lyckas inte riktigt, för ibland trillar jag dit på andra saker jag också vill men som går emot mitt ideal.” Vilket förstås är okej. Vi är alla människor, ibland orkar eller vill vi inte leva upp till våra ideal. Men var ärlig med det, då! Att gå med på en sexig tuttbild när man är en snygg, ung och smal tjej är inte feministiskt, det är tvärtom något som går emot det övriga budskapet man står för och säger att man gärna också vill bli sedd som åtråvärd, sexig, fuckable för att använda ett bra utländskt ord. Och kom inte dragande med konst som argument. Newsflash igen: det går att ta vackra, konstfärdiga bilder på ung, snygg, smal tjej som inte är sexualiserade, om man vill. Det är faktiskt inte ens särskilt svårt.

Och: jag stör mig på att det att säga den här rätt enkla sanningen högt klassas som att ”kvinnor slår på varandra”. Rättmätig kritik är rättmätig, oavsett kön på den som utdelar eller får den. Men faktum kvarstår: att göra det som patriarkatet gillar och gärna ser att man gör, det är ytterst sällan feminism. Att göra det och sedan säga att det inte gör en till mindre feminist, det är att inte förstå effekten av sina handlingar, eller inte vilja erkänna dem. Det som inte gör en till mindre feminist, det är att erkänna sina svagheter eller sin vilja att vara det som samhället/patriarkatet har bestämt är det bästa. Men att låtsas att det man gör ÄR en feministisk handling, det är bara hyckleri. Allt en kvinna gör är inte automatiskt feministiskt, även om hon säger sig vara feminist.

För att tala klarspråk: jag personligen har inget emot att Emma Watson vill bli fotad med tuttarna ute. Hon får givetvis göra vad hon vill med sina tuttar. Det jag motsätter mig är att kalla en sexig modebild en feministisk handling, eller att säga att det inte gör henne till mindre feminist, för det är det inte och det gör det. Tänk så mycket mer respekt hon hade kunnat få av att i stället för att försvara det simpelt nog säga: ”Jag vet att det inte är en feministisk handling, men jag tyckte att det var kul och jag gillar att bli sedd på det sättet. Jag är också en produkt av samhället jag lever i, trots att jag är feminist. Det här är en del av problemet.”

Idag är det nionde mars. Jag har i kraft av att vara skådespelaravdelningens ordförande varit på möte med Teaterförbundets förbundsdirektör och en av administratörerna på kansliet och diskuterat lönevillkor. Alla tre i rummet var kvinnor. Ingen visade tuttarna.

Och jag kommer att låta facebook vila ett tag.

_87a8044

Jag har varit inne på det förr, pre-veganlivet: är man fikasugen och inte har fikabröd hemma går det världsalätt att snabb-baka en enmanskaka i mikron. En koppkaka. Den blir fluffig och luftig, som en muffin ungefär.

Just den här är en mjuk pepparkaka. För att baka din koppkaka behöver du:

  • 0,5 dl mjöl (jag använder Urtekrams glutenfria mix, men vetemjöl funkar förstås bra)
  • 0,25 dl kokossocker (går lika bra med vanligt socker, men då skulle jag ta något mindre)
  • 1/2 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk vaniljsocker
  • lite kanel, kardemumma, nejlika (minst nejlika och mest kanel. Annars efter smak. Ett kryddmått ca kanel, lite mindre kardemumma och pytte nejlika? Det blir bra.)
  • En nypa salt

Rör ihop de torra ingredienserna i en mugg, och tillsätt sedan ca 3/4 msk rapsolja (eller kokosolja) och 0,5 dl växtmjölk (jag använde havremjölk, men vill man vara ovegan funkar förstås komjölk också. Eller vatten, faktiskt, men då skulle jag ta en hel matsked olja.)

Rör ihop så att det blir en klumpfri smet, ställ sedan in koppen i mikron och kör i ca 2,5 minut på max. Låt svalna en stund. Koka lite kaffe under tiden. Vill man kan man pudra lite florsocker på, det kan också totalt hoppas över, det är mest lite pynt för syns skull.

Ätes med fördel halvliggande i säng eller soffa.

PS: Även gott som ickevegan när suget sätter in. Jag lovar.

_87a8046

Det vill säga, jag har rensat i pappershögarna och plockat upp floordroben, låter robotdammsugaren gå ett varv, jag har diskat upp lunchdisken, jag ska strax gå ner i tvättstugan och hänga en tvätt/lägga in nästa, jag tömmer kattlådan och har sönder något litet medan jag stökar omkring (porslin, vaser, ljusstakar och sånt är alla ”charmigt” nötta i detta hem). När jag har sådana här effektiva dagar är jag oftast asnöjd med mig själv, för de händer inte jätteofta.

Men så stötte jag på den här:

copy_of_cleaning_checklist

Och jag säger bara HA! HA! HA!

Räck upp en hand, alla som städar ur mikron/skrubbar av hela badrummet/dammar en gång i veckan eller putsar fönster/tvättar mattor varje månad? Vad är det för en jäkla obsessive städmaniker som har skrivit den här listan?

Min nivå på vettigt städ: se till att det går an att äta vid köksbordet. Bädda sängen. Låt robot-James dammsuga ca varannan dag pga katt (och tyck att det är JÄTTERENT när han är klar!). Diska åtminstone en gång om dagen. Tvätta när det börjar ta slut på underkläder. Och generellt, vila mer, lev i stället för att putsa. När du får för dig att putsa, gör det ordentligt och var ASNÖJD med dig själv efteråt.

Oroa dig inte för om du är en snuskis. Det är du inte. Det är goodhousekeeping som inte har något bättre för sig. Hen har säkert fått eksem ska du se av att ha städat i sömnen.

Då och då idag har jag sett solen. En stund. Sedan blev det precis lika grårått som det har varit så länge att vår nästan är ett glömt begrepp.

Jag har jobbat litegrann, försiktigt. Igår. En kortis i ljudstudion, det gick fint, en upptakt till ett jobb i mars. Och idag har jag provfilmat för en reklamfilm. Får jag den är det bara tre dagars arbete och begränsat med inlärning, det klarar jag. Sakta, försiktigt, tar inte ut mig mer än jag kan återhämta mig ifrån. Det måste få ta tid, det här.

På väg hem upptäckte jag att de sålde vegansemlor i ett bageri jag gick förbi. Så jag köpte en bara för att de fanns och jag var sötsugen, jag gillar egentligen inte semlor särskilt mycket. Men hur som helst. På väg ut från bageriet stod en väldigt sliten, tandlös kvinna i alldeles för stor täckjacka och mössa och frågade om hon kunde få en kaffe, så då sa jag att hon absolut kunde det, och att hon gärna fick en bulle också. Så hon gick rätt in i bageriet där en av de anställda stoppade henne innan hon såg att jag gick med, och efter att ha fått bekräftat att jag skulle betala fick kvinnan hälla upp bryggkaffe åt sig själv. Så vände hon sig om mot mig och frågade sa du att jag får en bulle också? och jag svarade klart att du ska ha en bulle. Peka ut vilken du vill ha bara. Och då såg hon mig i ögonen för första gången och log, ett brett, lyckligt leende. Hon stod länge och funderade innan hon valde en wienerbulle till sitt kaffe, vi nickade åt varandra, hon gick åt sitt håll, jag betalade för hennes fika och gick åt mitt. Jag har varit på gott humör sedan dess. Det är alltid fint att göra någon glad, och en dag när alla andra äter semlor tycker jag tammefan att alla ska få kaffe och bulle.

Hemma. Fotografen kommer att långsitta på kontoret ikväll och redigera bilder, och jag ska klappa katten och dricka te. Sticka lite kanske.

Imorgon är det mars. Sköna mars, välkommen.

lrm_export_20170228_131638

Att man kan gå på folkuniversitetets föreläsningar, vem man än är. Och att det ofta kostar noll och intet att göra det. Det tycker jag är flott.

Bara den senaste månaden har jag lyssnat på två: ett om klädkonsumtion i ett hållbart samhälle och ett om mat för en hållbar framtid. Den skarpe märker här ett tema i vad jag är intresserad av.

photogrid_1488221213650

Jag har också varit och lyssnat på två föreläsningar om kvantfysik och svarta hål och rymden och livet, en med Christophe Galfard och en med Ulf Danielsson. Båda gångerna var jag såpass mindboggled efteråt att jag var tvungen att prata länge och väl om det.

Kunskap och folk som delar med sig av den. Det är flott, det är ju det.

Regnskydd till vandringsryggsäck.

dsc00006

Huvudvärk.

Jag var med på en workshop som jag själv har varit en av initiativtagarna till och som har planerats sedan förra året. Det var roligt och stimulerande. Stimulerande är tyvärr inget jag skulle rekommendera till någon som återhämtar sig från utbrändhet och har en ganska vacklande form. Dagen dessförinnan hade jag dessutom varit med på ett fackligt seminarium om kompetensintegration, som också var stimulerande.

Fan, jag måste akta mig för stimuli. Igår var jag helt manglad och bara låg i sängen resten av kvällen, orkade inte ens se på någon film eller så, kaputt helt enkelt.

Och imorse vaknade jag med huvudvärk. Så idag åkte maken och jag mycket mindre skridskor än vi hade planerat, och fikade och satt i solen mer. Huvudvärken är kvar, men den går att leva med. Imorgon är en ny dag.

img_20170225_152911_798